Tisdagstrion: Min, mitt eller mina i boktiteln

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat min, mitt eller mina i boktiteln. Här är min trio:

Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman är faktiskt en helt fantastisk bok. Den handlar om Elsa som är nästan åtta år och som har en sjuttiosjuårig mormor som är galen. Stå-naken-på-balkongen-och-skjuta-med-paintballgevär-på-män-som-vill-prata-om-Jesus-galen. Men hon är också Elsas bästa, och enda vän. Det är in i mormors sagor Elsa flyr på nätterna. Till en värld där alla är annorlunda, och då behöver ingen vara normal.
När mormor dör efterlämnar hon en serie brev, med ursäkter till folk som hon gjort illa. Det gör att Elsa får lära känna alla dem som bor i huset.
Jag vill understryka att detta inte är en barnbok, även om den vid första påseendet kan ge det intrycket. Den handlar om hur vi vuxna har så svårt att leva tillsammans och med oss själva och det krävs ett barn för att se igenom allt. Lite av barnet som upptäcker att kejsaren är naken.
Boken är mycket underhållande, men samtidigt innehåller den så mycket allvar. Det är en bok som jag bara måste rekommendera.

Mein Bruder is immer noch mein Bruder av Viveca Sundvall är en bok som jag lånade på bibliotekets barn- och ungdomsavdelning. Skälet var att jag hade en punkt i Kaosutmaningen där jag skulle läsa en bok på ett annat språk än svenska eller engelska, och då fick det bli att damma av den gamla skoltyskan. Men eftersom kunskaperna i språket är bristfälliga, fick det bli en bok med en språk på barnnivå. Trots detta blev jag tvungen att slå upp orden ibland.
Boken är tydligen skriven på svenska från början. Den handlar om en flicka, som är berättelsens "jag", och hennes lillebror Jimmy. Han är solen i hennes liv, men han dör efter en tids sjukdom. Hon bär med sig sorgen av att ha förlorat honom, men en del av honom finns ändå kvar. Han finns i hennes minne. Mein Bruder ist immer noch mein Bruder (Min bror är fortfarande min bror).
Jag tror detta kan vara en bra bok för barn som förlorat ett syskon när de ska bearbeta sorgen.

Dansa min docka av M.J. Arlidge vann jag i en utlottning. Det är den första boken av författaren som jag läser. Tydligen är detta tredje boken om kriminalkommissarie Helen Grace.
Ruby Sprackling vaknar med huvudvärk och ett vagt minne av besöket på klubben kvällen före. Hon trevar i mörkret efter sin astmainhalator men hittar inte ens nattygsbordet. Förvirrad rådbråkar hon sin dimmiga hjärna. Hon vet att hon gick och la sig i sin egen säng, men nu har hon vaknat i en fönsterlös källare.
Detta är en riktigt spännande kriminalroman med högt tempo. Kapitlen är korta, vilket bidrar till det höga tempot. Man kastas mellan personer och platser, men det görs inte på något irriterande sätt. 
Man får följa Ruby, som instängd i källaren får sporadiska besök av en man som av någon anledning kallar henne Summer. Varför han gör det får man inte veta till en början. Att hennes kidnappare är galen råder det dock inget tvivel om.
Under tiden hittas ett nedgrävt kvinnolik. Den unga kvinnan har aldrig rapporterats som försvunnen, eftersom familjen fortsatt att ta emot sms och tweets från henne. Det dröjer inte länge innan Helen Grace inser att man har att göra med en seriemördare.
Detta är en riktigt bra och spännande kriminalroman. Ibland förstår jag inte alla Helen Grace' tillbakablickar, men det är möjligt att de förutsätter att man har läst de tidigare böckerna i serien.