Veckans mening v. 35 2024

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Vintergraven av Peter May.

Att vara olycklig är det naturliga tillståndet, endast avbrutet av tillfälliga, oväntade stunder av lycka.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet.

Helgfrågan v. 35

Helgfråga från Mias bokhörna. Höstmörkret sänker sig så smått. Helgfrågan lyder:

Nu kommer en lång höst och en ännu längre vinter. Vad är dina tankar?

Det lät dystert. Jag hoppas att hösten inte blir för blåsig. I övrigt har jag egentligen inte något emot hösten. September och oktober kan vara riktigt fina månader. Den tråkigaste månaden är november. Då är det bara mörkt. Enda ljuspunkten är allhelgonahelgen. I år får jag för första gången sätta ett ljus på min brors grav. Jag vet inte hur det kommer att kännas.

December är betydligt trevligare. Kanske har det kommit lagom med snö så det blir ljusare. Dessutom kommer det upp kommunal julbelysning och i fönstren lyser stjärnor och adventsljusstakar. Februari är en annan trist månad med mörker och is, men då är det inte långt till mars och då möter vi återigen våren.

Veckans kulturfråga v. 35 2024

Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Den har gången går hon i barndomen. Veckans kulturfråga lyder: 

Vilka böcker minns du från din barndom?

En bok jag minns och som jag läste om för några år sedan var Elsa Beskows Petter och Lotta firar jul. Det finns en scen där som jag mindes så väl, men jag hade glömt att det var i den boken. Kolarens fru har brutit benet och ligger i sängen. Jag trodde att det brutna benet låg nånstans under täcket. Hur jag föreställde mig att det skulle växa fast igen minns jag inte :)

Jag har inget minne av att någon läste böckerna för mig. Det kan bero på att jag började läsa tidigt.

När jag var något större slukade jag Enid Blytons böcker. (Jag tänker fortfarande på hennes namn med svenskt uttal.) Det var Fem-böckerna (21 stycken), Mysterieböckerna (12 stycken tror jag) och Äventyrsböckerna (8 stycken). Hon skrev andra bokserier också, men dem missade jag tydligen. Jag önskade mig alltid böcker i julklapp, som jag hade läst ut senast Annandagen.

Dagens visdomsord 2024-08-28

Att ha fel gör inget, om du inte fortsätter att komma ihåg det. (Konfucius)

Tisdagstrion: Böcker jag ser fram emot att läsa

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat böcker jag ser fram emot att läsa. Här är min trio:

Då kan jag nämna några recensionsex. Vintergraven av Peter May, Under attack av Marc Cameron och Hembiträdet av Freida McFedden. Titlarna är länkade till förlagens presentationer.

Ugglan har förvarnat om att hon tänker sluta med Tisdagstrion efter vecka 39, då hennes tid inte räcker till. Hon har drivit den utmaningen i flera år, så jag kan förstå att man vill sätta punkt någon gång. Men hon undrar om någon vill fortsätta med den. Jag kan tänka mig att göra det, men givetvis bara om intresse finns. Skriv i kommentarsfältet om ni vill att jag ska ta på mig den uppgiften.

En smakebit på søndag - Kråkslottet

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken jag läser heter Kråkslottet och är skriven av Karina Johansson.

I Sunnes mest iögonfallande byggnad, ett riktigt gammalt kråkslott, bor Emeli Vinders pappa Åke. En dag hittar Åke sin hyresgäst Urban död, och Åkes lugna pensionärstillvaro ruckas även om han själv frias från misstankarna. Bygden skvallrar ändå, särskild Hjördis Jonsson. Hon driver en kiosk i Kråkslottet och pratar illa om sin hyresvärd. I samma veva flyttar Emeli hem från Stockholm och försöker göra allt för att rentvå sin pappa från ryktesspridningen, men hennes ansträngningar går om intet när fler människor mördas.

Emeli springer på sin gamla tonårsförälskelse, Frank, som numera är polis, och hjälper honom i utredningen kring morden. Samtidigt vaknar gamla känslor till liv...

Smakbiten är hämtad från sidan 131:

Pia och Emeli skiljdes åt vid Bryggarbron över sundet. Där vek Pia hem till sig, medan Emeli cyklade tillbaka till Kråkslottet. Hon måste berätta för Frank om Britt och hennes gula bil, och att Urbans pappa hette Göran. Han måste få veta, och hon tänkte tala om det i samband med kvällens middag hos Alexa.

Magen pirrade bara hon tänkte på att träffas igen. Hon längtade.

Just som hon klev in i trapphuset, öppnades dörren till Hjördis lägenhet och Frank kom ut, bärande på en soppåse. Han bar träningskläder och såg ut att precis ha motionerat. Han var tydligen fortfarande en aktiv person. I barndomen hade han ständigt haft något på gång. Spelade han inte fotboll, hade han klättrat i äppelträden eller suttit längst upp på trädgårdsgungan.

Numer var det visst skogspromenader och joggingturer som gällde. Det passade Emeli. Hon var inte mycket för våghalsiga strapatser.

Veckans mening v. 34

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Kråkslottet av Karina Johansson.

Vardagsrummet var inrett i färgstarkt 1970-tal och dominerades av en soffgrupp av stålrör och orangea manchesterdynor och en grön ryamatta under soffbordet.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet.

Livet enligt Fikry av Gabrielle Zevin

Titel: Livet enligt Fikry

Originalets titel: The Storied Life of A.J. Fikry

Författare: Gabrielle Zevin

Förlag: Forum (2015)

Antal sidor: 266

Livet har inte blivit som Fikry hade tänkt sig. Hans fru har dött, hans bokhandel går sämre än någonsin och dessutom har någon stulit hans mest sällsynta och värdefulla bok. Men inte ens att läsa ger honom längre någon glädje.

Vresig och sur bemöter han de få personer som vågar sig in i butiken på Alice Island. Tills han en dag får en udda leverans som vänder upp och ner på tillvaron. Något som ger honom en ny livsuppgift, får honom att öppna sig för kärleken och hitta tillbaka till litteraturens kraft.

Livet enligt Fikry av Gabrielle Zevin var en riktigt trevlig bekantskap. På ett mysigt sätt får vi följa den torre och tråkige bokhandlarens utveckling. Från att ha grottat ner sig i sorgen efter hustruns bortgång får hans liv en ny mening.

Förutom att följa A.J. Fikry och hans närmaste får vi också en god genomgång av en mängd böcker, ibland recenserade av den fiktive bokhandlaren.

Det är en feel good-roman, även om den även innehåller sorgliga inslag. Men livet består inte bara av glädjeämnen. I slutet av livet väntar döden. Så är det för oss alla. Och jag tyckte verkligen om boken.

I kaosutmaning 2024 får denna bok svara mot punkt 31: Läs en roman du lånat.

Livet enligt Fikry är min sjätte bok i utmaningen Boktolvan 2024.

Helgfrågan v. 34

Helgfråga från Mias bokhörna. Nu vänder vi blicken mot den sommar som svunnit har. Helgfrågan lyder:

Vad är det bästa du läst i sommar?

Jag svarade på den frågan i förra veckans kulturfråga och kan ge samma svar igen. Jag tyckte mycket om Lundens hjärta av Linda Edgarsson. En annan bok jag gärna vill nämna är Skinn av Sara Strömberg. Till sist kan jag berätta att jag just nu läser en riktigt trevlig bok - Livet enligt Fikry av Gabriell Zevin.

Skinn av Sara Strömberg

Titel: Skinn

Författare: Sara Strömberg

Förlag: Modernista (2023)

Antal sidor: 423

Vinterstormen piskar upp minnen i Storlien. För tjugoåtta år sedan skakades den lilla fjällbyn vid norska gränsen av ett chockerande våldsbrott. En pappa och två barn mördades i sitt hem samtidigt som mamman försvann utan ett spår. Tragedin kom i folkmun att kallas "Slakten i Storlien" och är fortfarande ett obearbetat trauma i bygden. När Jämtlandsposten drar i gång en satsning på true crime får lokalreportern Vera Bergström i uppdrag att granska det kalla fallet. Spåren leder från jaktvillor i väglöst land via utsatta storstadsförorter, till polisens myllrande DNA-register, men för varje ny ledtråd som nystas fram trycks utredningen bara bli mer komplex. Samtidigt förs Vera allt djupare in i en människas sadistiska mörker. Till slut börjar hon ana den fasansfulla sanningen om vad som hände den där ödesdigra natten 1995. Mördaren rörde sig på flera jaktmarker samtidigt - och han är fortfarande farlig.

Skinn är den tredje spänningsromanen av Sara Strömberg om den jämtländska journalisten Vera Bergström. De tidigare var Sly och Skred. Den här gången handlar det, som framgår av baksidestexten ovan, om ett alldeles förfärligt mord. En man och hans två små barn mördas på ett brutalt sätt i hemmet och samtidigt försvinner barnens mamma. Det bestialiska mordet klarades aldrig upp, men nu får Vera Bergström på Jämtlandsposten i uppdrag att skriva om det "kalla" fallet. Finns det några spår som inte utretts ordentligt?

Det är en spännande historia, och steg för steg får man som läsare både följa Vera Bergström arbete och insprängt bland de kapitlen får vi även följa mordoffret Frank veckorna innan han mördades. Och vad har den ensamstående mamman i Stockholm med saken att göra. Det är en välskriven spänningsroman. Möjligen kände jag att det lite för tidigt gick att förstå vem som var förövaren. Det hade inte gjort något med en liten twist på slutet.

Som tidigare ger författaren några välbehövliga tasksparkar mot behandlingen av glesbygden. Samhällen utarmas och människor tvingas flytta. Husen köps av norrmän eller storstadsbor som vill ha en fjällstuga att använda några veckor om året. Därmed blir områden allt ödsligare. Sara Strömbergs beskrivning av utvecklingen är en av böckernas stora behållning enligt mig.

Så det blir med beröm godkänt för den här romanen.

Dagens visdomsord 2024-08-21

Det gäller att ha mod att vara den man är. Och inte tappa modet för att man är den man är. (Torvald Gahlin)

En smakebit på søndag - Livet enligt Fikry

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken jag läser heter Livet enligt Fikry och är skriven av Gabrielle Zevin.

Livet har inte blivit som Fikry hade tänkt sig. Hans fru har dött, hans bokhandel går sämre än någonsin och dessutom har någon stulit hans mest sällsynta och värdefulla bok. Men inte ens att läsa ger honom längre någon glädje.

Vresig och sur bemöter han de få personer som vågar sig in i butiken på Alice Island. Tills han en dag får en udda leverans som vänder upp och ner på tillvaron. Något som ger honom en ny livsuppgift, får honom att öppna sig för kärleken och hitta tillbaka till litteraturens kraft.

Smakbiten är hämtad från sidan 39:

Trots att A. J. inte kommer ihåg hur han hamnade där eller att han tog av sig kläderna vaknar han i sängen i bara kalsongerna. Han minns att Harvey Rhodes är död; han minns att han betedde sig som en skitstövel mot den söta säljaren från Pterodactyl; han minns att han slängde vindaloon i väggen; han minns det första vinglaset och att han höjde en skål mot Tamerlane. Efter det ingenting. Som han ser det hade kvällen varit en framgång.

Veckans mening v. 33

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Livet enligt Fikry av Gabrielle Zevin.

Hon hade sett ut som en tidsresenär från 1990-talet Seattle i sina ankarmönstrade gummigaloscher, den blommiga mormorsklänningen, den luddiga beige tröjan och det axellånga håret som verkade ha klippts i köket av hennes pojkvän.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet.

Datorkrångel

Min dator håller på att gå i bitar, så jag ska åka iväg till El-Giganten nu och höra om den går att laga. Jag har några förinlagda inlägg som kommer under helgen, men i övrigt vet jag inte om det möjligen blir så att jag är off-line några dagar. Jag berättar det så ingen ska tro att det hänt mig något om det inte görs några inlägg.

Jag köpte en tavla

I lördags var jag och en kvinnlig vän på vernissage i Borgviks konsthall, som drivs av Mats Bergmans Galleri. Det var Mimmi Kandler som ställde ut sina tavlor. Där fann jag en tavla som jag bara var tvungen att köpa. Ni ser den på bilden ovan. Den kommer att hänga kvar i konsthallen till den 25/8 då utställningen avslutas. Sen ska den sättas upp hemma hos mig.

Biblioteksbok med förhinder

Jag beställde boken Livet enligt Fikry av Gabrielle Zevin på Bibliotek Värmlands sida med avhämtning på biblioteket i Grums. Idag kom det ett meddelande att boken fanns att hämta. Jag tog en promenad eftersom bilen var på verkstan och jag dessutom tänkt börja gå mera. 13.59 steg jag in på biblioteket. Det visade sig att de stängde klockan 14, vilket jag givetvis inte hade koll på. Men en vänlig biblioteksassistent tittade i hyllan bland beställda böcker, men där fanns den inte. Hon och en kollega slog i datorn och då visade det sig att jag tydligen sluntit (heter det så?) med fingret och beställt boken till biblioteket i Hagfors, vilket sannerligen inte är nästgårds. Det skulle bli att beställa boken på nytt, men då upptäcker en i personalen att boken finns inne på biblioteket i Grums, så allt ordnade sig ändå. "Virriga pensionärer" tänkte de säkert :)

Veckans kulturfråga v. 33 2024

Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Sommarläsning är frågan för dagen. Veckans kulturfråga lyder: 

Vilken bok var din bästa sommarläsning?

Jag har läst flera bra böcker under sommaren, som alla skulle kunna bli ett svar på frågan. Men jag väljer en svensk roman av en intressant författare. Kanske inte nummer 1 om jag skulle göra en lista, men jag tar fram den ändå.

Lundens hjärta av Linda Edgarsson är den fristående uppföljaren till hennes debutroman Där vassen viker. Vi befinner oss i Småland i början av 1900-talet.

Det är inte så där fattigt och eländigt som i Vilhelm Mobergs böcker (som jag i och för sig tycker mycket om), men nog finns stenarna kvar i den småländska jorden.

Att vara torpare var inte lätt, och den som hade ett lite bättre jordbruk hade lätt att se ner på dem som befann sig ett pinnhål lägre, trots att de alla likt Adam fick tjäna sitt bröd i sitt anletes svett.

Linda Edgarssons debutroman var riktigt bra och därför var mina förväntningar högt ställda. Jag får säga att hon inte gjorde mig besviken. Författaren är bra på att skapa intressanta personporträtt samtidigt som man får sig till livs en god portion av det samhälle våra förfäder levde och verkade i för bara ett drygt sekel sedan.

I romanen får vi många av de mänskliga känslorna presenterade för oss. Här finns kärlek, kättja, avund, hat, lögn och bedrägeri. Blandningen är det som gör Lundens hjärta till en läsvärd bok.

Titeln för tanken till gamla pigromaner, men denna bok är så mycket mer. Slutet är överraskande och känns som en cliff-hanger. Det får mig att undra om Linda Edgarsson möjligen har tänkt sig en fortsättning.

Dagens visdomsord 2024-08-14

Det sägs många kloka saker på skämt, men det är ingenting mot de dumheter som sägs på allvar. (Thorvald Gahlin)

Ett isländskt bokpaket

Island håller sig verkligen framme när det gäller deckare och spänningslitteratur. Idag fick jag ett bokpaket från Modernista med Storebror av Skúli Sigurdsson. En av många intressanta deckardebuter från Island. Om du klickar på länken med förlagets namn kommer du till deras presentation av boken.

En smakebit på søndag - Skinn

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken jag läser heter Skinn och är skriven av Sara Strömberg.

Vinterstormen piskar upp minnen i Storlien. För tjugoåtta år sedan skakades den lilla fjällbyn vid norska gränsen av ett chockerande våldsbrott. En pappa och två barn mördades i sitt hem samtidigt som mamman försvann utan ett spår. Tragedin kom i folkmun att kallas "Slakten i Storlien" och är fortfarande ett obearbetat trauma i bygden. När Jämtlandsposten drar i gång en satsning på true crime får lokalreportern Vera Bergström i uppdrag att granska det kalla fallet. Spåren leder från jaktvillor i väglöst land via utsatta storstadsförorter, till polisens myllrande DNA-register, men för varje ny ledtråd som nystas fram trycks utredningen bara bli mer komplex. Samtidigt förs Vera allt djupare in i en människas sadistiska mörker. Till slut börjar hon ana den fasansfulla sanningen om vad som hände den där ödesdigra natten 1995. Mördaren rörde sig på flera jaktmarker samtidigt - och han är fortfarande farlig.

Smakbiten är hämtad från sidan 50:

På vägen till Ånn tänkte jag på Arvid Näslund. Vad gjorde det med en man att hitta sin dotters familj utraderad? Jag visste att det gick rykten om att han blivit sinnessjuk och gått in i en egen fantasivärld där han var helt säker på att Marit levde, men hade glömt vem hon var. Folk sa att han inte vågade vara hemifrån mer än tiden på jobbet krävde eftersom hon en dag kunde knacka på hans dörr. Att han varje år bakade en tårta på hennes födelsedag och satt uppe och väntade, i hopp om att hon skulle återvända när minnet kom tillbaka. De fattade inte varför han vägrade psykologhjälp.

En stor del av mig förstod honom, jag gillade inte heller när folk grävde i mig, drog i det förflutna. Men hans traumatiska minnen var av helt andra, oerhörda mått. Att karln ens överlevt.

Veckans mening v. 32

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Skinn av Sara Strömberg.

Den mjuka kakan smulade på hennes tunika där brösten stod ut som två skjutvallar.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet.

Fiende ur skuggan av Marc Cameron

Titel: Fiende ur skuggan

Originalets titel: Chain of Command

Författare: Marc Cameron

Förlag: Bookmark Förlag (2022)

Antal sidor: 518

Den hänsynslösa miljardären Harjit Malhotra har byggt sin förmögenhet genom att översvämma den globala marknaden med förfalskade läkemedel. Det enda som står i hans väg framåt är president Jack Ryan, vars avsikt är att få igenom en ny läkemedelslag.

Samtidigt som de falska medicinerna skördar allt fler männniskoliv gör Malhotra och hans skoningslösa legosoldater allt för att avleda presidentens uppmärksamhet från situationen. Men rökridåerna är otillräckliga och miljardären tvingas tänka större för att distrahera väldens mäktigaste ledare och stoppa lagförslaget.

På Malhotras order påbörjas planeringen av en högst personlig attack mot president Jack Ryan - en brutal kidnappning av nationens första dam.

Fiende ur skuggan är ännu en av Marc Camerons böcker i Tom Clancys anda och efterföljd om Jack Ryan och den hemliga organisationen Kollegiet som Ryan grundat. Kollegiet har inte många medlemmar, men de är synnerligen effektiva när de skickas ut för att på ett effektivt men olagligt sätt släcka oroshärdar.

I denna roman skakas USA av en synnerligen brutal kidnappning av presidentens hustru. Det dyker upp problem på många ställen samtidigt, vilket ger Vita huset full sysselsättning.

Det är inte bara i USA som det händer saker som inte minst får Kollegiet, men även andra delar av USA:s militär, att fara runt i världen i den här boken. Vi får följa med till Argentina, Japan, Wakhankorridoren i Afghanistan och Indien i ett spel som visar sig hänga ihop.

Böckerna om president Jack Ryan är alltid spännande och Fiende ur skuggan är inget undantag. Denna bok bör ingen älskare av thrillers missa.

Helgfrågan v. 32

Helgfråga från Mias bokhörna. Det är en sommaredition med samma fråga i sju veckor där vi får ge sommartips. Helgfrågan lyder:

Tipsa om en bok, en film, ett utflyktsmål, en tv-serie, en teater eller något annat skoj.

Varför inte ge sig på Hjalmar Söderbergs klassiker Doktor Glas och sedan läsa Gregorius av Bengt Ohlsson där han låter pastor Gregorius från Söderbergs roman komma till tals?

Dagens visdomsord 2024-08-07

Det är lättare att leda en nation än att uppfostra tre barn. (Winston Churchill)

Där kom det ett bokpaket

Brevbäraren ringde på dörren för att lämna posten. Det händer inte ofta, men nu skulle tydligen inte breven få plats i brevinkastet. Bland breven fanns boken Med slavar i lasten av Anne Agardh. Det är ett recensionsexemplar från författaren.

En smakebit på søndag - Fiende ur skuggan

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken jag läser heter Fiende ur skuggan och är skriven av Marc Cameron.

Den hänsynslösa miljardären Harjit Malhotra har byggt sin förmögenhet genom att översvämma den globala marknaden med förfalskade läkemedel. Det enda som står i hans väg framåt är president Jack Ryan, vars avsikt är att få igenom en ny läkemedelslag.

Samtidigt som de falska medicinerna skördar allt fler männniskoliv gör Malhotra och hans skoningslösa legosoldater allt för att avleda presidentens uppmärksamhet från situationen. Men rökridåerna är otillräckliga och miljardären tvingas tänka större för att distrahera väldens mäktigaste ledare och stoppa lagförslaget.

På Malhotras order påbörjas planeringen av en högst personlig attack mot president Jack Ryan - en brutal kidnappning av nationens första dam.

Smakbiten är hämtad från sidan 149:

Man kunde tycka att Steven "Chilly" Edwards borde ha varit nöjd med sin lott i livet. Polismyndigheten i Abilene lät honom köra runt på en Harley-Davidson Electra Glide dagarna i ända. När han inte satt på hojen jobbade han som prickskytt i Abilenepolisens piketstyrka. Det var ett bra jobb, vilket hans pappa, viccesheriff på Taylor Countys sheriffmyndighet, påminde honom om varje söndag när de åt middag tillsammans. Motorcykelpolis, prickskytt i piketstyrkan... Att dessutom få betalt för det vara bara grädde på moset. Trots det var Chilly alltid på jakt efter någonting större. Hans storebror jobbade på FBI, som gisslanfritagare till och med - det var som specialstyrkorna med handklovar. Han var också prickskytt. Abilenepolisen var ett toppenställe att jobba på - bra folk, fantastiskt gym, världens coolaste logga på polisbrickan - men Chilly kände ett sug efter att gå vidare med det han kunde.

Veckans mening v. 31

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Fiende ur skuggan av Marc Cameron.

För inte så många år sedan hade han varit ikapp den här skithögen på nolltid, slitit av honom armen och slagit ihjäl honom med den.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet.

Helgfrågan v. 31

Helgfråga från Mias bokhörna. Det är en sommaredition med samma fråga i sju veckor där vi får ge sommartips. Helgfrågan lyder:

Tipsa om en bok, en film, ett utflyktsmål, en tv-serie, en teater eller något annat skoj.

Jag vill gärna rekommendera Människors mörker som jag nyligen har läst; en bok som Modernista har gett ut och som innehåller två romaner av Patricia Highsmith. Dels Mord för Annabelle, dels Piskan. 

Titlarna är länkade till mina recensioner.