Tisdagstrion: Sjukdomar

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat sjukdomar. Här följer min trio:

Avdelning 73 av Sofie Sarenbrant är den fjärde fristående boken om kriminalinspektör Anna Ström. Jag har inte läst de tidigare delarna. I den här boken vaknar hon på sjukhus efter fem månader i koma. Det sista hon minns är att hon lämnade sin fyra veckor gamla dotter och åkte till stallet för att rida. Under Emmas frånvaro har hennes sambos förra flickvän tagit på sig rollen som ny mamma. En uppgift hon trivs alltför väl med. Emma försöker febrilt tvinga fram minnen av ridolyckan och blir alltmer övertygad om att ett brott har begåtts. Men vem skulle vilja henne något illa? Så länge Emma befinner sig på intensiven är säkerheten rigorös, men när hon flyttas till avdelning 73 kan vem som helst komma henne nära. 

En sak som är bra med boken är att det är synnerligen korta kapitel. Det gör att det blir lättare att hoppa mellan olika perspektiv. Dessutom kan jag, när jag blir pömsig på kvällen säga till mig själv: Bara ett kapitel till! Snälla!
Trots detta är jag inte 100-procentigt nöjd med boken. Ibland känns texten lite platt och banal och det gäller även personerna. Motivet till de saker som händer känns också lite krystade. När trådarna ska bindas ihop i slutkapitlet, känner jag att det gick lite för snabbt.

Stayin' Alive av Torbjörn Löwendahl var en bok som jag kunde känna en viss tveksamhet inför innan jag började läsa den. En dystopi med engelsk titel, utgiven på eget förlag  och där titel och kapitelrubriker hämtas från olika kända låtar. Det kunde väl aldrig bli väl?
Min tveksamhet gav dock vika när jag började läsa romanen. När hela civilisationen brakar samman som en följd av ett virus som dödar de flesta och gör en stor del av de överlevande galna, får de som är kvar och är någorlunda vid sina sinnens fulla bruk kämpa för att förbli vid liv. Normala sociala spärrar är borta och den som saknar vapen kan inte räkna med att finna mat, utan löper risk att bli rånmördad.
I boken följer vi huvudpersonen Jonathan och en synnerligen heterogen grupp på sammanlagt tio personer, som försöker att hålla sig på "den goda sidan", men som ändå tvingas döda andra för att leva. Hur definierar vi gott och ont i ett samhälle där lag, ordning och religion inte längre har någon makt?
Romanen utspelar sig i Linköping, och den som känner till staden kan nog orientera sig ganska väl när gruppen flyttar på sig i sökandet efter en lugn plats där det finns mat och vatten. Att jag inte har en susning om hur det ser ut i Linköping spelar dock ingen roll. Jag har läst romaner som utspelar sig i Stockholm, New York, Sunne eller Fjällbacka och lokalkännedomen är inte nödvändig för att få behållning av boken.
Kapitelrubrikerna är som sagt hämtade från olika kända låtar, och allt som oftast finns kursiva rader och strofer inlagda i brödtexten. Det fungerar faktiskt riktigt bra, eftersom de är valda med stor omsorg och har ett budskap som speglas i bokens händelser.
Det är en spännande dystopi där det mesta är oförutsägbart, för vem kan veta något om framtiden när gatorna är fyllda av lik, som kråkor och kajor får kalasa på. Det är äta eller ätas som gäller.
Jag är särskilt förtjust i den cyniska humor som ibland kommer fram. En sådan svart humor är nog nödvändig om man ska överleva apokalypsen.

 Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman är faktiskt en helt fantastisk bok. Den handlar om Elsa som är nästan åtta år och som har en sjuttiosjuårig mormor som är galen. Stå-naken-på-balkongen-och-skjuta-med-paintballgevär-på-män-som-vill-prata-om-Jesus-galen. Men hon är också Elsas bästa, och enda vän. Det är in i mormors sagor Elsa flyr på nätterna. Till en värld där alla är annorlunda, och då behöver ingen vara normal.
Mormor är dock sjuk och när hon dör efterlämnar hon en serie brev, med ursäkter till folk som hon gjort illa. Det gör att Elsa får lära känna alla dem som bor i huset.
Jag vill understryka att detta inte är en barnbok, även om den vid första påseendet kan ge det intrycket. Den handlar om hur vi vuxna har så svårt att leva tillsammans och med oss själva och det krävs ett barn för att se igenom allt. Lite av barnet som upptäcker att kejsaren är naken.
Boken är mycket underhållande, men samtidigt innehåller den så mycket allvar. Det är en bok som jag bara måste rekommendera.