tisdag 8 september 2020

Tisdagstrion: Böcker jag ser fram emot att läsa under hösten

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat böcker jag ser fram emot att läsa under hösten. De här böckerna är inte nya, men det gör inget. Jag har inte läst dem förut. Här följer min trio:


Hundra år av ensamhet av nobelpristagaren Gabriel Carcía Márquez.
Romanen handlar om den lilla isolerade colombianska byn Macondo och utspelar sig främst i familjen Buendías hus.
Byn Macondo grundas i början av 1800-talet av José Arcadio Buendía. Han ägnar sig åt vetenskapliga experiment och hans största upplevelse är när han för första gången får se och känna is. När han konstaterar att jorden är rund betecknas han som galen av alla utom den kringvandrande zigenaren Melquíades, som är författarens alter ego och som dyker upp med jämna mellanrum i berättelsen, även efter sin död. Hans hustru Ursula är jordnära och viljestark, men hyser en fasa för att föda barn med grissvans. De får trots det tre egna barn: José Arcadío, Aureliano och Amaranta, samt adoptivdottern Rebeca. Romanen skildrar dessas och deras barns många skilda äventyr och upplevelser i byn. Så småningom når den moderna civlisationen byn med elektricitet, telefon, telefon och bilar, men till sist dör släkten ut.


Ormen i Essex av Sarah Perry.
London 1893. Cora Seaborne är ung, har just blivit änka, och nu förväntar sig omgivningen att hon ska snöra åt korsetten, klä sig i svart och dra sig tillbaka. Men äktenskapet var inte särskilt lyckligt, och rollen som viktoriansk societetsfru passade aldrig den egensinniga och frihetstörstande Cora.
Tillsammans med sin socialistiska väninna Martha och sin mycket specielle son Francis lämnar Cora storstaden för den lilla staden Colchester i Essex, där rykten om en mystisk sjöorm har skapat masshysteri hos lokalbefolkningen. Cora finner en oväntad vän och intellektuell jämlike i traktens präst William Ransome. Tillsammans söker Will och Cora svaret på gåtan kring odjuret, samtidigt som de oundvikligen dras till varandra.


Förhoppningsvis ska jag äntligen läsa De som dödar drömmar sover aldrig av Jan Guillou. Det är den åttonde delen i Guillous romansvit Det stora århundradet.
Nu är det 70-tal. Vänstervågen från 1968 ter sig närmast som en idyll jämfört med det krig som håller på att växa fram mellan Europas säkerhetstjänster och en alltmer splittrad vänsterrörelse. Det blir bokstavligen en fråga om liv eller död.
Eric Letang arbetar på dagarna som biträdande jurist på Henning Sjöstrands famösa advokatbyrå. Men på nätterna och fritiden ingår han i en hemlig säkerhetstjänst inom den vänster som försöker organisera försvaret mot en hela tiden aggressivare statlig fiende. Hans stora kärlek Gertrude är verksam som advokat i Hamburg medan klimatet hårdnar och hon får uppleva hur hennes vänner undan för undan fängslas eller dödas.
I Sverige arbetar statens hemliga agenter efter västtysk förebild för att försöka provocera fram en öppen konfrontation mellan "terrorister" och staten. För den motståndsrörelse där Eric Letang ingår blir det en katt- och råttalek i ett allt farligare spel.
Samtidigt som släkten Lauritzen växer och en ny generation föds.

30 kommentarer:

  1. Vilket häftigt omslag Garcia Marquez har fått! Jag borde läsa om den, det är väldigt länge sen nu. Ormboken vill jag inte ta i för det otäcka omslaget ... och Guillous serie har jag aldrig börjat med! Min trio innehåller precis som din inte en enda ny titel.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Många, men inte alla, böcker tål att åldras. De blir inte sämre för det.

      Radera
  2. Hundra år av ensamhet har jag läst för ganska länge sen men borde nog läsa om nu i vuxen ålder. Ormen i Essex är jag nyfiken på.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har fått för mig att Hundra år av ensamhet är ganska tungläst, men jag tänker ge mig i kast med den ändå.

      Radera
  3. Ska bli spännande att höra dina tankar om Ormen i Essex.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker i alla fall att omslaget är häftigt ;)

      Radera
  4. Hundra år av ensamhet läste jag när han fick Nobelpriset, men vi kom inte riktigt överens, boken och jag. Första halvan minns jag som otroligt seg, konstig och så var det otroligt många karaktärer och alla hette likadant... Andra halvan minns jag som väldigt bra 🙂

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är nog en sån bok där man stundtals måste stålsätta sig för att orka fortsätta.

      Radera
  5. Nummer två och tre står och väntar bland mina olästa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den första har jag lånat på biblioteket, de båda andra har jag.

      Radera
  6. Hundra år av ensamhet var en stor läsupplevelse. Ormen i Essex kastade jag mig över när den kom och köpte den. den är fortfarande oläst. Guillou tycker jag är en utmärkt journalist och reporter, men jag har inte läst hans böcker

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lustigt att det kan bli så ibland. Man kastar sig över en bok i bokhandeln, för man bara MÅSTE läsa den, och sen kommer en massa annat i vägen.

      Radera
  7. Älskar Hundra år av ensamhet och det hade varit kul att läsa den här nya i översättning av Lina Wolff. Ormen i Essex köpte jag pga det snygga omslaget och gillade innehållet också!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker det är ett jätteläckert omslag!

      Radera
  8. Hundra år av ensamhet har jag nyligen läst. En hisnande upplevelse.

    SvaraRadera
  9. Jag läste de första i Det stora århundradet men sen tappade jag bort den serien. Den första boken gillade jag rätt mycket, trots att den liknade en bok av Gunnar Staalesen väldigt mycket...

    SvaraRadera
    Svar
    1. De två första böckerna (den tionde och sista har just kommit ut) var bäst. I de senare böckerna har det blivit för mycket Jan Guillou. Man känner igen honom i romangestalterna.

      Radera
  10. Ormen i Essex tyckte jag om. Läst ett par tre delar i Guillous serie, sen kände jag att det räckte. Tyckte mest om den första.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är riktigt nyfiken på Ormen i Essex.

      Radera
  11. Ormen i Essex (The Essex Serpent) står oläst i min bokhylla. Förhoppningsvis blir den läst under hösten eller våren.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag får hålla utkik på din blogg vad du tycker om den.

      Radera
  12. Ormen i Essex låter som en bok jag kan tycka om, tack för det tipset.

    SvaraRadera
  13. Av Guillou har jag bara läst Ondskan och det var många år sedan nu.

    Gabriel Carcía Márquez har jag "Om kärlek och andra demoner" oläst i bokhyllan. Ska nog ta och läsa den först, även om "Hundra år av ensamhet" låter lockande!

    Ormen i Essex har jag läst och gillade mycket! Den fick fyra av fem stjärnor av mig på Goodreads.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hundra år av ensamhet lär vara en utmaning att ta sig igenom, men jag ska ge mig i kast med den nu.

      Radera
  14. En roman som utspelar sig på 70-talet på det viset hade varit något att läsa. Men har ju inte läst de föregående delarna i serien (förutom den första Brobyggarna), så då är det väl kört, antar jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den går nog att läsa ändå, men visst är det bättre att läsa dem i ordning. Det är ju en exposé över ett sekel.

      Radera