Författare: Ulrika Ewerman
Förlag: Bookmark Förlag (2022)
Antal sidor: 295
Året är 1956 och Judith har under sin kringflyttande uppväxt aldrig vågat lita på att något kan bestå. När hon träffar syskonen Valter och Vera hoppas hon för första gången att hennes familj ska slå ner sina rötter. Hon får sin önskan uppfylld och trion är oskiljaktiga genom barndomen. Tack vare Valter inser Judith att det kanske inte är så farligt att vara beroende av någon. Men allt förändras under ormens år 1965 då Valter och Vera bryter all kontakt med henne utan förvarning eller förklaring. Judith flyr från byn och lovar sig själv att aldrig igen bli ett offer för sina känslor. Ödet vill dock annorlunda och tolv år senare måste hon konfrontera både sin uppväxt och sina kvarvarande känslor för Valter.
Ormens år är Ulrika Ewermans andra roman. Den första var Monica Magnus 1966. Debutboken var intressant på många sätt, inte minst därför att Ulrika Ewerman då skrev om sin syster Monica; en syster hon aldrig träffade, därför att Monica dog innan Ulrika föddes.
Ormens år är en helt annan typ av bok. Här är det ren fiktion. Den röda tråden i boken är kärleken mellan Judith och Valter. Deras kärlekssaga får dock ett abrupt slut under ormens år 1965 då Valter och hans syster Vera bryter kontakten med henne. Som läsare får vi veta varför, men Judith är helt okunnig om vad som har hänt och lämnar byn för en karriär på annan ort.
Boken är intressant att läsa, men ändå känner jag mig inte riktigt nöjd. Det finns saker som aldrig får sin förklaring. Varför kalla året för ormens år? Varför gör Vera så märkliga närmanden mot Judith? Märkliga, därför att de aldrig leder fram till något. Hon kysser henne, tar hennes finger i munnen och suger sinnligt på det. Är Vera förälskad i Judith? Det finns inget i övrigt i boken som tyder på det.
Och varför det konstiga slutet? Det känns som att allt mynnar ut i ingenting och jag sitter där snopen när jag slagit igen boken.
Slutligen finns det en del språkfel i boken. Ord som dubbeltecknas eller är felstavade. Nog kunde väl förlaget ha kostat på sig en korrekturläsning.
Ormens år att trots allt en intressant bok att läsa, men den når inte upp till samma nivå som författarens debutroman.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar