En smakebit på søndag - Överlevaren

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter Överlevaren och är skriven av Bethany Clift. 

Det är december 2023 och världen som vi känner den är över. Hela mänskligheten har utplånats av ett virus: 6DM, Six Days Maximum - den längsta tid en människa har på sig innan kroppen har hunnit förstöra sig själv. Men en kvinna i London har på något sätt ändå överlevt. En kvinna som tillbringat hela sitt liv med att kompromissa med vad hon velat, som dolt vad hon känt och desperat försökt passa in. En kvinna som är fullkomligt oförberedd på att konfrontera en framtid på egen hand. Med en golden retriever som enda sällskap tvingas hon nu ta sig fram genom brinnande städer, navigera bland lik och råttor, på en slutgiltig resa för att bekräfta att hon verkligen är den enda överlevaren.

Smakbiten är hämtad från sidorna 169-170:

Mot slutet av min fjärde kördag fick jag syn på någonting som glödde vid horisonten. Jag hade inte sett en stad med fungerande belysning på två dagar och trott att strömmen måste ha gått överallt vid det här laget.

Jag kollade kartan och insåg att glöden förmodligen kom från Glasgow. Genast kom jag att tänka på en mängd möjligheter. Kanske hade Glasgow undkommit M6D, kanske frodades Glasgow och hade el och gas och vatten och människor. Kanske var detta min tillflyktsort.

Obekymrat körde jag mot Glasgow uppfylld av ogrundade förhoppningar som fick mig att trampa hårt på gasen.

Lucky gnällde igen.

Jag borde ha lyssnat på honom.

(Nej, jag vet inte varför det står 6DM i baksidestexten men M6D inne i boken.)

Veckans mening v. 1

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Överlevaren av Bethany Clift.

Det inte bara verkade som om halva London var ute för att supa, knulla och bli galna; halva London var faktiskt ute för att supa, knulla och bli galna.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!  

Helgfrågan v. 1

Helgfråga från Mias bokhörna. En nyårsspecial. Helgfrågan lyder:

Tipsa om en bok du läser eller har läst!  

Just nu läser jag Överlevaren av Bethany Clift. Hittills tycker jag att den är intressant. Den handlar om en pandemi som bryter ut 2023, men den är mycket värre än covid-19. Alla smittas och den som fått sjukdomen dör i svåra plågor inom sex dagar. Mänskligheten utrotas.

Men en kvinna i London överlever av okänd orsak och börjar en vandring i en värld fylld av lik och råttor. Hennes enda sällskap är en golden retriever.

2021 års bästa böcker

Vilka var de bästa böckerna jag läste 2021? Jag har tagit med böcker utgivna på svenska 2021 eller 2020 men inte lästa av mig förrän 2021.

1. Kokain av Pascal Engman (Bookmark)
2. Bibliotekarien i Auschwitz av Antonio Iturbe (Polaris)
3. Pojken från skogen av Harlan Coben (Bookmark)
4. Vedergällning av Robert Harris (Bookmark)
5. Stöld av Ann-Helén Laestadius (Romanus & Selling)
6. Uppdrag Hail Mary av Andy Weir (Bookmark)
7. Satans sommar av Kim Faber och Janni Pedersen (Modernista)
8. Skampärlorna av Aline Lilja Gladh (Modernista)
9. Det sista livet av Peter Mohlin och Peter Nyström (Norstedts)

Trettondagen

Idag är det Trettondagen eller Trettondedag jul. Inom kristenheten firas dagen till minne av uppenbarelsen av Jesus som Guds Son, Jesu dop, hans första underverk (han förvandlade vatten till vin vid bröllopet i Kana) och uppenbarelsen genom Betlehemsstjärnan för de vise männen.

Inom den västliga kristenheten är det framför allt de vise männen som kom till Jesusbarnet med guld, rökelse och myrra. Hur många var de vise männen enligt Bibeln? Många skulle nog med tvärsäkerhet säga tre, men det står faktiskt inget i Bibeln om hur många de var. Antagligen var det de tre gåvorna som gav upphov till tron att de var tre. Till och med deras namn är kända, trots att vi inte vet hur många de var. De hette Kaspar, Melkior och Baltasar. Namnsdagsbarn idag i den svenska almanackan är Baltsar, Kasper och Melker.

I större delen av den kristna världen markerar Trettondagen slutet på julen, men i Sverige och Finland anses julen vara slut den 13 januari, som kallas Tjugondag Knut.

Målningen ovan visar hur de vise männen hyllar Jesusbarnet. Den är målad av Bartolomé Esteban Murillo.

Årets första bokpaket

Idag kom årets första bokpaket. Avsändare var Modernista och det innehöll Ricky Strandbergs debutroman Bödlarnas profetia. 

Veckans kulturfråga v. 1 2022

Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Det blir en liten tillbakablick mot fjolåret. Veckans kulturfråga lyder: 

Vilken för dig ny favoritförfattare upptäckte du 2021?

Jag tror det får bli Sigbjørn Mostue. Jag läste hans spänningsroman Himlen ska gråta blod, och den var verkligen spännande. Från början skrev han barnböcker, men han har sedan visat att han även kan skriva för vuxna.

Dagens visdomsord 2022-01-05

Att hata människor på grund av hudfärg är fel. Och det spelar ingen roll vilken färg det är som hatar. Det är bara fel. (Muhammed Ali) 

Mord och ingen julefrid

Titel: Mord och ingen julefrid

Författare: Arne Dahl, Åke Edwardson, Inger Frimansson, Lisa Förare Winbladh, Amanda Hellberg, Camilla Läckberg, Johan Theorin och Dag Öhrlund

Förlag: Bokförlaget Semic (2021)

Antal sidor: 175

Mord och ingen julefrid är 2021 års deckarantologi från Semic. Det är något av en tradition att jag får dessa böcker i julklapp. 

Camilla Läckbergs Änkornas Kafé och Dag Öhrlunds Svindlande affärer är de bästa bidragen i denna samling. Lite fuskigt tycker jag dock att det är att båda novellerna har publicerats tidigare. Det vore roligt om Semic såg till att få fram nyskrivna noveller, men kanske tycker förlaget att det viktigaste är att få med kända författare.

Jag hade hoppats att alla novellerna skulle ha koppling till julen, men så är inte fallet. Vad värre är, är att det inte ens är säkert att det är en deckare. Arne Dahls novell Här och nu handlar om en man som flyttat till ett övergivet torp långt upp i Norrland, tydligen i ett försök att undfly en dödlig pandemi. Okej, det kan ju vara intressant, men deckare? Inte ett mord så långt ögat kan nå.

Då är Amanda Hellbergs Chokladasken bättre. Den utspelar sig kvällen före julafton 1883 och landsfiskalen berättar om ett gammalt mordfall. Enda plumpen i protokollet när det gäller den berättelsen är just användandet av titeln landsfiskal. Vi fick inga landsfiskaler förrän 1918. Innan dess var det länsmannen som fick ansvaret för brottsutredningarna. [Läs gärna mina kriminalromaner Skam och Synd som utspelar sig i slutet av 1800-talet :)]

Johan Theorins novell ABC får mig bara att stöna. Där dyker det upp en kvinna som heter Astrid och som tydligen skrivit ett manus om en flicka som heter Pippi Långstrump. Hon fick den dock aldrig publicerad och ägnar sig istället åt att sälja batiktröjor. Ja, det är lika knasigt som det låter. Och något kriminalfall finns inte med i berättelsen.

Sammantaget är jag besviken på boken. Med så många kända författare borde resultatet ha blivit bättre. Kanske att Semic inför julen 2022 skulle satsa mer på berättelsernas kvalitet istället för att bara vinnlägga sig om att kunna ha med kända författarnamn på omslaget.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 1: Läs en novellsamling. 

En mamma på villovägar i vårdapparatens labyrinter av Karin Malmström

Titel: En mamma på villovägar i vårdapparatens labyrinter

Författare: Karin Malmström

Förlag: BoD - Books on Demand, Stockholm (2020)

Antal sidor: 150

Karin Malmström var 46 år då hennes liv förvandlades för alltid. När hon snubblade och föll från sin balkong 2004, fick hon hjärnskador som hon sedan dess har levt med. Skador som ingen kan se, men som varje dag påverkar hennes liv. Det här är Karins egen, djupt personliga berättelse om livet efter olyckan och om den hjälp och den förståelse hon så förtvivlat och i så många år sökte, men inte fick.

En mamma på villovägar i vårdapparatens labyrinter är en bok som jag köpte på Värmlands Bokfestival 2021 av författaren själv. Karin och jag gick på samma gymnasium, men sedan dess har vi inte träffats och jag hade ingen aning om att hon råkat ut för en svår olycka. (Jag var för övrigt förälskad i Karins tvillingsyster när gick på gymnasiet, men jag var så fruktansvärt blyg att jag aldrig vågade berätta det.)

Jag måste få säga att det här är en jättefin bok. Karin berättar, med enkla men vackra ord, om den stora omvälvning som olyckan innebar. Och det var inte bara hjärnskadan som skapade problem, utan även vårdapparatens okunskap. Hon blev utskriven när hon ansågs medicinskt färdigbehandlad och kom hem utan att erbjudas en personlig assistent trots att hon nu var oförmögen att klara av många saker som för oss andra är självklara. Inte heller var hon förberedd på att hennes 12-åriga dotter inte längre bodde kvar. Flickan hade fått flytta till sin pappa. Egentligen inte så konstigt, men för Karin blev det en chock.

Karin Malmström berättar öppet och utlämnande om sorgen över vad hon har förlorat, men också om glädjeämnena. Två av barnen har fått skriva varsitt kapitel om hur de upplevde det som hände, vilket ytterligare understryker vilken äkta berättelse detta är. 

Boken har ett tilltal som griper tag i mig och kramar om mitt hjärta. Detta är en bok som många borde läsa. Det är en berättelse från ett verkligt patientperspektiv. 

Karin Malmströms bok kan bland annat köpas på Bokus.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 37: Läs en debutbok.