Tisdagstrion: Kvinnlig vänskap

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat kvinnlig vänskap. (Jag kanske har tänjt lite på begreppet, framför allt vad gäller den första boken.) Här följer min trio:

Joyce Carol Oates' bok Svart flicka Vit flicka handlar om en speciell vänskap. Vänskapen är inte ömsesidig.
Den svarta flickan heter Minette och den vita flickan heter Genna. De är rumskamrater på Schuyler College.
Genna är uppvuxen i en utpräglat liberal familj och gör allt för att bli vän med Minette. Men Minette är inte det minsta intresserad. En mer självupptagen person än Minette får man leta efter.
Snart utsätts Minette för trakasserier på skolan med tydliga rasistiska förtecken. Genna ställer givetvis helhjärtat upp för Minette, men är den svarta flickan verkligen ett offer?
Samtidigt får vi följa Gennas komplicerade förhållande till sina föräldrar, inte minst fadern som är en radikal hippieadvokat.
Boken är givetvis mycket amerikansk, men ändå intressant. Den fängslar och griper tag i läsaren.

Jeanette Wintersons bok Det finns annan frukt än apelsiner handlar det om mer än bara vänskap. I boken inleder huvudpersonen ett lesbiskt förhållande, vilket inte tas emot väl av modern och församlingen de tillhör.
Boken ska, om jag förstår saken rätt, vara självbiografisk. Jess växer upp i en adoptivfamilj, där mamman är synnerligen aktiv och bestämd pingstvän. Jess är hennes stora hopp. Flickan ska bli missionär. Uppstår det några konflikter, kan man ju alltid ta en apelsin...
Allt går dock inte som man har tänkt sig. Jess inser att hon är lesbisk och inleder ett förhållande med en annan ung flicka. När församlingen får veta detta, fördöms hon och pastorn och de äldste vill att hon ska bekänna och ångra sina synder.
Allt i boken är inte så lätt att förstå, i vart fall inte för mig. Jag fattar inte det där med den apelsinfärgade demonen, som dyker upp i ett par kapitel.
Men sammantaget är det en humoristisk och självutlämnande bok, som jag varmt vill rekommendera.

Kärleken väntar längst ut på grenen är en nyutgiven roman av Mari Åberg.
Tiden är 70-tal och huvudpersonen är Annika, en okysst, blyg och något naiv artonåring som flyttar till Malmö för att bli flygledare. Här möter hon den världsvana Eva som kommer direkt från den glamorösa modellvärlden och påverkas av hennes levnadsglada sätt.