En smakebit på søndag - Djävulen på korset

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter Djävulen på korset och är skriven av Ngũgĩ wa Thiong'o.  (Jag har kommit en bit i boken, men väljer ändå en smakbit från bokens början.)

Två kvinnor och två män på väg till Ilmorog för att delta i "Djävulens fest". På bussen berättar de sina historier för varandra, alla på något vis präglade av orättvisorna i det postkoloniala Kenya. En roman om våld och förtryck men också om framtidstro mot alla odds - om revolutionär potential.

Smakbiten är hämtad från sidan 10:

Folk från min egen trakt, Ilmorog, brukade säga mig att den här historien är så fylld av skam att den bör döljas och gömmas i det eviga mörkret. Andra åter menade att den är sorglig och får en att gråta, och att det är bäst den inte röjes så att vi må slippa gråta ännu en gång.

Då frågade jag dem: Skulle vi täcka över groparna på vår gård med lite grässtrån och sedan, eftersom vi inte längre såg hålen, låta våra barn få leka och stoja så mycket de ville där?

Lycklig är den som ser groparna i sin väg, ty han kan undvika dem eller fylla igen dem. Lycklig är den vandrare som ser stubbarna i sin väg, ty han kan gräva upp dem eller gå runt dem så han inte behöver snubbla över dem.

Må den djävul, som förblindar våra hjärtan och fördunklar våra tankar, korsfästas högt och bevakas väl, så att han inte blir befriad av sitt anhang och fortsätter bygga sitt helvete på jorden.