Fem en fredag kommer från bloggen elisamatilda. Varje vecka ställer Elisa fem frågor. Den här gången kallar hon temat trendigt.
1. Vad var mest trendigt under dina tonår?
Utsvängda byxor var nog väldigt trendigt. Och fult... (Nej, jag är inte med på bilden!)
2. Hur har du omedvetet någon gång varit trendig?
Jag tycker mig ha uppfattat att det är både trendigt och feministiskt att säga och skriva "en" istället för "man". Som värmlänning har jag alltid sagt (men inte skrivit) "en" istället för "man". Jag tycker det är lite gulligt att värmländskan har blivit trendig och feministisk på gamla dar.
3. Vilken trend skulle du vilja se kommer tillbaka?
Herrhattar! Jag minns när jag var barn och gick på stan med min pappa. Alla farbröder hade hatt och när två som kände varandra möttes så lyfte de på hattarna. Ibland upptäckte de inte varandra förrän när de precis möttes och jag minns att det hände att pappa lyfte på hatten när den andre redan hade passerat.
4. Vilken trend skulle du aldrig anamma?
Jag tänker inte tatuera mig!
5. Vad vill du ska bli en trend?
Att hälsa på människor man möter och le, även om det är en okänd person. Jag förstår att det inte fungerar på Stockholms tunnelbanor, för då skulle folk nog kalla på vakterna, men vi som lever i mer människovänliga miljöer skulle kunna anamma den trenden.
hattar har funnits från och till, snyggt på många, yngste sonen passade så fint i hatt för tio år sedan, finns ju något för alla smaker. Jag har ofta damhatt på mina trädgårdsresor i England.
SvaraRaderaNån gång får jag nog köpa en hatt, trendigt eller ej.
RaderaKul det där med hattarna, jag minns det förstås också! Och värmländskan släpper jag förstås aldrig. Trendig eller ej, skit samma!
SvaraRaderaLite synd att det där med hatthälsandet försvann.
RaderaDet där med hattar tycker jag är hemskt eftersom alla, även dom yngre, ser ut som gamla gubbar!
SvaraRaderaNej, tatuera mig skulle jag aldrig göra. Tycker det ser otroligt fult ut - tänker dom inte på hur dom kommer att se ut när dom är gamla och rynkiga och slappa!?
Jag tyckte det var snyggt med utställda brallor, men det var då. Nu skulle jag tycka det såg hemskt ut!
Och till sist, när jag var tonåring så kunde MAN inte gå och handla kläder själv. Speciellt inte som man kanske på sin höjd fick en jacka eller ett par byxor under ett år. Iaf var det så hos min familj som inte hade massor med pengar. Men jag hade faktiskt nåt annat, en mamma som hade stil och som kunde sy om det mesta så det blev jättesnyggt - och den senapsfärgade parkasen var ursnygg!!! *fniss*
KRAM/Susie
Kan nog bli sladdriga tatueringar när de blir äldre.
RaderaHåller med dig om hattar. Jag köpte en Panamahatt för 4-5 år sedan och jag bär den alltid soliga dagar på somrarna. Att hälsa och le mot människor man möter är givande, jag har fått många vänliga leenden tillbaka.
SvaraRaderaLe och världen ler mot dig.
RaderaJag tycker också det skulle kunna vara mer hattar!
SvaraRaderaBåde dam- och herrhattar kan vara väldigt fina.
RaderaÄnda sedan mina äldre systrar gjorde sina första tatueringar när jag var liten så var jag bestämd att jag också skulle tatuera mig när jag blev äldre :) Det tog ett tag men nu har blivit tre stycken som alla betyder mycket :)
SvaraRaderaDet viktiga är att du gör det som känns bra för dig.
RaderaHattar är trevligt även om jag själv inte hittat någon som jag passar i ;)
SvaraRaderaFortsätt leta :D
RaderaByxmodet tyckte jag var riktigt coolt, fast konstigt nog inte på killar. Men tjejer med långa ben kläddes verkligen i dessa byxor - tycker jag då;-)
SvaraRadera"Man" och "en". Har ju jobbat på ett förlag och där var "man" uteslutet. Där valde man antingen "en" eller "den". Så grattis att värmländskan accepterades redan för fem-tio år sedan på mitt förlag:-)
Det där med att lyfta på hatten minns jag också. Min pappa var rätt känd i den lilla staden där jag växte upp. Det gick nästan inte att gå med honom på huvudgatan, då han i stort sett fick lyfta på hatten hela tiden. Något jag inte sett sedan jag var liten...
"Man" är ju subjekt och "en" är objekt. Därför är det lite lustigt att avsiktligt byta ut orden. Som att börja säga "mig" istället för "jag". Men som sagt - är man värmlänning funkar det :)
RaderaPappa var lärare, så det var nog många som kände honom också. Jag minns förresten bilder jag sett av gamle kungen när han var ute på promenad i Stockholm. Alla kände ju igen honom och lyfte på hatten och han besvarade hälsningen. Måste ha blivit väldigt mycket hattlyftande för majestätet :)
Gillar din nya trend, låt oss anamma den! Så du är värmlänning, jag bor bara en mil från gränsen och här talas en blandning av värmländska, dalmål och säfska! Utsvängda höga byxor för killar tycker jag vi begraver för gott...
SvaraRaderaVärmlänning av födsel och ohejdad vana :)
RaderaJag gillar hattar, tycker det är fint. Äldsta grabben har en liknande hatt som du visar på bilden. Lite kul ju! Håller så med om att hälsa på varandra och le, även om på de man inte känner. Alltid när jag gör det så blir jag tittat på som att jag är dum i huvudet....
SvaraRaderaDet är väl det som är risken :) Men det är roligt att köra bil på byvägar. Då hälsar folk, för de är väl rädda att det är nån i socknen som de möter och de vill inte riskera att framstå som högfärdiga :D
RaderaKan bara hålla med dig. Det där med att heja känns som en självklarhet här i byn, men visst förstår man att det inte funkar i storstan, då skulle man tog tas för att vara lite eljest. :D
SvaraRaderaExakt så :D
Radera