Helgfrågan v. 36

Helgfråga från Mias bokhörna. Favoritförfattare är temat denna gång. Helgfrågan lyder:

Vilken författare skulle du säga är din favorit och varför?

Det där var en riktigt svår fråga. Det kan nog variera från tid till annan. Inte vet jag väl om jag kan välja bara en heller. Om jag ska välja några stycken, så tror jag att jag tar några avlidna, så behöver jag inte oroa mig för att de går och skriver något jag inte gillar :) Det får bli tre ledamöter av Svenska Akademien, varav två erhöll Nobelpriset i litteratur.

Givetvis måste Selma Lagerlöf vara med (Nobelpriset 1909). I sitt skrivande anknöt hon till en gammal berättartradition. Ingen hade sagt åt henne att det skulle vara "show, not tell". Bland hennes romaner finns storverk som Jerusalem, Gösta Berlings Saga och Kejsarn av Portugallien. Den sista kanske inte tillhör dem som brukar framhållas som den mest framstående litteraturen, men jag tycker att den är så fin. Sedan finns det naturligtvis verk som idag känns daterade, som exempelvis Körkarlen med sina moraliska pekpinnar, men dåtidens läsekrets kan säkert ha uppskattat den.

Pär Lagerkvist är en annan litterär gigant (Nobelpriset 1951). Jag är alldeles särskilt förtjust i Barabbas. Det var den dödsdömde fånge som Pontius Pilatus, på grund av att folket ropade dennes man, frigav istället för Jesus. Barabbas borde vara lycklig och lättad, men han är en förändrad människa. Hur känns det att ha fått leva till priset av att Guds Son avrättas? Dvärgen är en annan mycket intressant gestalt i boken med det namnet. Dvärgen är ond och blodtörstig och han blir överlycklig när hans herre tar med honom i ett anfall på en annan stat. Men är dvärgen verkligen en människa, eller är han en sinnebild av furstens onda sida?

Som tredje författare i denna favoritlista tar jag med Torgny Lindgren. Det som jag tycker om hos honom är hans underfundighet. Hur många författare skulle ägna en roman åt pölsa? Eller skriva en novellsamling om kossan Merabs skönhet (tillsammans med andra noveller)? Batseba var en av hans främsta romaner om hetiten Urias hustru som konung David gjorde till sin egen hustru efter att ha låtit döda Uria. För den boken fick han det prestigefyllda franska litteraturpriset Prix Femina.