En smakebit på søndag - Blodrött hav

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter Blodrött hav och är skriven av Lilja Sigurðardóttir.

När den framgångsrike entreprenören Flosi kommer hem en kväll är köket upp- och nedvänt och hans fru Guðrún är försvunnen. Ett brev har lämnats kvar på köksbordet. I det står det att hon blivit kidnappad och att om Flosi inte betalar en gigantisk lösensumma kommer Guðrún att dö.

Brevet innehåller tydliga instruktioner om att inte kontakta polisen, och Flosi vänder sig till Árorá, som är finansiell utredare med inriktning på att spåra upp undangömda pengar. Tillsammans med sin avlägsne släkting, kriminalkommissarien Daniel, tar hon sig an fallet. 

Samtidigt fortsätter Árorá sökandet efter sin försvunna syster, Ísafold. Hon är djupt besviken på den isländska polisen, som mer eller mindre tycks ha lagt ner utredningen. Själv tänker Árorá aldrig ge upp, även om hon inser att det bästa hon kan hoppas på är att slutligen hitta en kropp att begrava.

Smakbiten är hämtad från sidan 58:

Hon tog med sig kaffekoppen in i badrummet och smuttade på det medan hon torkade sitt korta hår, tog lite ansiktskräm och pudrade på ett lätt lager bronzer. Det här var de enda produkterna hon brukade använda. Hon använde inte smink och tyckte oftast att deosprayen räckte som doft. Hon tog på sig ett par mörkblåa byxor och en grå, tunn polotröja över undertröjan och sedan en mörkblå blazer ovanpå det. Hon såg sig själv i spegeln medan hon drack upp kaffet och var rätt så nöjd med det hon såg. Tänk vad en natt med en vacker kvinna kunde göra för självförtroendet. Beta kallade henne för butch, men själv skulle hon hellre säga klädsam. Hon hade enkla kläder och använde, förutom armbandsuret, inga smycken.