tisdag 5 november 2019

Tisdagstrion: Fåglar

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat fåglar.  Här följer min trio:


Jonathan Livingston Seagull vill till varje pris fullända konsten att flyga, även om hans flock ständigt påminner honom om att måsar ska koncentrera sig på det nödvändiga: att skaffa mat. Men trots att Jonathan verkligen har försökt att vara som alla andra, lyckas han inte kuva sin längtan. Han kan inte låta bli att tro att livet, om det verkligen levs, har något mer att erbjuda.
Priset han får betala är högt - ensamhet, smärta och ond bråd död - men resan som den fria fågeln Jonathan Seagull tar läsaren med på visar sig leda längre än någon kunnat tro: upp i skyn och in i hjärtat.
Jag vet inte om boken ska karaktäriseras som kortroman eller novell. Kort är den i alla fall. De 88 sidorna i denna utgåva innehåller många helsidor med bilder av måsar. Men trots att texten är kort har den kommit att betraktas som en modern klassiker.
Boken handlar om en mås och dennes arbete med att utveckla sin flygning. Detta strider helt mot måsflockens tankar. Man flyger för att skaffa mat. All annan flygning är onödig. När Jonathan envisas med att förfina flygningen och att lära sig att flyga snabbare leder det till att flocken till slut stöter ut honom.
Jag tror att man lugnt kan säga att detta egentligen inte handlar om en fiskmås. Det handlar om oss. Hur ser vi på den människa som skiljer ut sig från majoriteten genom att enträget arbeta med att förverkliga sin dröm? Ja, i idrotten går det väl än. Vi kan älska Ingemar Stenmark och Björn Borg och möjligen Zlatan. Men Ingemar Kamperad var allt annat är beundrad när han startade sitt möbelföretag. Vad tycker vi om någon som väljer att bli munk eller nunna? Eller någon som säljer allt den äger och har för att kunna köpa en båt och åka jorden runt? Jag minns en oerhört begåvad yngling när jag gick i gymnasiet. Honom betraktade vi som en kuf. Ler vi vänligt eller hånflinar vi när vi ser frälsningssoldater sjunga utanför Åhléns?
Det är så jag uppfattar Måsen. Som en försvarsskrift för alla dem som vågar leva sin dröm.


Så får det bli Kristuslegender av nobelpristagaren Selma Lagerlöf. En av novellerna heter Fågel Rödbröst.
Vid skapelsen ger Gud en av fåglarna namnet Rödbröst. Fågeln är dock grå, och den flyger tillbaka till Gud för att få sina röda bröstfjädrar. Det får den dock inte, utan den får veta att den måste förtjäna dessa fjädrar.

Generation efter generation av denna fågelart hoppas och längtar efter att få det röda bröstet, tills en dag då en av dessa fåglar utför en gärning som gör att den och alla dess artfränder får de röda bröstfjädrarna.

Vi får väl inte glömma Den fula ankungen av H C Andersen?!
Berättelsen är välkänd, så jag kan väl inte bli beskylld för att "spoila" ;)
Den lilla fågelungen växer upp i en ankfamilj. Syskonen retar den för att den är så ful, och den är därför mycket olycklig. När den lämnat ankfamiljen är den ensam och ser ingen egentlig anledning att leva. Vem vill vara tillsammans med någon som är så anskrämlig och ful.
Men så en dag, när fågeln är fullvuxen, råkar den se sin spegelbild i vattnet. Den är inte en anka, utan en strålande vacker svan!

PS. Missa inte min utlottning av Marc Camerons spänningsroman Heder utan samvete.

20 kommentarer:

  1. 'Måsen' ja, den tänkte jag inte på. Lite osäker på om jag läst Selmas, den låter väldigt bekant. Och så 'Den fula ankungen', naturligtvis! Fin trio.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om du inte har läst Fågel Rödbröst, så tycker jag du ska göra det. Det är en söt liten saga.

      Radera
  2. riktigt fina fågel-böcker, kul att du kom ihåg Måsen.

    SvaraRadera
  3. Richard Backs böcker är bra, jag har läst en annan av hans böcker med djur som egentligen handlar om oss människor. Den fula ankungen är fin!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kände inte till några fler böcker av Bach. Nu blir jag lite nyfiken.

      Radera
  4. jag minns Måsen mycket väl. alla skulle läsa den, men jag läste den aldrig.Kristuslegender och den fula ankungen känner jag till

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag läste Måsen först i år. Tyckte den var fin.

      Radera
  5. Den fula ankungen har jag ju så klart läst, men det är den enda i din trio. De andra känner jag inte till.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det fanns väldigt många olika "fågelböcker" att välja mellan av den stora mångfalden på bloggarna att döma.

      Radera
  6. Fågel Rödbröst minns jag - Selma är ju alltid läsvärd!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är nog svårt att hitta något dåligt av henne. Möjligen att hon i något fall kan bli lite väl moraliserande, exempelvis i Körkarlen.

      Radera
  7. Fågel rödbröst har jag läst. Men berättelsen om Jonathan Seagull har jag inte läst fast den var så i ropet i min ungdom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Måsen är en fin liten berättelse, som man kan vila ut i mellan två tyngre böcker.

      Radera
  8. Den fula ankungen är ju klockren :)

    SvaraRadera
  9. Intressant trio. Måsen verkar vara en sådan bok som skulle få mig ännu mer desillusionerad om människan. Det är nog tyvärr ofta så, att den som sticker ut och följer sin dröm skapar oro i gruppen och kanske avundsjuka över att personen vågar det andra inte gör, och i verkligheten är det väl få som lyckas och får utdelning, men den som känner att den måste följa sin dröm måste nog det oavsett utgången.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker faktiskt att Måsen var en riktigt fin bok.

      Radera
  10. Bara läst om den fula ankungen, för väldigt länge sedan. En fin saga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är nog en saga som alla känner till. Även de som aldrig läst den.

      Radera