Tisdagstrion: Böcker utgivna på 1800-talet

I fem år har Helena med bloggen Ugglan & Boken hållit igång Tisdagstrion. Hennes kluriga teman har varit till stor glädje för oss bokbloggare. Nu känner hon dock att tiden inte räcker till och att det därför är dags för henne att sluta hålla i den utmaningen.

Jag erbjöd mig att ta vid, och det verkar som att det finns ett intresse bland deltagarna att jag gör det. Jag kan inte lova att jag inte råkar välja ämnen som Helena har använt tidigare, men jag tänker som så att det säkert har tillkommit deltagare genom åren och då kanske ämnena känns nya ändå.

Det är som ni ser en ny logga för Tisdagstrion. Mia med bloggen Mias Bokhörna har haft vänligheten att göra en åt mig, vilket jag är tacksam för. Om ni klickar på loggan till höger på sidan ser ni kommande temata.

Som tema denna gång har jag valt böcker utgivna på 1800-talet.

Grundidén är den samma som tidigare:

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Hertha av Fredrika Bremer kom ut 1856. Boken är en feministisk klassiker. Fredrika Bremer låter romanens Hertha föra en kamp för att kvinnan ska kunna erhålla samma rättigheter som mannen. Kravet gäller något för oss så självklart som att kvinnan ska bli myndig och ha rätt att disponera över egen egendom. Detta var en tid där kvinnans far var hennes förmyndare och när hon gifte sig blev maken hennes målsman. Änkor var dock myndiga.

1825 hade Lagkommittén lagt fram förslag om att ogifta kvinnor skulle bli myndiga vid 25 års ålder. (Männen blev myndiga vid 21.) I slutet av boken finns en bilaga, där man kan läsa hur Högsta Domstolen och två hovrätter i bestämda ordalag avstyrker förslaget. Ett argument emot att en ogift kvinna skulle bli myndig var att hon ju skulle upphöra att vara myndig när hon gifte sig. Att hon då skulle kunna fortsätta att vara myndig var alltför radikalt för att det överhuvudtaget skulle föreslås. Vidare framhölls att det var bra för kvinnan att vara omyndig, eftersom hon kunde riskera att genom okloka beslut förlora sina tillgångar. Det var alltså för hennes eget bästa. Ett argument som även användes för slaveriet i USA!

Det är mycket intressant och upplysande att i romanens form läsa om hur en kvinna ställer krav på att kvinnor ska få möjlighet att utvecklas. Dock är det så att en roman från 1856 givetvis är skriven på ett helt annat sätt än dagens romaner. Boken är så poetisk, och ibland tappar jag koncentrationen där björkarna har susat, fåglarna har kvittrat, humlorna har surrat alltför länge. 

Fredrika Bremer var utan tvekan en beläst kvinna. Där finns mängder av vittra anspelningar, inte minst till nordisk mytologi, vilket ställer krav på läsaren, och det tycker jag är roligt. Jag fick slå upp ett och annat. Upp med en hand alla som vet vem Nidhögg var ;)

För min del hade boken gärna kunnat vara hundra sidor kortare, så att inte den feministiska kampen hade bäddats in i naturromantik, mytologi och böner till Gud. Men kanske var det nödvändigt för att dåtidens läsare skulle ta till sig bokens budskap.

Gösta Berlings Saga av nobelpristagaren Selma Lagerlöf utgavs 1891. Det var denna bok som blev det stora genombrottet för Lagerlöf.

Romanen handlar om den fallne prästen Gösta Berling, som majorskan på Ekeby förbarmar sig över och låter den försupne prästen flytta in i kavaljersflygeln med de andra "kavaljererna".

Om man inte vet något annat om romanen kanske man ändå känner till inledningsorden, som är ett exempel på in medias res: "Äntligen stod prästen i predikstolen!"

Frankenstein av Mary Shelley utkom 1818. 

Vetenskapsmannen Victor Frankenstein har farliga kunskaper. Av likdelar skapar han ett monster, en vanskapt och fruktansvärd gestalt, som skrämmer folk till vanvett. Monstret försöker lära känna människorna men drabbas av de oförståendes rädsla och hat. Frankensteins monster svär att förfölja och hämnas sin skapare. Den dramatiska jakten går över stora delar av Europa. Hat, våld och ondska kantar vägen mot den oundvikliga undergången.

Alla känner nog till att det finns en bok som handlar om hur Frankenstein skapar en levande varelse och många av oss har säkert sett någon filmatisering av boken, där den mest klassiska väl är den där Boris Karloff har rollen som monstret.

Vad jag däremot inte visste var att boken och filmen skiljde sig åt så mycket. Jag ser framför mig ett monster som bara kan utstöta vissa enkla ord (friend till exempel) och på slutet tror jag att han jagas av män med högafflar som låter honom brinna inne i en byggnad. Och visst fick väl monstret liv genom elektricitet i filmerna? Något sådant förekommer inte i boken.

Boken är betydligt mer problematiserande än vad någonsin filmerna har varit. Vem har egentligen skulden till den ondska som släpps lös och de dödsoffer som krävs? Monstret eller dess skapare?

Detta var en bok som överraskade mig och jag är glad att jag har läst den. Mary Shelleys originaltankar förtjänar att få komma fram och inte döljas bakom Hollywoods filmfilter.