Ett nytt år randas, och i staden mellan broarna har Reuterholms förmyndarregim bannlyst all färg. Var och en vars förmögenhet inte är stor nog att höja dem över lagen tvingas klä sig i grått. Folket ska komma att kalla året Järnåldern.
På Danvikens hospital, i utkanten av Stockholm, sitter en ung ädling och våndas över det vidriga brott han anklagas för. På en arrendegård inåt landet sörjer en mor sin dotter, dräpt på sin bröllopsnatt. När ingen annan vill utreda dödsfallet frågar hon den ende som återstår, en enarmad palt som inte längre har något att leva för.
Smakbiten är hämtad från sidorna 105-106:
"Är vi då ändå inte bättre än så, doktorn? Slavhandlare må vi vara, men inte kannibaler."
Han log ett sorgset leende och skakade på huvudet. "Du har inte besökt sockerfälten, Erik. Antillerna är ett enda stort slakthus, ett som inte vore möjligt oss förutan. Profiten är så stor och slavarna så billiga att många väljer att låta dem svälta. När de dukar under köper man nya, som hälsas välkomna med en spade att begrava dem de nyss ersatt, män, kvinnor och barn förenade till ett gungfly av ruttnande lekamen som gör en bädd åt dem själva nästa gång graven ska öppnas." Han vände sig bort och lade en hand för ansiktet, ansatt av rörelse och med grötig röst.
"Kanske var vilden aldrig ädel. Kanske var vår art ansatt av röta från första stund. Kanske blir världen bara äldre, men aldrig bättre. Kanske tillåter alla de framsteg vi kallar civilisation oss bara att praktisera vårt släktes ondska på en skala tillvaron aldrig tidigare skådat. Överallt här på öarna blommar sockret längs de dödas diken. Med sockret sötar vi vår föda. Gud hjälpe oss, Erik, hade vi inte visat mer misskund om vi bara farit till Afrika och ätit negrerna direkt?"
en bok som inte står i läslistan, tack för smakbiten.
SvaraRaderaVarsågod!
RaderaTack för smakbiten. Färgstark skildring. Jag har svårt att få ihop Stockholmstemat (som boken väl saluförs med) med slavhandeln i Västindien, men det är säkert logiskt om man läser mer. Ha en fin läsvecka!
SvaraRaderaDen här episoden utspelar sig på Sankt Barthélemy, som var en svensk koloni i Västindien. Där handlades det med slavar, och en av huvudpersonerna menar att svenskarna som var slavhandlare ändå var bättre än kannibalerna.
RaderaJag läste 1793 men det var inte något jag fastnade för så fortsätter nog inte men många verkar uppskatta hans böcker. Kul!
SvaraRaderaJag var mycket förtjust i 1793, även om den bitvis innehöll motbjudande partier.
RaderaTack för smakbiten! gillade 1793 och har den här oläst i hyllan.
SvaraRaderaNatt och Dag är riktigt bra på att med språket och miljöskildringarna föra läsaren till slutet av 1700-talet.
RaderaTack för smakbiten! Inte läst något av denna författare, och är fortfarande tveksam till om så kommer att göras.
SvaraRaderaJag vet att alla inte tycker om böckerna. Känns som att de är "vattendelare".
RaderaJag bara måste läsa dessa två böcker å det snaraste. Vet inte varför det inte blivit av. Tack för intressant smakbit
SvaraRaderaJag tycker att de är fascinerande historiska romaner.
Raderahar läst förra boken och denna står och väntar i bokhyllan. Tack för smakbiten.
SvaraRaderaOm du läst den förra och gillat den, så ska du absolut läsa den här.
RaderaTack för smakebiten har 1793 i bokhyllan så ska nog läsa den först.
SvaraRaderaJa, jag rekommenderar absolut att du läser dem i ordning.
RaderaTack för smakbiten! Jag har lyssnat på 1793, var bra men lite väl läbbig. Den här ligger i ljudbokshyllan så blir kanske av att lyssna framöver.
SvaraRaderaDet var nog ingen rolig tid att leva i. Om man inte var greve...
RaderaJa, vi får väl se om jag läser de här någon gång 🙂
SvaraRaderaIbland kan man ju överraska sig själv med att läsa böcker man inte har tänkt sig att läsa ;)
Raderahar inte läst 1793 ens. kommer inte förbi de två första sidorna. tack för smakebiten!
SvaraRaderaJag har förstått det ;)
Radera