Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat väderstreck i titeln. Här är min väderstreckstrio:
Boken är en krigsskildring (från första världskriget), men den är ingen hjältedrapa där modiga soldater ger allt för fäderneslandet. Nej, den handlar om krigets hopplöshet och om vanliga, enkla soldater som bara vill överleva.
Det finns inget hjältemodigt i deras liv i skyttegravarna. Omkring dem dör deras vänner en meningslös död. Inte så konstigt kanske att nazisterna inte kunde tåla boken. Deras plan var ju att starta ett nytt krig som skulle ge det tyska riket ära och det tyska folket ökat "Lebensraum".
Den här boken är jag inte bara glad över att ha läst därför att det är roligt att ha läst en klassiker. Det här är en riktigt bra bok, som visar hur långt från regeringarnas propaganda livet är för en soldat i skyttegraven. För dem är det inte viktigt att vinna kriget. Betydligt viktigare är att försöka få tag på en brödbit eller en cigarett.
Jag tycker för det mesta att Torgny Lindgren är en fantastisk författare, och Norrlands Akvavit gjorde mig inte besviken. Än en gång är handlingen förlagd till Västerbotten och han lyckas återanvända någon figur från en annan roman. I Merabs skönhet fick vi stifta bekantskap med Jakob, som kämpade mot en jättelik stubbe. I Norrlands Akvavit dyker hans änka Gerda upp när hon ligger på sitt yttersta.
Boken handlar om evangelisten Olof Helmersson, som ett halvsekel tidigare har omvänt en hel bygd och lett väckelsemöte. På gamla dagar har han kommit på att allt var fel och har nu blivit gudsförnekare. Därför återvänder han för att försöka omvända sin gamla församling bort från kristendomen. Problemet för honom är dock att de flesta av dem som fortfarande är kvar i livet redan själva har omvänt sig. Församlingen består nu av endast två personer och dem lyckas han aldrig ens försöka avkristna. Snarare är det väl Gerda som verkar frälsa Olof på nytt.
Det finns många tankar och episoder som kan leda till eftertanke och ibland till ett leende. Det stundtals meningslösa i livet tycker jag illustreras lysande i ett litet avsnitt i boken där Eskil Holm uttrycker sin stora tacksamhet till Olof Helmersson för att denne en gång i tiden gjort honom frisk från magsåret:
Tack vare Olof Helmersson och helbrägdagörelsen hade han gudskepris kunnat utföra sitt livsverk: sköta jordbruket som nu var nedlagt, bygga bönhuset som nu var rivet, färdigställa den numera avskaffade vägen till Kedträsk, starta konsumbutiken som inte fanns längre, försörja barnen som nu hade övergivit honom, vara ålderman i byn som nu var avfolkad och öde, grunda Folkpartiets lokalavdelning som nu var upplöst. Det var med stolthet och tacksamhet som han i sitt åttisjätte år såg tillbaka på detta sitt livsverk.
Boken handlar om evangelisten Olof Helmersson, som ett halvsekel tidigare har omvänt en hel bygd och lett väckelsemöte. På gamla dagar har han kommit på att allt var fel och har nu blivit gudsförnekare. Därför återvänder han för att försöka omvända sin gamla församling bort från kristendomen. Problemet för honom är dock att de flesta av dem som fortfarande är kvar i livet redan själva har omvänt sig. Församlingen består nu av endast två personer och dem lyckas han aldrig ens försöka avkristna. Snarare är det väl Gerda som verkar frälsa Olof på nytt.
Det finns många tankar och episoder som kan leda till eftertanke och ibland till ett leende. Det stundtals meningslösa i livet tycker jag illustreras lysande i ett litet avsnitt i boken där Eskil Holm uttrycker sin stora tacksamhet till Olof Helmersson för att denne en gång i tiden gjort honom frisk från magsåret:
Tack vare Olof Helmersson och helbrägdagörelsen hade han gudskepris kunnat utföra sitt livsverk: sköta jordbruket som nu var nedlagt, bygga bönhuset som nu var rivet, färdigställa den numera avskaffade vägen till Kedträsk, starta konsumbutiken som inte fanns längre, försörja barnen som nu hade övergivit honom, vara ålderman i byn som nu var avfolkad och öde, grunda Folkpartiets lokalavdelning som nu var upplöst. Det var med stolthet och tacksamhet som han i sitt åttisjätte år såg tillbaka på detta sitt livsverk.
Öster om Eden av nobelpristagaren John Steinbeck är en flödande släktroman om två familjer vars öden griper in i varandra i flera generationer.
Samuel Hamilton är irländaren som tar sig till Kalifornien, där han måste kämpa hårt för sin växande familj. Där är också Adam Trask och hans hustru Cathy. Adam är en god människa, men Cathy är en ond kvinna, som kallt utnyttjar alla som kommer i hennes väg. Äktenskapet med Adam är för henne bara vägen mot makten. Hon bedrar honom på själva bröllopsnatten med hans bror Charles. Och när hon fött tvillingar lämnar hon både dem och Adam.
Upptäckten av Cathys verkliga natur och av det hat hans bror hyser mot honom blir en svår chock för Adam. Ur brödrahatet uppstår en livslång konflikt som upprepas i nästa generation mellan tvillingbröderna Aron och Caleb. Den bittre och hatiske Caleb uthärdar inte Arons trygghet i livet. Grymt avslöjas en hemsk och skamlig hemlighet som Aron inte förmår bära och Caleb blir orsak till sin brors död.
494 sidor är mycket i sig, men om det dessutom är mycket text på varje sida, så är det en del att plöja igenom vill jag säga. Men det är värt besväret. Denna klassiker har allt. Kärlek, hat, avundsjuka, generositet, girighet...
Jag hoppas att alla som läser det jag skriver kan sin Bibel och därför förstår varifrån titeln kommer, men för säkerhets skull kan jag väl nämna det. Adams och Evas son Kain dödar sin bror Abel. Han lämnar familjen och beger sig till landet Nod, öster om Eden.
I den här romanen har Adam Trask två söner, Caleb och Aron. Det är inte så svårt att förstå att de båda bröderna är Kain och Abel. När Aron försvinner och Caleb får frågan var han är, svarar Caleb: Ska jag ta vara på min bror? Och det är ju också vad Kain svarar Herren, som frågar efter Abel.
Den märkligaste personen i boken är nog Cathy. Jag tror aldrig jag har stött på en romanfigur som är så fruktansvärt ond. Det finns inga försonande drag hos henne. Jag funderade på om hon ska symbolisera någon. Knappast Eva. Möjligen ormen i Paradiset. Eller också ingen alls. Steinbeck kanske bara ville ha med henne ändå. Men jag tycker ändå att det är märkligt att det inte finns några positiva sidor hos henne. Humbert Humbert i Lolita är inte rakt igenom motbjudande, men det är Cathy.
Det är en bastant familjekrönika John Steinbeck har skapat, och den är tvivelsutan läsvärd.
Samuel Hamilton är irländaren som tar sig till Kalifornien, där han måste kämpa hårt för sin växande familj. Där är också Adam Trask och hans hustru Cathy. Adam är en god människa, men Cathy är en ond kvinna, som kallt utnyttjar alla som kommer i hennes väg. Äktenskapet med Adam är för henne bara vägen mot makten. Hon bedrar honom på själva bröllopsnatten med hans bror Charles. Och när hon fött tvillingar lämnar hon både dem och Adam.
Upptäckten av Cathys verkliga natur och av det hat hans bror hyser mot honom blir en svår chock för Adam. Ur brödrahatet uppstår en livslång konflikt som upprepas i nästa generation mellan tvillingbröderna Aron och Caleb. Den bittre och hatiske Caleb uthärdar inte Arons trygghet i livet. Grymt avslöjas en hemsk och skamlig hemlighet som Aron inte förmår bära och Caleb blir orsak till sin brors död.
494 sidor är mycket i sig, men om det dessutom är mycket text på varje sida, så är det en del att plöja igenom vill jag säga. Men det är värt besväret. Denna klassiker har allt. Kärlek, hat, avundsjuka, generositet, girighet...
Jag hoppas att alla som läser det jag skriver kan sin Bibel och därför förstår varifrån titeln kommer, men för säkerhets skull kan jag väl nämna det. Adams och Evas son Kain dödar sin bror Abel. Han lämnar familjen och beger sig till landet Nod, öster om Eden.
I den här romanen har Adam Trask två söner, Caleb och Aron. Det är inte så svårt att förstå att de båda bröderna är Kain och Abel. När Aron försvinner och Caleb får frågan var han är, svarar Caleb: Ska jag ta vara på min bror? Och det är ju också vad Kain svarar Herren, som frågar efter Abel.
Den märkligaste personen i boken är nog Cathy. Jag tror aldrig jag har stött på en romanfigur som är så fruktansvärt ond. Det finns inga försonande drag hos henne. Jag funderade på om hon ska symbolisera någon. Knappast Eva. Möjligen ormen i Paradiset. Eller också ingen alls. Steinbeck kanske bara ville ha med henne ändå. Men jag tycker ändå att det är märkligt att det inte finns några positiva sidor hos henne. Humbert Humbert i Lolita är inte rakt igenom motbjudande, men det är Cathy.
Det är en bastant familjekrönika John Steinbeck har skapat, och den är tvivelsutan läsvärd.
Öster om Eden har jag sett som filmatisering med James Dean, Torgny Lindgrens bok väntar i bokhyllan
SvaraRaderaJag gillar det mesta av Lindgren. Tror att jag sett filmen med James Dean.
RaderaÖster om Eden har jag läst och jag håller med om karaktären Cathy. När jag läste den så var hon nog den ondaste person jag träffat på. Och då hade jag läst massor av King...
SvaraRaderaDet är lätt att avsky Cathy.
RaderaHar inte läst någon av dem men vill läsa Öster om Eden :)
SvaraRaderaDet ska du absolut göra! :)
RaderaVäldigt bra trio, det är jag helt övertygad om.
SvaraRaderaDet är det :)
RaderaToppentrio! På Västfronten... är strålande bra. Och hemsk.
SvaraRaderaVisar krigets meningslöshet.
Raderahar läst alla dina tre. Torgny Lindgrens Norrlands Akvavit älskade jag. har också sett filmen Öster om Eden förutom att jag läste den ett par gånger i tonåren
SvaraRaderaJag hade varit lite förvånad om du inte hade läst dem ;)
RaderaJag har inte läst en enda men två känner jag igen.
SvaraRaderaAlltid nåt sa fan när han fick se Åmål :)
RaderaÖster om Eden har vi gemensamt idag och Norrlands akvavit har jag i bokhyllan.
SvaraRaderaPlocka fram den :)
RaderaPå västfronten intet nytt har jag läst, för ganska länge sen.
SvaraRaderaEn klassiker.
RaderaLindgrens bok är den enda jag inte läst. Tack för tips!
SvaraRaderaVarsågod :)
RaderaÖster om Eden är med i min trio. Norrlands akvavit har jag läst.Vill läsa På Västfronten intet nytt
SvaraRaderaPå Västfronten intet nytt, och nazisternas avsky för boken, säger mycket om förra seklets dårskap.
RaderaÖster om Eden hade jag också med, och de andra finns faktiskt i hyllan här hemma.
SvaraRaderaDär ska de väl inte stå och samla damm ;)
RaderaTorgny Lindgren gillar jag! På västfronten... har jag alltid varit både sugen på att läsa och ändå inte, för att jag brukar tycka krigsskildringar är jobbiga. Men visst borde jag läsa!
SvaraRaderaJag tycker att På västfronten intet nytt blir ännu viktigare mot bakgrund av att nazisterna brände boken.
Radera