Tisdagstrion: Norden runt

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat Norden runt. Här följer min trio:

Mathias Alms debutroman Nytt land tar sin början i vårt grannland Finland, i en tid då landet löd under den ryske tsaren.
1874 är den finska landsbygden utarmad efter år av missväxt och svält. Aksel har sett många familjer försvinna eller gå under, och han vet att han har havet att tacka för att de ännu är vid liv. Hans älskade hustru och deras dotter. De har ingenting annat än fisket att leva av. Drömmen om ett drägligare liv åt familjen har fått honom att blicka långt bortom horisonten. Mot Sverige.
Aksel står inför ett livsavgörande val. Ett oåterkalleligt beslut måste fattas. Ett om kommer att sätta hans envishet, hustruns styrka och deras kärlek på prov. Han ser bara en möjlighet. Att ensam ge sig ut över havet och lämna dem han älskar bakom sig.
Detta är helt enkelt en riktigt bra bok! Alm beskriver på ett fullkomligt lysande sätt Aksels färd över havet från Finland till Sverige, så att man som läsare sitter och huttrar när vattnet stänker över honom och hela tiden oroas man med honom att något ska hända, för han är ju, för att tala med Erik Gustaf Geijer, ensam i bräcklig farkost.
Mathias Alm har inte suttit på sin kammare och plötsligt kommit på en berättelse. Den bygger på en sann historia som hans farmor berättat för honom om sin morfarsfar, som var den som i verkligheten gjorde den farofyllda resan. För oss nutidsmänniskor, som möjligen tar en tur över Östersjön med Cinderella eller någon av de andra färjorna, kan det vara svårt att förstå hur någon kan ha färdats med en roddbåt över Kvarken.
Aksel är givetvis bokens huvudperson, och ett av skälen till att detta är en så läsvärd roman är att författaren gör honom till en trovärdig karaktär. Han må kunna betraktas som en hjälte, som kunde företa den farofyllda färden och mödosamt skapa sig ett liv i ett nytt land, men författaren gör honom mänsklig genom att vi får ta del av Aksels tankar, där han ständigt frågar sig om han gjorde rätt i att lämna kvar familjen i väntan på att kunna fara tillbaka och hämta dem. En del i honom vet att han gjorde rätt eftersom han skulle ge dem ett så mycket bättre liv än det gamla, men en annan del av honom plågas av ovissheten hur hustrun och dottern klarar att få mat på bordet när han inte finns hos dem.

I lejonets gap av Anne Holt.
Fredagen den 4 april 1997, ett knappt halvår efter regeringsskiftet i Norge: Statsminister Birgitte Volter påträffas död på sitt kontor, uppe på sextonde våningen i regeringsbyggnaden. Hon har skjutits i huvudet. Och frågan är: Vem har egentligen blivit skjuten: statsministern, eller Birgitte, privatpersonen? Kungadömet är skakat. Ett uppbåd av kriminalare och säpomän arbetar med fallet, däribland överintendent Håkon Sand och kriminalkommissarierna Billy T och Hanne Wilhelmsen. I statsministermordets kölvatten rullas en politisk skandal upp, en stor skandal som på ett tragiskt sätt berör också den mördade och hennes familj.
I lejonets gap är faktiskt den första boken av Anne Holt som jag har läst. I vart fall så vitt jag kan påminna mig. Hon är ju en mycket känd och uppskattad författare, så det är nog synd att det dröjt så länge innan jag stiftade bekantskap med henne.
Boken kom ut på norska 1998 och det var då bara tolv år efter mordet på Olof Palme. Den norska polisen är inriktad på att inte missköta mordutredningen på det sätt som den svenska polisen hade gjort.
Det är en på det hela lättläst bok. Jag har svårt att lägga den ifrån mig. Jag måste bara få veta mer, vilket är ett gott betyg. Ibland är det svårt att hålla reda på alla personer som förekommer i boken, men det förtar inte helhetsintrycket.
Det är fascinerande att följa hur utredarna arbetar med flera olika spår. Motivet är svårt för dem att få kläm på, vilket gör att de får "arbeta brett" som det heter på "polisiska" när de inte vet vare sig ut eller in. Det är bara några få personer som befunnit sig i statsminister Volters närhet under hennes sista timmar i livet. Problemet är bara att ingen av dem tycks ha haft möjlighet att mörda henne.
Precis som det ska vara i en riktigt bra kriminalroman får man inte veta sanningen förrän i de allra sista kapitlen. Sanningen är fullständigt överraskande för mig som läsare. Så gillar du en kriminalroman där du får följa de olika teorierna utan att kunna förstå vad som ligger bakom dådet, då är I lejonets gap verkligen en bok att rekommendera!

Gerpla - En kämpasaga av den isländske nobelpristagaren Halldór Kiljan Laxness utspelar sig på Island för tusen år sedan.
Den är på många sätt annorlunda än böcker jag är van vid. Den handlar om några islänningars liv och strävan efter ära vid tiden för kristendomens spridning i norra Europa.
Det är lite svårt att hålla reda på vilka de olika personerna är, för nästan alla har namn som börjar på Thor...
Mitt intryck är att Laxness ofta är satirisk i boken. Åtminstone hoppas jag att han är det. Människorna är grymma och ofta tämligen enfaldiga. Hans beskrivning av påvedömet och dess präster handlar mest om hur de försöker få in rikedomar till kyrkan. De isländska kämparna söker förtvivlat efter en konung som de kan tjäna. De vill inte leva tillsammans med fru och barn, utan vill hellre mista livet på slagfältet, utan att egentligen ha en aning om vad kriget handlar om.