En smakebit på søndag - Medinas juvel

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken jag läser heter Medinas juvel och är skriven av Sherry Jones.

Medinas juvel är berättelsen om Aisha bint Abi Bakr. Redan vid nio års ålder gifts hon bort med profeten Muhammed, en då femtiofyra år gammal man. Aisha träder nu in i en ny och farlig värld där hon måste bruka sitt medfödda mod, sin sällsynta kvicktänkthet och ibland också sitt svärd för att ta kontrollen över sitt eget öde. Hon kämpar mot religiösa förföljelser, politiska rivaler och avundsjuka bihustrur. Men Medinas juvel är också berättelsen om en av historiens mest unika kärlekshistorier. Mellan Aisha och profeten Muhammed uppstår efter hand en varm och innerlig kärlek som kom att vara livet ut. Genom sin frimodighet och sin hängivelse blev Aisha med tiden inte bara profetens djupt älskade livskamrat utan också en ovärderlig rådgivare i politiska frågor.

Smakbiten är hämtad från sidan 31:

Glimtar av hans ansikte och glittrande skärvor av hans skratt höll Safwan levande för mig under åren. Från min plats bakom min sovrumsgardin såg jag honom fara fram stark och fri över sten och sand, jagande sina vänner med sitt träsvärd i högsta hugg medan vilda blodisande beduinrop steg ur hans levnadsglade strupe. Jag kikade genom tyget som en blyg måne genom molnslöjor, längtade efter att bli sedd med fruktade det ändå. Mina föräldrar hade trummat i mig hur farligt det var att bli sedd tills det satt i skelettet och jag fasade för en blick från varje man som inte tillhörde familjen. Ett enda otillåtet ögonkast, tycktes det, kunde genomborra min jungfrudoms slöja. Jag såg alltså livet där ute gå vidare utan mig, som om jag varit död och svept i min gardin.