En smakebit på søndag - Morden i Baronville

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser heter Morden i Baronville och är skriven av David Baldacci.  

Amos Decker, FBI-utredaren med syndromet som gör att han minns allt, följer med sin vän Alex Jamison till småstaden Baronville för att hälsa på Alex familj. Men semestern får ett abrupt slut när plötsligt grannhuset står i brand. Till sin förfäran upptäcker Decker två kroppar i huset. Branden är inte dödsorsaken, och när Decker och Jamison bestämmer sig för att undersöka fallet stöter de på motstånd, både från den lokala polisen och från invånarna. Vad är det egentligen som döljer sig bakom småstadsidyllen? Morden visar sig bara vara toppen på ett isberg.

Smakbiten är hämtad från sidan 15:

En genomdränkt Decker vräkte sig in i köket och vek av åt höger. Han hade dragit sin Beretta och höll den riktad framåt. Nu önskade han att han inte hade druckit så mycket öl. Hans finmotorik skulle kanske behöva fungera bättre än den gjorde för ögonblicket.

Han rörde sig snabbt längs den mörklagda korridoren och dunsade i ena väggen. När han kom åt väggen föll någonting till golvet. Det var ett fotografi.

Decker svor för själv eftersom han just hade kontaminerat något som nu var en brottsplats, och hade det varit någon annan som gjort det skulle han ha betraktat det som oförlåtligt. Men det kunde inte hjälpas. Han visste inte vad det var som pågick här. Den han hade sett kanske bara var toppen av isberget.

Försiktigt stack han först pistolen och sedan huvudet runt hörnet. Han sökte av området genom att svepa blicken över det två gånger och rätade sedan på sig.

Nu visste Decker vad som satt igång först gnistan och sedan lågorna. Och det fladdrande ljuset. Blottlagda elledningar hade verkligen fuktats med vätska. Men det var inte vatten. Det var blod.