Djävulen på korset av Ngũgĩ wa Thiong'o

Titel: Djävulen på korset

Originalets titel: Caitaani mutharaba-ini

Författare: Ngũgĩ wa Thiong'o

Förlag: Modernista (2014) Originalet utgavs första gången 1980)

Antal sidor: 319

Två kvinnor och två män på väg till Ilmorog för att delta i "Djävulens fest". På bussen berättar de sina historier för varandra, alla på något vis präglade av orättvisorna i det postkoloniala Kenya. En roman om våld och förtryck men också om framtidstro mot alla odds - om revolutionär potential.

Djävulen på korset är den tredje boken jag läser av Ngũgĩ wa Thiong'o. Det är en rasande författare, som skriver boken på toalettpapper när han sitter i fängelse. Det är en uppgörelse med de personer, utomlands och inomlands, som enligt honom suger ut landet och dess arbetare.

De böcker av honom som jag läst tidigare, Om icke vetekornet och Floden mellan bergen, är renodlade romaner. Djävulen på korset är något annat, men det är svårt att placera den i ett fack. Mitt i texten kan det dyka upp sånger och det har sagts att det mer är en muntlig berättelse än en roman. De gestalter som författaren menar är onda är ofta groteskt beskrivna.

I denna bok gör sig Ngũgĩ wa Thiong'o till tolk för revolutionära strömningar. Kenyas folk måste sluta låta sig delas upp efter stamtillhörighet, religion och annat. Sådant gynnar bara förtryckarna. Istället ska man sluta sig samman och kasta ut förtryckarna.

Det är en intressant bok, men den står långt ifrån de båda andra böcker jag nämnde ovan. Bokens slut är verkligen överraskande. Där sluts en cirkel på ett sätt som inte gick att förutse.