Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Betraktninger - tanker om bøker. Boken jag läser nu heter Bibliotekarien i Auschwitz och är skriven av Antonio Iturbe.
"Det var inget stort bibliotek. Det bestod av åtta böcker, varav några var i mycket dåligt skick. Men de var böcker. På denna mörka plats var de en påminnelse om ljusare tider, godare tider, en tid då orden ljöd högre än kulsprutorna."
Fjortonåriga Dita fängslas ihop med sina föräldrar i Terezinghettot i Prag och förs till Auschwitz-Birkenau av nazisterna. I det helvetiska lägret blir hon tillfrågad om hon kan vara den hemliga bibliotekarien för åtta dyrbara böcker som smugglats förbi vakterna och se till att de hålls gömda för nazisterna. Hon går med på det. Men böcker är extremt farliga. De får människor att tänka. Och de kan inte vara farligare än i Block 31 i Auschwitz, där barnen samlas. Minsta överträdelse kan leda till avrättning. Även för de yngsta.
Smakbiten är hämtad från sidan 73:
Lichtenstern äger det enda armbandsuret i hela lägret, och när förmiddagen är slut klingar han i en klocka tillverkad av en extra tunn metallskål som vibrerar ljudligt och meddelar att lektionerna är slut. Det är dags för soppmålet. Trots ivern att få dämpa den ständiga hungern måste barnen först ställa upp sig på ett rakt led och tåga till latrinerna för att tvätta sig i de stora metallhoarna som fungerar som tvättställ.
Dita går bort till hörnet där professor Morgenstern sitter för att hämta boken av H. G. Wells som han använt för att berätta för sina elever om romerska rikets fall. Professorn påminner om en väderbiten jultomte, med det yviga vita håret, långa grå skägget och ögonbrynen som liknar vit taggtråd. Hans trådslitna kavaj har börjat gå upp i sömmarna vid axlarna och saknar knappar. Ändå bär han den med stolt hållning och majestätisk värdighet, och med sina gammaldags artiga manér, som är en smula överdrivna, tilltalar han även de minsta barnen med "herr" och "fröken".
Tack för smakebiten. Det låter väldigt intressant, är det en sann berättelse?
SvaraRaderaDen bygger på en historia från en överlevare som författaren har intervjuat.
RaderaDen här är jag lite nyfiken på!
SvaraRaderaEtt lite annorlunda perspektiv mitt i allt elände som finns.
RaderaTack för smakbiten. Har den oläst i hyllan, och är lite nyfiken
SvaraRaderaJag tycker om den hittills.
Raderadottern har besökt Auschwitz med en grupp ungdomar, intressant tema.
SvaraRaderaEtt annorlunda perspektiv.
RaderaLäste den för en tid sedan. Gripande. Tack för smakbiten.
SvaraRaderaJa, visst är den gripande.
RaderaSå fint att lyckas upprätthålla ett mått av dignitet även i denna situation. Det har blivit dåligt läst om Förintelsen det senaste, annars är det ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat. Du har varit mer på med rätt många titlar. Dutti ponke! :)
SvaraRaderaVisst är jag dutti :)
RaderaDen här har jag läst. Stark och bra bok. Tack för smakbiten!
SvaraRaderaJa, den är bra!
RaderaDen har jag inte läst. Tack för smakbiten!
SvaraRaderaVarsågod!
RaderaNu ska jag avslöja att jag hade lånat hem denna och började läsa i den förra veckan. Sen tappade jag sugen. Jag tror boken är bra, men jag har varit lite låg senaste tiden och kände att det blir för deprimerande läsning. Och tjock var boken, nästa på gränsen till att vara obekväm att läsa i sängen. Men jag tror ännu att den är bra, kanske återkommer jag till den senare. Tack för smakbit
SvaraRaderaJag läser den i sängen.
RaderaDenne boken har jeg hatt lyst til å lese. Nå frister den enda mer.
SvaraRaderaHa en fin søndag videre :)
Tack det samma!
Raderarent principiellt är jag intresserad av den här boken av flera skäl. det är inte länge sedan jag besökte Auschwitz/Birkenau och just nu känner jag att jag inte riktigt orkar med ondskan.
SvaraRaderaIbland måste man ransonera intrycken.
Radera