Rött, vitt & kungligt blått

Titel: Rött, vitt & kungligt blått

Originalets titel: Red, White & Royal Blue

Författare: Casey McQuiston

Förlag: Lavender Lit (2020)

Antal sidor: 474

Alex Claremont-Diaz är son till USA:s första kvinnliga president. Tillsammans med sin syster och deras bästa kompis utgör de Vita huset-trion, en social influencer-makt att räkna med, och som Vita huset inte är sena att utnyttja. Problemet är bara att Alex har en ärkefiende, prins Henry av Wales. När ett bråk mellan dem hamnar på hela världens löpsedlar måste de ofrivilligt låtsas vara vänner tills stormen har blåst över. Men ju mer Alex lär känna prins Henry, desto mer ser han vad som döljer sig under hans drömprinsyta. Snart blir de vänner på riktigt, men vänskapen djupnar till något mer. Något som kan hota Alex mammas planer på att bli omvald som president.

Rött, vitt & kungligt blått är Casey McQuistons debutroman och får väl sägas ligga rätt i tiden, åtminstone på den liberala amerikanska östkusten. USA har en kvinnlig president (demokrat givetvis), Alex är son till en mexikansk invandrare, republikanernas presidentkandidat är en otäcking och det är hbt-romantik.

Boken har absolut sina poänger. Hur ska en presidents återvalskampanj hantera att presidentens son är bisexuell och har ett förhållande med en brittisk prins? I den delen är romanen nog trovärdig. Det skulle säkert kunna bli en stor sak i en amerikansk valrörelse, även om det för oss svenskar kan vara svårt att tänka sig att nästa valrörelse i Sverige skulle handla om Ulf Kristerssons barns sexuella läggning.

Däremot irriterar det mig väldigt mycket hur det brittiska kungahuset beskrivs. Här känns det som att det är en amerikansk författare som försöker gissa sig till hur saker och ting är på andra sidan Atlanten. Att prinsen får heta Henry beror nog på att man vill anspela på den prins Henry som numera är bosatt i USA. I övrigt är personerna fiktiva. Storbritannien regeras av drottning Mary, hennes dotter Catherine är änka och hennes söner heter Philip och Henry. Att personerna är fiktiva stör mig inte. Det vore konstigt om man använde de verkliga kungligheterna och kanske riskera en stämning. Men då kanske man kunde ha valt ett annat namn än Henry på den homosexuelle prinsen.  Men det som stör mig är de rena tokerierna. Henry sägs vara prins av England, men det finns inga prinsar av England. England upphörde som självständig nation 1707. Han kallas även prins Henry av Wales, men det förutsätter att hans far var prinsen av Wales, och det var han inte. Prins Henry säger vid ett tillfälle: "Jag kan fan abdikera!" En prins kan inte abdikera. Det kan bara monarken göra.

Översättaren imponerar inte. Hon använder ordet "statshuvud". Vad sjutton är det? Jag misstänker att hon försökt översätta engelskans "head of state", men det heter på svenska "statsöverhuvud". I samband med beskrivningen av den amerikanska presidentvalskampanjen översätter hon "primary election" till "premiärval", men det ska vara "primärval". Inte heller det svenska språket tycks hon behärska. På sidan 394 skriver hon "fylld till bredden", men det heter "fylld till brädden"!

Egentligen skulle det här kunna vara en riktigt bra bok och den har tydligen lovprisats, men för mig gör de många felen att betyget dras ned.

I kaosutmaning 2023 får denna bok svara mot punkt 20: Läs en bok där titel eller författare innehåller bokstaven Q.