tisdag 18 maj 2021

Tisdagstrion: Klassiker jag läst eller vill läsa

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat klassiker jag läst eller vill läsa. Och det ska bara vara tre? Ja ja, jag väljer väl tre av alla de klassiker jag läst. Vargnatt körde en klassikerutmaning under två år, så jag har många att välja på :) Här är min klassiska trio:   

Rid i natt! är en roman om småländska bönders frihetskamp mot utländska fogdar. Handlingen är förlagd till Sveriges stormaktstid, men när boken första gången utkom 1941, var knappast någon läsare i tvivel om att den också handlade om aktuella förhållanden. "Rid i natt!" blev ett av Sveriges skarpaste vapen i striden för andligt oberoende av främmande påtryckningar.
Vilhelm Moberg var en författare som aldrig ryggade för att framföra sina åsikter i litterära verk. Han tog ständigt den enkla människans parti mot överheten. Detta gjorde honom till en älskad författare, samtidigt som det fanns de som ville fängsla honom och som brände hans böcker. Framför allt Utvandrarna fick sedlighetens banerförare att gå till attack, då den ansågs osedlig och dessutom av vissa ansågs kränkande mot smålänningar. (Ja, det är sant!)
Mest handlade det väl kanske om att Moberg visade på vad fattigdomen verkligen innebar för dem som tvingades utstå den. Människor som tvingades till tjuvnad och prostitution, samtidigt som ett fåtal människor hade allt de kunde önska sig.
Även i Rid i natt! får vi skildringar av stånds- och klasskillnader. Fria bönder blir i det närmaste trälar när adelsmannen Kleve med drottning Kristinas godkännande lägger byar under sig. Det framhålls särskilt i boken att Kleve kommer från Tyskland, där bönderna inte hade samma frihet som i Sverige.
Att bokens herreman är tysk är naturligtvis ingen tillfällighet. Boken gavs som sagt var ut 1941, mitt under brinnande krig, och boken ska naturligtvis ses som en varning till Sveriges folk att den tyske ledaren kan vilja införa sitt styre även i vårt land.
I romanen finns det människor som inte tvekar att böja sig under Kleve, eftersom de ser en möjlighet att tjäna på det. Kleve behöver inte själv utföra sitt smutsiga värv; det finns fogdar och bödlar som gör det åt honom.
Men det finns ändå människor som motsätter sig förtrycket. Män som anser att så länge som solen går upp i öster och ner i väster ska rätten bestå. Rätt är rätt och kan inte göras till orätt. En budkavle skickas ut, från by till by, och manar till motstånd. Men i en by grävs budkavlen ner i jorden av en rädd man.
Enligt Moberg spelar inte detta någon roll. Dess budskap om att försvara friheten och att bekämpa förtryckarna kommer ändå att leva vidare och föras vidare. Budkavle kommer. Budkavle går. Rid i natt!

Kallocain är en framtidsvision över ett polisstyrt och militariserat övervakningssamhälle. Med sin sanningsdrog har kemisten Leo Kall funnit en väg in till medborgarnas själar. Det visar sig att de flesta hyser heta drömmar om uppror mot Världsstaten och en önskan om Ökenstaden - en avlägsen plats för frihet och kärlek. Leo Kall börjar själv tvivla på Staten och ifrågasätta sin roll som lojal medsoldat. Karin Boye har med Kallocain målat upp ett 1984, nästan ett decennium före George Orwell. En kuslig dystopi, men samtidigt en tro på människans förmåga att skapa en annan, levande värld.
Detta är en bra bok, om än inte en trevlig och lättsam sådan. Dystopier brukar inte vara det. Det är ett samhälle där det anses som självklart att Staten inte är till för människorna. Givetvis är människorna till för Staten.
Leo Kall är en av många nyttiga idioter i Världsstaten. Beredd att ange sina närmaste om det krävs, och lika rädd för att själv bli angiven. Men hans tankar börjar allt oftare kretsa kring det förbjudna. Finns det inget mer? Måste det vara fel att drömma om något utöver det Staten tillåter?
Karin Boyes roman publicerades första gången 1940. Andra världskriget hade startat året innan. Måhända hade hon det nazistiska Tyskland i åtanke. Men det skulle lika gärna kunna ha varit Stalins Sovjetunionen som inspirerade henne. Politiska samhällssystem där individen blir den förtryckande statsmaktens redskap.
Det är lätt att dra paralleller till George Orwells 1984. Jag undrar om 1984 hade varit lika känd om Karin Boye hade skrivit på engelska.

Hertha är en feministisk klassiker. Fredrika Bremer låter romanens Hertha föra en kamp för att kvinnan ska kunna erhålla samma rättigheter som mannen. Kravet gäller något för oss så självklart som att kvinnan ska bli myndig och ha rätt att disponera över egen egendom. Detta var en tid där kvinnans far var hennes förmyndare och när hon gifte sig blev maken hennes målsman. Änkor var dock myndiga.
1825 hade Lagkommittén lagt fram förslag om att ogifta kvinnor skulle bli myndiga vid 25 års ålder. (Männen blev myndiga vid 21.) I slutet av boken finns en bilaga, där man kan läsa hur Högsta Domstolen och två hovrätter i bestämda ordalag avstyrker förslaget. Ett argument emot att en ogift kvinna skulle bli myndig var att hon ju skulle upphöra att vara myndig när hon gifte sig. Att hon då skulle kunna fortsätta att vara myndig var alltför radikalt för att det överhuvudtaget skulle föreslås. Vidare framhölls att det var bra för kvinnan att vara omyndig, eftersom hon kunde riskera att genom okloka beslut förlora sina tillgångar. Det var alltså för hennes eget bästa. Ett argument som även användes för slaveriet i USA!
Det är mycket intressant och upplysande att i romanens form läsa om hur en kvinna ställer krav på att kvinnor ska få möjlighet att utvecklas. Dock är det så att en roman från 1856 givetvis är skriven på ett helt annat sätt än dagens romaner. Boken är så poetisk, och ibland tappar jag koncentrationen där björkarna har susat, fåglarna har kvittrat, humlorna har surrat alltför länge. 
Fredrika Bremer var utan tvekan en beläst kvinna. Där finns mängder av vittra anspelningar, inte minst till nordisk mytologi, vilket ställer krav på läsaren, och det tycker jag är roligt. Jag fick slå upp ett och annat. Upp med en hand alla som vet vem Nidhögg var ;)
För min del hade boken gärna kunnat vara hundra sidor kortare, så att inte den feministiska kampen hade bäddats in i naturromantik, mytologi och böner till Gud. Men kanske var det nödvändigt för att dåtidens läsare skulle ta till sig bokens budskap.

35 kommentarer:

  1. Jag har faktiskt inte läst någon av dessa, även om de alla tre är välbekanta. Jag tror i alla fall inte att jag har läst just Rid i natt, vilket egentligen vore lite konstigt eftersom jag läst massor av honom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Moberg var en fantastisk författare.

      Radera
  2. Tre av mina svenska favoritförfattare - tre som du redan har läst?! Vilhelm Moberg läste jag mycket på 1970-talet, även denna. Bremer har jag läst, hon har en egen hylla i mitt bibliotek, Karin Boye delar hylla med Selma Lagerlöf.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag har läst alla tre. Jag är lite stolt över att jag har läst Hertha. Jag undrar hur många som har gjort det utan att det har ingått i någon kurslitteratur :) Jag tycker mycket om Vilhelm Mobergs böcker.

      Radera
    2. jag har till och med skrivit en lite uppsats om Fredrika Bremer, äger Hemmen från 1853, då Bremer fortfarande levde! Loppisfynd...

      Radera
    3. Fredrika Bremer och jag föddes i samma stad.

      Radera
  3. Tre bra klassiker. Rid i natt läste jag som tonåring. Jag minns att jag tyckte att den var spännande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Spännande, och givetvis en bok riktad mot Tysklands ockupation av våra grannländer. Inte dåligt att den fick ges ut. Det var mycket som inte fick sägas eller skrivas under den här perioden av rädsla för att reta upp nazisterna. Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning blev indragen flera gånger och Karl Gerhard fick inte obehindrat framföra sina texter.

      Radera
  4. Har inte läst någon. Kallocain ligger närmast till hands ifall jag skulle läsa en bok från din trio.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har man tyckt om 1984 så kommer man säkert att uppskatta Kallocain.

      Radera
  5. Svar
    1. Det finns som alltid skäl till att de blivit klassiker.

      Radera
  6. Hertha står på läslistan, men jag har inte kommit till skott än. De andra två har jag i alla fall läst och tyckt mycket om.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Står man bara ut med naturromantiken så är den väl värd att läsas.

      Radera
  7. Jag har faktiskt aldrig läst något av Fredrika Bremer, men det skulle jag vilja! De andra två har jag läst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker det är lite kul att jag som är man har läst Hertha :D

      Radera
  8. Jag har inte läst någon men är sugen på Kallocin.

    SvaraRadera
  9. skam till sägandes har jag inte läst Hertha! de andra har jag läst. men nu får jag ta itu med Fredrika Bremer. jag har läst Carina Burmans fantastiska biografi om FB, däremot

    SvaraRadera
  10. Kallocain har jag oläst i hyllan! :)

    SvaraRadera
  11. Hertha verkar ju lite intressant.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En självklar bok i en feministisk kanon.

      Radera
  12. Rid i natt låter bra! Kallocain var bara FÖR hemsk, tyckte jag när jag läste den som tonåring.

    SvaraRadera
  13. Har inte läst någon av dem. Älskar dock Moberg så Rid i natt vill jag verkligen läsa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den tror jag att du kommer att gilla.

      Radera
  14. Har bara läst Kallocain. Har läst flera böcker av Moberg men inte denna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har också läst en hel del av Moberg, men det finns säkert fler att utforska.

      Radera
  15. Har läst Moberg och Kallocain, men det vore lögn att påstå att jag minns dem särskilt väl, för det var väldigt länge sen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är lite sorgligt att man glömmer så mycket av det man läst.

      Radera
  16. och... jag räcker upp handen :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu blev jag imponerad! Men den som håller koll på Scylla och Charybdis känner givetvis till Nidhögg :D

      Radera
  17. Jamen precis! Har haft samma tanke ang. Kallocain, vad gäller det sista du nämner om den.

    SvaraRadera