tisdag 17 september 2019

Tisdagstrion: Krig och fred

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat krig och fred med anledning av den internationella fredsdagen 21/9 Här följer min trio:


Jag kan förstå att Erich Maria Remarques bok På västfronten intet nytt har blivit så omtalad. Den gavs ut första gången 1929, och var en av de böcker som nazisterna brände i sina bokbål.
Boken är en krigsskildring (från första världskriget), men den är ingen hjältedrapa där modiga soldater ger allt för fäderneslandet. Nej, den handlar om krigets hopplöshet och om vanliga, enkla soldater som bara vill överleva.
Det finns inget hjältemodigt i deras liv i skyttegravarna. Omkring dem dör deras vänner en meningslös död. Inte så konstigt kanske att nazisterna inte kunde tåla boken. Deras plan var ju att starta ett nytt krig som skulle ge det tyska riket ära och det tyska folket ökat "Lebensraum".
Den här boken är jag inte bara glad över att ha läst därför att det är roligt att ha läst en klassiker. Det här är en riktigt bra bok, som visar hur långt från regeringarnas propaganda livet är för en soldat i skyttegraven. För dem är det inte viktigt att vinna kriget. Betydligt viktigare är att försöka få tag på en brödbit eller en cigarett.


Den sydafrikanska nobelpristagaren Nadine Gordimers roman Julys folk är en mycket speciell bok och den torde inte ha mottagits positivt av hennes hemlands styresmän. Boken kom ut under apartheidsystemets dagar och handlar om ett tänkt inbördeskrig som just brutit ut.
Läsaren får inte veta så mycket om hur striderna går, men det finns anledning anta att regimen är på väg att falla och att de svarta med stöd av bland andra ryssar och kubaner kommer att gå segrande ur kriget.
En vit familj har flytt från sitt hem tillsammans med sin svarte tjänare. Tjänaren July tar med dem till sin egen hemby. Hur ska en vit familj klara sig i den lilla byn, när det inte bara är att gå till en affär och köpa allt vad de kan tänkas behöva? Steg för steg märker de också hur maktförhållandena förändras. I de svartas by är den vita familjen inte längre herrar.
Ett mycket intressant perspektiv tycker jag. De vita i Sydafrika bör nog vara tacksamma över att övergången från apartheidsystemet till demokrati gick fredligt tillväga och att den kloke Nelson Mandela inte försökte hämnas på de forna herrarna.
Det enda som stör mig i boken är att den på något vis saknar början och slut. Den vita familjen och July har redan kommit till den byn när boken börjar och när texten är slut på sista sidan vänder jag förvånat blad för att få veta hur det går, men Gordimer låter mig sväva i ovisshet. Icke förty är det en bra bok, om än dramaturgiskt annorlunda uppbyggd än vad jag är van vid.


Blå stjärnan är femte delen i Jan Guillous romansvit Det stora århundradet. Tidigare delar är BrobyggarnaDandyMellan rött och svart och Att inte vilja se.
I likhet med Att inte vilja se utspelar sig Blå stjärnan under andra världskriget. Här är det kvinnornas roll i kampen mot nazismen som lyfts fram och huvudperson är Johanne Lauritzen. Hon arbetar som agent för den norska motståndsrörelsen och för Storbritannien.
Guillou har anklagats för att ha stulit stora delar av romanen från andra verk. Verk som han anger i efterordet. Om detta har jag inget att säga. När jag läser en roman behöver jag inte bekymra mig om hur materialet har tagits fram.
Precis som tidigare delar är detta en mycket bra bok. Den blandar spionarbetet med familjeliv och kärlek och den är lättläst. Jag ser framför mig hur Johanne ömsom beger sig över bergen för att undsätta en norsk telegrafist, ömsom sitter med sina närmaste vid obligatoriska släktmiddagar.
När vi närmar oss nutid är det svårt för författaren att helt undvika att stöta på historiska personer. Ofta ger han dem då ett annat namn, eftersom han vill kunna skriva dialoger som ju är uppdiktade. Därför får författaren Gunnar Ekelöf heta Bengt utan något angivet efternamn. Det kanske är bäst, eftersom Ekelöf inte direkt porträtteras smickrande.

26 kommentarer:

  1. jo, svenskar berördes också av kriget, har inte läst just denna av Gordimer. Att bränna böcker och tysta åsikter är så starkt, och sker fortfarande!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har väldigt svårt att kasta en skönlitterär bok, för det får mig alltid att tänka på bokbålen.

      Radera
  2. På västfronten intet nytt är den enda jag läst av böckerna i din trio. Tack för tips om de andra!

    SvaraRadera
  3. Nadine Gordimer är jag nyfiken på.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Julys folk har ett intressant perspektiv.

      Radera
  4. På västfronten intet nytt är jag nyfiken på. Den låter både tragisk och intressant att läsa. Julys folk låter också gripande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. På västfronten intet nytt är läsvärd eftersom den visar hur långt från regeringarnas propagandacentraler den vanlige soldaten befinner sig.

      Radera
  5. Julys folk låter väldigt intressant.

    SvaraRadera
  6. Åh, På västfronten intet nytt, det är ju en klassisk krigsskildring. Jag läste den bär jag växte upp. Jullys folk blir jag nyfiken på.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är den en krigsklassiker, som visar på krigets galenskap.

      Radera
  7. Västfronten funderade jag också på att ha med. Och Guillous serie har jag funderat på länge. Den titeln av Gordimer kände jag faktiskt inte till. Låter intressant.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker det fanns en hel del böcker att välja på idag.

      Radera
  8. Remarque är ju en riktig klassiker. ett intressant perspektiv i Julys folk. för en gångs skull blev jag riktigt intresserad av en bok av Jan Guillou. vad hade den stackars Ekelöf hittat på?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns många skäl till att bli intresserad av en bok :D

      Radera
  9. Gordimer skulle jag vilja läsa mer av!

    SvaraRadera
  10. På västfronten intet nytt har jag läst, och någon annan bok av Nadine Gordimer men inte den här.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å andra sidan har jag inte läst någon annan bok av henne ;)

      Radera
  11. På västfronten intet nytt har jag tänkt läsa, min son var tvingad det genom skolan men han sa den var helt okej.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte den allra bästa boken, men ändå en bok som det känns att man "bör" ha läst.

      Radera
  12. Har inte läst någon av böckerna, men Guillous kommer jag till snart för jag har påbörjat serien och läst de två första böckerna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har ännu inte läst de två senaste i serien :)

      Radera
  13. På västfronten inte nytt har jag läst, det är verkligen en jobbig berättelse

    SvaraRadera