De vänsterhäntas förening av Håkan Nesser

Titel: De vänsterhäntas förening

Författare: Håkan Nesser

Förlag: Albert Bonniers Förlag (2018)

Antal sidor: 544

Medan Marten Winchelstroop och Rejmus Fiste ännu går i Olsterby småskola bildar de De vänsterhäntas förening. Flera årtionden senare brinner ett gammalt pensionat ner till grunden och ett antal människor omkommer. Det ena hänger ihop med det andra, men det finns inga människor kvar i livet som kan förklara hur. Nästan inga.

Jag har en bekännelse att göra. Jag har aldrig tidigare läst något av Håkan Nesser. Men De vänsterhäntas förening kunde jag inte motstå. Både titeln och omslaget var så lockande.

För dem som är vana Nesserläsare är tydligen den holländske kommissarien Van Veeteren känd. Likaså den svenske kriminalinspektören Gunnar Barbarotti. I den här boken möts de tydligen för första (och enda?) gången.

Handlingen utspelar sig i flera tidsepoker. De vänsterhänta barnen bildar sin förening, de blir tonåringar och fortsätter att träffas, "händelsen" äger rum, ett par decennier senare brinner ett gammalt pensionat och flera personer omkommer och ytterligare ett par decennier senare upptäcker man att utredningen av den branden hade pekat ut fel man som gärningsman. Det är då den 75-årige Van Veeteren får försöka rätta till de misstag han själv hade varit med att göra.

Detta är en riktigt bra bok. När jag väl lärt mig att hänga med i tidshoppen är det spännande att följa händelserna. Steg för steg får man veta mer. Det är inte förrän i slutet av boken som jag inser vem gärningsmannen är. Jag förstod det faktiskt ett antal sidor innan Van Veeteren och de andra har förstått det :)

Det jag tycker är lite lustigt är likheterna mellan Van Veeteren och Gunnar Barbarotti. Flera gånger får jag en känsla av att de tänker och agerar på samma sätt. Har Håkan Nesser hittat en polistyp han gillar och håller sig till den?

Det må vara hur det vill med den saken. Jag skulle gärna läsa fler av Nessers böcker.