Som alla andra böcker av denne oerhört framgångsrike författare är tempot i Begynnelse högt. Dan Brown har tagit för vana att låta sin tjocka böcker utspela sig inom loppet av ett dygn.
Denne amerikanske författare brukar låta det mesta av handlingen utspela sig i Europa. Måhända därför att han då kan fabulera lite kring de miljöer han beskriver. Han framhåller ofta att alla platser och organisationer som nämns i böckerna är verkliga, men autenticiteten är väl inte hundraprocentig. Begynnelse utspelar sig i Spanien och vi får veta att den åldrige och sjuklige kungen har varit statschef sedan Franco dog, men att slutet nu närmar sig. Kronprins Julián väntar på att ta över som kung. Som bekant var det Juan Carlos I som blev kung 1977 och han lever än, men har abdikerat. Den nuvarande kungen heter Felipe VI. Någon Julián tror jag aldrig har förekommit i den spanska kungahuset. Detta bekymrar dock antagligen inte de amerikanska läsarna, vars kunskaper om de europeiska länderna brukar vara bristfällig.
Samtidigt kan jag förstå att Brown måste hitta på sådana saker, eftersom det är svårt att blanda in verkliga statsledare i en skönlitterär bok.
Boken är en bladvändare, som alla Browns tidigare böcker. Jag är förtjust i dem, även om denna bok inte når upp till den klass som Änglar och demoner hade. Men ändå är det spännande att följa Robert Langdons kamp, som vanligt med en vacker kvinna vid sin sida, för att finna det som någon vill dölja.
Redan efter halva boken började jag misstänka vem som stod bakom komplotterna, men sedan tvekade jag. Det visade sig emellertid att jag haft rätt, även om jag inte hade förstått motivet.
Författaren har funnit en modell för sina böcker som fungerar, och därför fortsätter han med denna. Någon stor stilist är han inte. Ibland påpekar Langdon saker som läsaren nog kan förstå ändå. Men det spelar ingen roll. Dan Brown kan skratta hela vägen till banken. Och jag har för länge sedan bestämt mig för att stå ut med att det blir en del taffliga passager, eftersom jag tycker att de ändå är riktigt bra spänningsromaner.
Emil i Lönneberga behöver väl ingen ytterligare presentation. Det här omslaget är rött och grönt, även om det inte är riktiga julnyanser.
Män utan kvinnor är den första boken av Haruki Murakami jag har läst. Den innehåller sju noveller. Murakami har skrivit noveller genom hela sin karriär.
I den här boken handlar det om förhållandet mellan kvinnor och män i olika konstellationer. Ibland är det berättelser utifrån ett jagperspektiv, ibland inte. Gemensamt är att det är mannen och dennes känslor som är i centrum. Mannen är subjektet, kvinnan objektet.
Utan tvekan är Murakami en skicklig författare, både när det gäller att berätta om dessa mäns känslor och tankar och när det gäller miljöbeskrivningar. Boken är därför givande att läsa. Dock önskar jag att jag hade läst Franz Kafkas bok Förvandlingen. Det tror jag hade inneburit att jag bättre hade förstått Murakamis novell Samsa in love, där någon vaknar och inser att han förvandlats till Gregor Samsa.
I den här boken handlar det om förhållandet mellan kvinnor och män i olika konstellationer. Ibland är det berättelser utifrån ett jagperspektiv, ibland inte. Gemensamt är att det är mannen och dennes känslor som är i centrum. Mannen är subjektet, kvinnan objektet.
Utan tvekan är Murakami en skicklig författare, både när det gäller att berätta om dessa mäns känslor och tankar och när det gäller miljöbeskrivningar. Boken är därför givande att läsa. Dock önskar jag att jag hade läst Franz Kafkas bok Förvandlingen. Det tror jag hade inneburit att jag bättre hade förstått Murakamis novell Samsa in love, där någon vaknar och inser att han förvandlats till Gregor Samsa.
Dan Brown har maken läst, på engelska när de var nya.
SvaraRaderaJag är för lat för att läsa böcker på engelska. Jag vill ha dem på svenska.
RaderaLänge sedan jag läste Murakami. Tack för påminnelsen! /bokologen
SvaraRaderaRätt Murakami var det också. För någon månad sen tänkte jag läsa en bok av honom, men råkade välja en bok av Ryū Murakami istället.
RaderaPassande omslag i julens färger. Har läst de två översta.
SvaraRaderaKanske inte riktigt rätt nyanser för att räknas som julens färger, men rött och grönt var det i alla fall.
RaderaMurakami behöver jag också en påminnelse om. Så tack för den!
SvaraRaderaVäl bekomme!
RaderaEmil älskar jag förstås. Men har diverse fördomar mot både Brown och Murakami.
SvaraRaderaJag tror bestämt att du har fördomar mot ett antal författare ;)
RaderaEmilboken var den enda jag har läst. Med exakt det omslaget.
SvaraRaderaNostalgi...
RaderaHar bara läst Emil-boken men andra av Dan Brown och Murakami.
SvaraRaderaTre mycket produktiva författare.
RaderaBegynnelse är den enda jag har läst och jag gillade den 🙂
SvaraRaderaJag tycker Dan Browns böcker är spännande, även om Begynnelse kanske var lite långsökt.
RaderaSnyggt med rött och grönt på samma böcker! Juligt!
SvaraRaderaLjuvligt juligt ;)
Radera