Tematrio - Grå

Det är måndag och då är det Lyrans tematrio. Den här gången är temat grå. Så här skriver Lyran: Grå vardag, grå böcker, namn man kan associera till grå, välj själv! Veckans tema är grå, låt se hur uppfinningsrika svar ni kan få till.

Då börjar jag med Selma Lagerlöfs novellsamling Kristuslegender. En av novellerna heter Fågel Rödbröst.

Vid skapelsen ger Gud en av fåglarna namnet Rödbröst. Fågeln är dock grå, och den flyger tillbaka till Gud för att få sina röda bröstfjädrar. Det får den dock inte, utan den får veta att den måste förtjäna dessa fjädrar.

Generation efter generation av denna fågelart hoppas och längtar efter att få det röda bröstet, tills en dag då en av dessa fåglar utför en gärning som gör att den och alla dess artfränder får de röda bröstfjädrarna.

Så en annan nobelpristagare, nämligen De dunkla butikernas gata av Patrick Modiano. En bok som jag inte alls uppskattade, men som jag tar med eftersom omslaget är ganska så grått.

Huvudpersonen har drabbats av minnesförlust femton år tidigare och vet inte vem han egentligen är. Under dessa år har han arbetat som privatdetektiv, men när hans chef går i pension bestämmer han sig för att försöka finna sin rätta identitet.
Så han vandrar runt i Paris, i samma kvarter där han arbetat utan att veta vem han var, och nu stöter han på personer som minsann känner till den Pedro McEvoy som han tycks ha varit.
Men varför har ingen av dem stött på honom de senaste femton åren? Och vad var det som förorsakade minnesförlusten? Var Pedro McEvoy hans verkliga identitet eller var det också ett alias?
Och varför flydde han under kriget? Vad flydde han från?
Jag lägger ifrån mig boken lätt irriterad. Visst förstår jag att man inte behöver få alla svar i en bok. Lite kan sparas till läsarens fantasi. Men i det här fallet klarar jag inte alls av att förstå vad författaren vill ha sagt med sin bok. Det känns som de dunkla tankarnas bok.

Slutligen Bara en pärla av Karina Johansson, som jag läste när den kom ut 2010. Jag väljer den eftersom bokens framsida är grå.

Intrigen är alldeles utmärkt. Läsaren får följa Emma, som inte vill acceptera att väninnan Angelika skulle ha begått självmord. Ibland ges små tillbakablickar av händelser för flera decennier sedan, som kanske har samband med händelserna kring Emma. Det doftar lite Camilla Läckberg kring Karina Johanssons debutroman.

Det är roligt att händelserna är förlagda till författarinnans egen hemort Sunne. För oss som varit där, är det lätt att se framför sig när Emma promenerar förbi "Slottet" och andra kända Sunnemiljöer.

Till sist en liten bonus: