tisdag 2 mars 2021

Tisdagstrion: Djur & natur (Världsdagen för natur- och djurliv den 3 mars)

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat djur & natur. Här följer min djuriska trio:  

Djurfarmen av George Orwell naturligtvis. Det var nog i skolan jag läste den, men jag har aldrig glömt den. Djuren på gården gör uppror med grisen Snöboll som ledare. Men efter Snöboll kommer andra grisar i ledningen. Det visar sig snart att grisarna inte bryr sig det minsta om de andra djuren och bara om sina egna privilegier.

I boken finns de berömda orden: "Alla djur är jämlika, men några är mer jämlika än andra."

I fabelns form kritiserar Orwell utvecklingen i Sovjetunionen.

Den långa flykten av Richard Adams är en äventyrsroman av episkt format. Den utspelar sig under några få månader på en avgränsad bit engelsk landsbygd. Det är en berättelse om plötslig flykt och om kampen för att överleva, om hjältemod och politiskt ansvar, om ledarskap och sammanhållning.

Det är en bok som gjorde mig helt tagen. Visst låter det kanske lite märkligt. En roman om ett antal kaniner som flyr från sin koloni för att överleva. Men den är mycket bättre än vad man skulle tro om man inte visste något om den.

Richard Adams har läst in sig på hur kaniner uppträder, både vildkaniner och tamkaniner, och skapat detta verk. Sedan har han gett de olika kaninerna egenskaper, som vi nog kan känna igen även bland oss människor. Vissa är ledare som de andra vill följa. Andra är härskare som får sin makt genom våld och terror. Där finns modiga kaniner, räddhågsna kaniner, kaniner som kanske inte är så modiga men som ställer upp när det gäller. Miljöbeskrivningarna är dessutom mycket bra, vilket får mig att se landskapet framför mig, även om jag inte har författarens kunskaper när det gäller den engelska floran.

Adams har även skapat ett kaninspråk där de viktigaste orden i deras liv finns angivna i en särskild ordlista.

Det mest fantastiska är kanske ändå att boken bitvis är riktigt spännande. Jag läser ivrigt för att få veta om hövdingen Hassel-rah, den synska Femman, den modige Kronan, den lille Koppen och alla de andra kaninerna ska klara sig.

Mengele Zoo av Gert Nygårdshaug. Fattigpojken Mino föddes i regnskogen. Han är fjärilsfångare och älskar djungelns mångfald av liv. Samtidigt som Mino samlar fjärilar ser han djungeln ödeläggas av multinationella bolag. En dag drabbar katastrofen även hans hemby, och Mino befinner sig plötsligt i centrum av de stora regnskogarnas tragedi. Nu förvandlas han till en oförsonligt hämndlysten krigare. I spetsen för den ökända Mariposagruppen drar han ut i världen och sprider terror och skräck.

Med tanke på att boken sägs ha blivit framröstad som bästa norska bok genom tiderna, så var förväntningarna groteskt stora. Och visst är det en läsvärd bok, men kanske inte historiens främsta verk.

Det finns en hel del i boken som jag gillar. Det märks att författaren har ett mycket starkt engagemang för regnskogarna och för de folk, djurarter och växter som utplånas på grund av kortsiktig profithunger. Kanske blir det för mycket information om olika växter och djur emellanåt. Jag känner inte att jag behöver känna till varenda sorts fjäril som finns. Men jag tror att Nygårdshaug har skrivit så mycket om de olika arterna för att understryka hur många djur- och växtarter för att inte tala om folkgrupper som faktiskt är på väg att försvinna för evigt, och i så fall kan jag köpa det.

Mino och hans vänner i Mariposagruppen ger sig ut på ett fälttåg mot de människor som är ansvariga för skövlingen, och utan några samvetsbetänkligheter mördar man dem. Det är givetvis en uppenbar form av terrorism, men samtidigt är offrens övergrepp mot planeten så mycket större. När jag läser boken sympatiserar jag faktiskt med terroristerna.

Men tyvärr finns det delar i boken som helt saknar trovärdighet. Jag tror inte att några företagsledare begår självmord genom att kasta sig ut genom fönstren. Inte tror jag att märkliga naturfenomen uppstår därför att planeten är tacksam över Mariposagruppens aktiviteter. Och jag tror inte att människor runt jorden går ut i demonstrationer till stöd för en grupp som förgiftar företagsledare. Det är lite väl mycket revolutionsromantik över berättelsen.

En mening i boken gör mig lite betänksam. Stycket handlar om hur tidningsredaktionerna pressas av regeringar att ta avstånd från Mariposagruppen och där står: "Inget mindre än Mose lagtavlor svävade hotfullt över plågade redaktörer och tv-studior." Jag blir inte klok på om detta är en antisemitisk tankefigur eller inte.

Slutet i boken är mycket överraskande, men på vilket sätt tänker jag inte avslöja.

29 kommentarer:

  1. Djurfarmen har jag förstås läst. Den långa flykten hoppas jag få läst under året. Den sista boken har jag faktiskt spanat in på bibblan. Jag skulle kanske gilla alla fjärilsnamnen :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, du kan ju träna på att lära dig alla namnen :)

      Radera
  2. Den långa flykten tycker jag jättemycket om!

    SvaraRadera
  3. Djurfarmen och den långa flykten har jag både läst och sett som tecknad film. Den sista vet jag inte om jag vill läsa.

    SvaraRadera
  4. Såg den långa flykten i hyllad Netflix-version. Blev inte jättenöjd, tror att boken är bättre. Har såvitt jag minns inte läst den. Men Djurfarmen förstås!
    https://klimakteriehaxan.blogspot.com/2020/09/just-nu-i-september.html

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har inte sett filmen, men boken är riktigt gripande.

      Radera
  5. Den långa flykten är definitivt en av mina favoriter och den har jag läst flera gånger och sett filmen ett antal gånger också.

    SvaraRadera
  6. tre riktigt passande böcker, köpte nyss dvd med den gamla Den långa flykten på loppis, kanske dags för omläsning av Djurfarmen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har också funderat på att läsa om Djurfarmen.

      Radera
  7. Mengele Zoo låter väldigt intressant!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Roligt med annorlunda böcker även om jag inte gillade allt.

      Radera
  8. Båda de första, Djurfarmen och Den långa flykten, har jag läst. Fantastiska böcker båda två, på helt olika sätt.

    SvaraRadera
  9. vad du än gör så läs Korparna, Robert. Djurfarmen har jag läst och minns som mycket otäck. de båda andra har jag inte läst

    SvaraRadera
  10. Djurfarmen är ju klassisk. Den långa flykten läste jag för länge sedan och den var mycket spännande. Den tredje boken känner jag inte till.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Egentligen lustigt hur en bok om en flock kaniner kan vara så intressant och spännande.

      Radera
  11. Djurfarmen har jag läst för länge sedan. Tack för övriga tips.

    SvaraRadera
  12. Två riktiga klassiker och en som jag inte har hört talas om. Bästa norska bok genom tiderna säger du? Konstigt att man inte ens känner till den. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet inte hur man gjorde urvalet ;)

      Radera
  13. Djurfarmen har jag ännu inte läst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En oförglömlig läsupplevelse. Jag måste nog försöka läsa om den.

      Radera
  14. Djurfarmen förstås! Den långa flykten har jag faktiskt aldrig läst, men blir sugen nu!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är glad att jag läste Den långa flykten förra året.

      Radera
  15. Nummer ett och två har jag läst, Djurfarmen dubbelt upp till och med. Mycket bra. Tack för tips ang. nummer tre. Den långa flykten var det alldeles för länge sedan jag läste, kanske värd en omläsning...

    SvaraRadera