En smakebit på søndag - Inte utan min syster

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger. Boken jag ska börja läsa heter Inte utan min syster och är skriven av Åsa Hellberg.  

Fjällbacka 1903. Systrarna Anna och Cornelia växer upp på en gård utanför Fjällbacka, i Kville socken. Familjen är fattig, men trots detta får de yngsta flickorna chansen att utbilda sig till sjuksköterskor. I storstaden möts de av en helt ny värld av läkare, kvinnosakskvinnor och fascinerande patienter. Arbetet är krävande men framtidstron är stark för dörren till frihet står på glänt. De vill bli den nya sortens kvinnor, fast priset de får betala är högt. Gifter man sig förlorar man sitt arbete. Bara några år senare krossas tillvaron. Ett oäkta barn, en ansvarslös man och förbjuden kärlek drar isär systrarna. Tragedierna följs av år av svårigheter. Det starka band de haft slits sönder av olyckor, kaos och sorg. Var hittar man glädje när hoppet tycks ha gått förlorat?

Smakbiten är hämtad från sidan 11:

Om Cornelia ändå kunde flytta till Göteborg, tänkte Anna. Staden var rörig. Hästar och vagnar trängdes med folk som pratade högt med en konstig dialekt och bar helt andra kläder än man gjorde här på Kamstorp. I stan visste alla hur man hälsade, åt och betedde sig. Och kvinnorna var annorlunda än hemma vid. De blev aldrig nöjda. Hos slaktaren var grisen inte fet nog, på marknaden var äggen för små och nåde den odlare som inte levererade fläckfria potatisar. Då gormade de så pass högt att alla stirrade på dem. Och det verkade de inte bry sig om det allra minsta. Om potatisen var dålig skulle handlaren och alla andra minsann få beta det. Anna behövde sin storasyster där. Allt sådant var hon bra på att hantera, medan Anna själv ryggade undan när folk var irriterade och arga.