Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Linda längtar efter att hennes krokusar ska blomma. Veckans kulturfråga lyder:
Vilken text med blommor vill du lyfta fram?
Jag väljer en dikt av Gustaf Fröding. Den heter Idealism och realism.
Nu är jag led vid tidens schism
emellan jord och stjärnor.
Vår idealism och realism
de klyva våra hjärnor.
Det ljugs, när porträtterat grus
får namn av konst och fägring.
En syn, som svävar skön och ljus
i skyn, är sann som hägring.
Men strunt är strunt och snus är snus,
om ock i gyllne dosor,
och rosor i ett sprucket krus
är ändå alltid rosor.
Fröding är bra, och snart sitter jag på vårt lilla bergsträdgård och sjunger som Evert Taube: gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol...
SvaraRaderaDen visan är så fin.
RaderaFröding. En sån skald!!!
SvaraRaderaJa. Tyvärr tror jag att han är underskattad av många.
RaderaDen sista strofen brukade min mormor deklamera ofta. Fin dikt!
SvaraRaderaDet är nog den strofen som är allra mest känd. Det tog ett antal decennier innan jag insåg att den ingick i en längre dikt.
Radera