En smakebit på søndag - Ormens år

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter Ormens år och är skriven av Ulrika Ewerman.    

Året är 1956 och Judith har under sin kringflyttande uppväxt aldrig vågat lita på att något kan bestå. När hon träffar syskonen Valter och Vera hoppas hon för första gången att hennes familj ska slå ner sina rötter. Hon får sin önskan uppfylld och trion är oskiljaktiga genom barndomen. Tack vare Valter inser Judith att det kanske inte är så farligt att vara beroende av någon. Men allt förändras under ormens år 1965 då Valter och Vera bryter all kontakt med henne utan förvarning eller förklaring. Judith flyr från byn och lovar sig själv att aldrig igen bli ett offer för sina känslor. Ödet vill dock annorlunda och tolv år senare måste hon konfrontera både sin uppväxt och sina kvarvarande känslor för Valter.

Smakbiten är hämtad från sidan 100:

När Valter skyndat sig hem från sjön hade han förberett sig på att skydda Vera från Sören. Sören gav sig sällan på henne, i alla fall inte på det sätt som han gav sig på Valter, men tanken på en påtagligt berusad Vera som letade efter pengar, och som förmodligen redan gjort ett försök och blivit utelåst, hade fått Valter att ställa sig på tramporna. Nu stod han svettig på gårdsplanen men det enda som mötte honom var några korta skall från hundarna. Båda bilarna var hemma och gardinerna i Sörens sovrumsfönster var fördragna. Kanske Vera tyckt att pengarna Valter gett henne räckte och struntat i att åka hit. Kanske hon hunnit både hit och härifrån.