Mark Rubins familj är försvunnen och polisen kan inte göra något, eftersom allt pekar på att den gett sig av frivilligt. Den framgångsrike pälshandlaren vänder sig därför till Privatdetektiven Tess Monaghan, verksam i Baltimore, i hopp om att hon ska kunna hjälpa honom att hitta hans hustru Natalie och deras tre barn. Tess vet inte riktigt hur hon ska bemöta Rubin - en förmögen ortodox jude som vägrar att skaka hand med okända kvinnor och som delger Tess viktig information under stort motstånd, eftersom både hans uppfostran och hans religion förbjuder honom att vara uppriktig mot främlingar.
Tess är snart rymlingarna på spåren och hon begriper att motivet till Natalie Rubins hänsynslösa flykt återfinns någonstans mitt emellan det som Mark Rubin inte berättar och det han vägrar att inse. Ett intrikat nät av svek och hämnd börjar framträda, där gamla oförrätter föder ilska och leder till desperata handlingar - till och med mord. Plötsligt anar Tess att mycket mer står på spel än Natalies envisa stolthet: framtiden för hennes tre oskyldiga barn hänger på den sköraste tråd...
Smakbiten är hämtad från sidan 49:
Tess hade aldrig tvivlat på att hon var en mycket fantasifull människa. Så det kändes inte så konstigt när Vera Peters på Labyrinth Road fick henne att tänka på en minotaur.
Eller kanske var funderingar på minotaurer oundvikliga oavsett var Vera Peters bodde, med tanke på hennes enorma huvud, gristryneliknande näsa och de två vitblonda hårtestarna som stack upp som små horn. Den korta, kraftiga kvinnan var också ungefär lika välkomnande som en minotaur i sin håla, ryckte upp dörren in till sitt modesta radhus och brölade "VAD ÄR DET?" först när Tess hade tryckt in ringklockan i tjugo långa sekunder.
minotaur är jag inte bekant med, tack för smakbiten.
SvaraRaderaEgentligen lite ovanligt att tala om en minotaur. Men det är givetvis en hänvisning till Minotauros, som var son till Pasifaë och en tjur. Han var därför hälften tjur och hälften människa. Detta odjur levde i en labyrint på Kreta.
RaderaMinotaurer er tøffe - og ser ut som okser ikke griser :)
SvaraRaderaMen bøkene til Lippmann er ofte spennende. Kos deg!
Ja, definitivt tjurliknande och inte grisliknande.
Raderahar nog inte läst något av Laura Lippman, jag känner igen namnet. tack för smakebiten!
SvaraRaderaBoken är hittills riktigt bra.
RaderaDet hørtes ut som en interessant bok! Jeg holder på med en tv-serie (Orthodox på Netflix) hvor hovedpersonen rømmer fra sin ortodokse familie. Jeg har ikke kommet til slutten enda, men siden den er basert på en sann historie så håper jeg den ener godt!
SvaraRaderaHa en riktig fin søndag!
Det är aldrig helt enkelt att leva i strängt ortodoxa/fundamentalistiska familjer.
RaderaDet känns lite halvt elakt att beskriva en människa som en minotaur... men kanske var det passande 🙂
SvaraRaderaSå länge det är en uppdiktad romanfigur tycker jag att det är okej :)
Radera"Välkomnande som en minotaur" var en helt ny liknelse för mig. Tack för smakbiten, ha en fin söndag!
SvaraRaderaIntressant bildspråk :D
RaderaTack för smakbiten jag har inte läst något av författaren.
SvaraRaderaDet här är nog första gången jag läser något av henne.
RaderaKänns som en lite lätt överdriven beskrivning av en person... Jag har inte läst något av denna författare.
SvaraRaderaHon tog i ordentligt ;)
RaderaReagerar på gristryneliknande. Om man inte tycker tjurar liknar grisar. Elak bild av en annan person, men talande
SvaraRaderaBeskrivningen är som sagt elak, men eftersom det är en uppdiktad romanfigur som beskrivs så är det ingen som blir kränkt.
RaderaHm, det var en del beskrivning som inte känns snäll... Kände inte till boken, men författarnamnet har jag nog sett i något sammanhang.Tack för smakbiten.
SvaraRaderaJag tror inte att jag har läst något av Laura Lippman tidigare. Jag köpte boken för ett par kronor när biblioteket gallrade bland sina böcker.
RaderaSer att du förklarat ordet minotaur, jag var inte heller bekant med det vidundret. Tack för smakbit, det låter som en rätt invecklad historia
SvaraRaderaJa, men ändå intressant. Än hänger jag med i historien :)
RaderaHar inte läst något av författaren. Tack för smakbiten, men en minotaur ser väl mer ut som en oxe/tjur än en gris?
SvaraRaderaJa, Minotauros var förvisso hälften tjur, hälften människa. Men roligt hur hon kopplar ihop adressen med kvinnans groteska utseende.
RaderaVerkar spännande. Tack för smakbiten.
SvaraRaderaVarsågod!
Radera