Tisdagstrion: Jul, jul, strålande jul

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat jul, jul, strålande jul. Här följer min jultrio:

John Grishams bok Julfritt är väl kanske ett något annorlunda sätt att beskriva julen och firandet av densamma. I boken möter vi Luther och Nora Krank, som bor i sitt hus på en gata någonstans i USA. Som så ofta i USA (inbillar jag mig) är julfirandet synnerligen omfattande. Det handlar inte bara om att dekorera sin gran. Nej, man måste också ha omfattande dekorationer i trädgården och man måste ge dricks och julgåvor till alla och envar och dessutom köpa almanackor och annat från polisen, brandkåren, scouterna och så vidare.
Det här året har paret Kranks dotter Blair åkt iväg till ett långvarigt projekt i Sydamerika och Luther och Nora ska därför för första gången fira jul ensamma. Då börjar revisorn Luther Krank fundera. Hur mycket kostade julfirandet året innan? Över 6000 dollar! Detta ger honom en idé, som han även får med sig hustrun på. Tänk om man kunde hoppa över julen och istället lägga pengarna på en härlig kryssning i Karibien. Sagt och gjort, de beställer sin resa, och tackar nej till alla julfester och annat. Att avstå från julen visar sig dock lättare sagt än gjort.
Boken är humoristiskt skriven, även om det är uppenbart att den är amerikansk. I det villasamhälle där jag bor skulle inga grannar komma på tanken att lägga sig i vårt julfirande och inte knackar några biffiga polismän på dörren och förväntar sig att man ska köpa almanackor av dem.
Stundtals gick boken mig på nerverna. "Varför måste de göra en så stor sak av det här?!" Men när jag hade läst klart boken fick jag medge att den hade sina poänger. Och slutet är faktiskt inte helt förutsägbart. Så denna bok är en liten bagatell, som man visst kan ta sig för att läsa medan gröten bränns vid.

Mord på blanka juldagen är en bok som jag fick i julklapp 2019. Det brukar komma en sån här deckarantologi med julmotiv varje år från bokförlaget Semic. Tidigare har jag läst Mord i midvintertid och Mord och inga julvisor. Fyndiga namn tycker jag.
De författare som medverkar är Arne Dahl, Åke Edwardson, Inger Frimansson, Amanda Hellberg, Henning Mankell, Katarina Mazetti, Johan Theorin och Dag Öhrlund.
Jag tycker det är riktigt roligt med en sån här bok. En kriminalhistoria som bara ska vara i novellformat ställer krav på författare. Att det är åtta olika författare gör att det blir väldigt olika historier.
Min favorit bland novellerna är Arne Dahls Den mirakulösa fiskfångsten. Författaren har delat upp historien i tre delar. De heter Fängelset, Kyrkan och Stadion. De tre berättelserna är synbart helt skilda från varandra, men Dahl knyter ihop säcken på slutet på ett mycket skickligt vis.

De flesta av oss har säkert hört talas om En julsaga. Berättelsen om den elake och girige Ebenezer Scrooge. Han som får besök av tre andar. Den har filmatiserats, men jag har aldrig tidigare läst den. En kul grej är att Joakim von Anka var betydligt elakare när han först dök upp än i senare Kalle Anka-tidningar. Hans engelska namn är Scrooge McDuck.
Detta är en av de riktigt klassiska julberättelserna. Scrooge får först besök av sin kompanjon, som varit död i sju år. Denne vill varna Scrooge för följderna av att fortsätta att älska pengar och hata julen. Tre andar besöker honom. Den första är gångna julars ande, som visar honom de jular som varit och som kanske kan visa de felaktiga val som fått Scrooge att bli den misantrop han är. Den andra anden är den nuvarande julens ande. Scrooge får se hur hans anställde firar jul i fattigdom med en son som inte kommer att leva ett år till. Slutligen kommer den tredje anden som är kommande julars ande. Denne visar Scrooge en jul där en girig man har dött och ingen saknar honom eller bryr sig om honom. Till slut inser Scrooge att han själv är den döde. Givetvis får andarnas besök Scrooge att inse att han radikalt måste ändra sitt liv och han blir generös och livsbejakande och ingen älskar julen mer än han.
Det är en moraliserande berättelse, men söt ändå. En berättelse som, likt Lille Viggs julafton, vill lära människor att bry sig mer om andra än om sig själv.