fredag 12 januari 2018

Olikhetsutmaningen: Först och sist

Linda med bloggen enligt O har en utmaning. Denna kallar hon olikhetsutmaningenVarje vecka presenterar hon ett motsatspar och hon vill att vi skriver om två böcker, filmer, tv-serier, författare eller andra kulturella företeelser som passar in på orden. 

Denna vecka handlar det om först och sist.

Någonstans brister himlen kom ut i fjol och var Erika Olofsson Liljedahls debutroman. Och en debutroman kommer först, eller hur?
Bohuslän, sent 1920-tal. Trettonårige Elis och hans familj lever ett hårt och enkelt liv som fiskare. När den äldre systern Signe en dag försvinner avslöjas en mörk hemlighet och Elis tillvaro rämnar. Utan systern som jämvikt tar faderns oberäkneliga humör allt större utrymme i stugan vid havet. Till slut ser Elis ingen annan utväg än att plocka på sig familjens få slantar och ge sig av för att hämta hem Signe.
Resan bort från barndomens saltstänkta klippor blir för Elis ett möte med en okänd värld. Livet, och han själv, kommer ohjälpligt att förändras.
Jag måste säga att den här romanen knockade mig fullständigt. Vilken debut! Det här är en roman som griper tag i en och som man inte vill lägga ifrån sig. Man följer Elis genom boken och det är spännande, trots att det inte är en spänningsroman. Författaren lyckas också skapa en trovärdig bild av att vi befinner oss på 1920-talet, vilket inte är det minst viktiga. De fina miljöbeskrivningarna gör att man ser samhällen, landsbygden och havet genom Elis' ögon.


Med Sista brevet till Sverige avslutar Vilhelm Moberg romansviten om utvandrarna Karl Oskar och Kristina. Här får vi läsa om stora händelser i Amerikas historia. Inbördeskriget som ledde till slaveriets avskaffande och det sista stora Siouxupproret.
Men framför allt följer vi naturligtvis Karl Oskar och hans familj. En tionde gång blir Kristina gravid och det är en gång för mycket. Hon dör och lämnar maken i sorg och raseri.
Åren går och Karl Oskar är en gammal och ledbruten man. Han håller sig mest i sin stuga där han plågas av smärtor i kroppen. Hans käraste ägodel är en karta över Ljuders socken. När smärtan är som värst studerar han kartan och drömmer sig tillbaka till det gamla hemlandet, även om han aldrig ångrade att han utvandrade.
Till sist dör även Karl Oskar och en granne skriver ett sista brev till Karl Oskars syster för att berätta att brodern är död. Han begravs på den begravningsplats han själv varit med om att utvälja för de svenska invandrarna. Vid ingången till gravplatsen står orden: Saliga äro de som här sofwa. Ewig Frid är Dödens gåfwa.
Om denna romansvit kan jag bara säga: Läs den om du inte har gjort det! Den beskriver en tid där människor kände sig tvingade att lämna Sverige för att få rätten att bestämma över sig själva och för att kunna försörja sina barn.

8 kommentarer:

  1. passar ju bra till dessa olikheter

    SvaraRadera
  2. Jag måste få tummen ur att läsa Någonstans brister himlen. Har föreslagit den som nästa bok i min bokcirkel.

    SvaraRadera
  3. Någonstans brister himlen verkar väldigt bra. Ska kanske lägga till den på min läslista.

    SvaraRadera