Vid sjutton års ålder står Erika Skog på tröskeln till vuxenlivet, en tröskel som tycks lika orubblig som stenen på åkern. Hon har bara vaga minnen av sin mor Hilda, och hennes far har lagt över ansvaret för dotterns uppfostran på Anna och Oskar Hansson som bor på gården Sjölund. Men Erika har svårt att finna sig i rollen som kvinna och plågas av en inre rotlöshet. Snart får hon veta att allt hon har fått berättat om sin bakgrund är en lögn, upprätthållen av hennes närmaste.
Smakbiten är hämtad från sidan 188:
Erika sneglade på den svarta rockryggen framför sig. Inte ett ord hade Hesterbonden sagt på hela resan. De hade lämnat Finn och Lilly på stationen och nu satt Erika ensam med karln i trillan bakom en ilsken häst som han ständigt skällde på. Supit hade han också gjort. Ett par gånger i timmen hade brännvinet åkt fram och nu räckte han bak flaskan mot Erika.
"Nej tack", sade hon och rynkade på näsan.
Gustav Hester satte den mot sina läppar och lät höra ett nöjt ljud innan han skruvade på korken igen och sköt in den under sitsen.
lögner mår man inte bra av, tack för smakbiten.
SvaraRaderaOm man talar sanning blir det lättare att komma ihåg vad man har sagt.
RaderaDet var en okänd bok för mig. När ska den utspelas?
SvaraRaderaBörjan på 1900-talet.
RaderaJag är sugen på att läsa hennes böcker.
SvaraRaderaDen första var bra i alla fall.
RaderaMåste vara en konstig upplevelse att få veta att man levt i en lögn.
SvaraRadera