Veckoutmaning - Högläsning

Veckans tisdagsutmaning från Kulturkollo. Så här skriver Carolina:

Nu när det är dags för veckans utmaning vill jag att du delar med dig av ditt bästa högläsningsminne. Det kan ju handla både om när du har högläst för någon annan såväl som någon som har läst högt för dig, och förstås om högläsning av barnböcker, vuxenböcker eller alla möjliga texter. Kanske en särdeles fantastiskt ljudboksupplevelse du har haft? Eller om ni kanske har någon tradition att alltid läsa något Astrid Lindgrenkapitel på julaftons morgon? Eller hur din morfar alltid läste Alistair MacLean för dig trots att du bara var tolv och avskydde MacLean men älskade morfar? Eller om det finns någon bok du har läst tretusenfyrahundratjugoåtta gånger för något av dina barn och kan så utantill att du drömmer om den på nätterna? 

Vilket är ditt bästa högläsningsminne?

Jag har inte så många minnen från min barndom av att någon läste högt för mig. Det beror inte på att ingen gjorde det, utan snarare på att jag lärde mig läsa tidigt, så jag läste serietidningarna och böckerna själv.

När mina barn var små, läste jag för dem varje kväll. Det var jättemysigt, även om man var tvungen att läsa visa sagor igen och igen och igen... :)

Men framför allt minns jag en saga, som min äldsta dotter älskade att höra. Den handlade om en mamma som alltid sjöng för sin son: "Så länge jag lever, min son ska du va'" Pojken blev stor men mamman fortsatte att sjunga för honom. När han fick egen lägenhet hände det att mamman satte sig på bussen på kvällen och åkte hem till sonen. Hon använde nyckeln och gick in till son sovande vuxne son och sjöng för honom. Detta fick mig alltid att skratta, för det var så sanslöst dumt. Även min fru skrattade så tårarna sprutade varje gång hon kom till just det avsnittet. Och vår lilla dotter var jättearg, eftersom vi inte läste ordentligt och bara skrattade.

Jag är inte säker på att dottern betraktar detta som SITT bästa högläsningsminne, men jag tycker fortfarande att det var roligt.