måndag 28 december 2020

Nattavaara av Thomas Engström och Margit Richert

Titel: Nattavaara

Författare: Thomas Engström och Margit Richert

Förlag: Bokfabriken (2020) 

Antal sidor: 337

Erik hittar föräldrarna döda i bastun. Eftersom grannarna i byn fruktar en ny epidemi blir Erik bannlyst, och med sin lillasyster Sofia i släptåg tvingas han till en farofylld vandring mot Kiruna. Där finns jarlen - och Eriks enda chans att vinna tillbaka gården.

Torparen Marja, tidigare mellanchef i hemtjänsten, blir tillfångatagen av ett kriminellt gäng som hemsöker de norrbottniska skogsbygderna. Samtidigt har hennes man Mårten spårlöst försvunnit. Nu måste hon ställa sig in hos sina fångvaktare och försöka bli en av dem för att överleva.

Nattavaara av Thomas Engström och Margit Richert är ett recensionsex, som jag har fått från Bokfabriken. Tack så mycket!

Jag tyckte att boken var svår att komma in i. Det var många spretande händelser. Men allteftersom jag lärde känna karaktärerna blev boken mer intressant och spännande. Vi befinner oss i en postapokalyptisk tid. Jag tror att vi är någonstans i mitten av det nuvarande århundradet. De av människan skapade klimatförändringarna har slagit till med full kraft. Runt om i världen brinner det och många miljoner människor är klimatflyktingar. I Sveriges båda nordligaste landskap har upprorsfanan höjts och man har brutit sig ur konungariket Sverige och bildat republiken Nordland. Man var trötta på århundraden av utsugning, där stockholmare levde gott på gruvdrift och skogsavverkning.

Det är i Nordland boken utspelar sig, men det är inget lyckligt samhälle man har skapat. Istället är det en brutal kommuniststat i Stalins och Nordkoreas anda. I det av murar kringgärdade Kiruna styr den enväldige jarlen. När de föraktade sörlänningarna kommer som flyktingar från Sverige sätts de som trälar.

Det finns ett antal personer som vi särskilt får följa och det är deras tankar som gör boken intressant. Människor som har insett att man för att överleva måste tänka på sig själv i första hand. Ord som "solidaritet" och "gemenskap" gör sig bra i pamfletter, men inte i det brutala samhälle som skildras här.

Svagheterna i boken tycker jag är att det är svårt att förstå varför man i Nordland inrättade en hård diktatur där fienden är kristna och samer. Hur gick det egentligen till när man övergav demokratin och istället satsade på kommunistisk diktatur och rasism? Det förvånar mig också att man så lite verkar ägna sig åt att producera det man behöver. Man verkar mest ägna sig åt plundring och åt att konsumera det som fanns kvar från den gamla tiden.

Men jag har insett att boken är den första i en trilogi. Eftersom boken är välskriven hyser jag förhoppningar om att berättelsen fördjupas och man får svar på många av de frågor som är obesvarade när jag kommer till den sista sidan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar