Karin Malmström var 46 år då hennes liv förvandlades för alltid. När hon snubblade och föll från sin balkong 2004, fick hon hjärnskador som hon sedan dess har levt med. Skador som ingen kan se, men som varje dag påverkar hennes liv. Det här är Karins egen, djupt personliga berättelse om livet efter olyckan och om den hjälp och den förståelse hon så förtvivlat och i så många år sökte, men inte fick.
Smakbiten är hämtad från sidan 28:
Jag kunde inte hålla en tanke nog länge för att utföra den. Men det gick i vågor, ena stunden var jag hur klar som helst och tre minuter senare visste jag knappt vem jag var. Jag slöt ögonen och väntade bara på att någon skulle säga att allt bara var en otäck dröm.
När jag hör andra berätta om min tid på sjukhuset, inser jag hur dålig jag var. Korta stunder kom jag ihåg personer och händelser och talade ganska redigt, men ibland kunde jag inte tänka alls. Jag blev arg på mig själv när jag inte förstod vad människor menade eller sa.
I mitt omtöcknade och frustrerade tillstånd hade jag ingen som helst impulskontroll. Jag slogs och sparkade omkring mig. Jag larmade efter personal i tid och otid, för i min ångest hade jag fått för mig att mitt hjärta skulle sluta att slå.
det låter arbetsamt. fick hon aldrig någon hjälp? konstig att sjukvården blundar för vissa saker. tack för smakebiten
SvaraRaderaVissa sjukdomstillstånd verkar de ha svårt att hantera.
RaderaSjukdomar som inte syns är nog bland det värsta man kan drabbas av. I alla fall när det gäller förståelse och hjälp. Det lärde jag mig redan i gymnasiet när skolsköterskan sa till mig att det som inte syns, det finns inte. Något som jag fortfarande inte har glömt. Den gången var det en benflisa i foten som gjorde att jag knappt kunde gå för att det gjorde ont. Den hittade de först när de opererade, för att de trodde att det var något annat. Men inställningen finns ju dessvärre kvar. Syns det inte så finns det inte.
SvaraRaderaDet kan nog tyvärr vara ett mycket stort problem.
Raderainte läst Malmström, kanske ska man hålla sig borta från sjukhuset om man inte är frisk och stark
SvaraRaderaI sina mörkare stunder kan man nog tänka så. Jag är glad att jag var någorlunda frisk och stark när jag låg på sjukhus.
RaderaUsch, jag hoppas det är bättre med henne. Jag har en kollega som råkade ut för en hjärnskakning för 6 år sedan och har arbetat sig tillbaka från hjärntröttheten. Men det fungerar inte alltid. Tack för smakebit.
SvaraRaderaHjärntrötthet kan vara ett stort och begränsande problem.
RaderaHjärnskador är knepigt. Har en släkting som varit hjärntrött under lång tid.
SvaraRaderaJa, visst är hjärnskador knepiga. Problemen kan sitta kvar länge, ja, kanske resten av livet.
RaderaDet hørtes ut som et tøft liv. Jeg fikk en alvorlig hjernerystelse da jeg var i 20-årene, men heldigvis gikk det bra med meg og jeg har ikke merket noen ettervirkninger. Jeg har stor medfølelse med dem som har usynlige sykdommer"
SvaraRaderaHa en riktig fin søndag!
Det finns en stor risk att omgivningen inte tar sjukdomen på allvar, för "hon ser ju glad ut".
RaderaSå tragiskt. Osynliga sjukdomar är en utmaning och svårt att hantera.
SvaraRaderaJa, det är sorgligt.
RaderaLåter oerhört intressant. Viktigt att belysa sjukdomar som inte syns.
SvaraRaderaFint att våga lämna ut sig själv så här.
RaderaFör elva år sedan upptäcktes att min pulsåder på höger sida på halsen upp till hjärnan var totalt igentäppt. Operation var inte möjlig då riskerna för stroke var för stora. Professorn tröstade mig med att blodet hittar nya vägar i hjärnan för att kompensera för de delar som inte får tillräcklig blodtillförsel. Hjärntröttheten får jag leva med, likaså vissa andra begränsningar tillhör nog ändå de lyckligt lottade. Tack för smakbit, en bok i ett viktigt ämne som är värt att belysas mer
SvaraRaderaDet låter verkligen jobbigt.
RaderaJa, det är sannerligen värt att belysas mer.
Människor med sjukdomar "utan objektiva fynd" har blivit väldigt svårt utsatta i dagens svenska samhälle. Sjukvården har ändå kunskap i de flesta fall, men värre då med sjukförsäkringen. Konstig nog är det inget man längre diskuterar så mycket tycker jag. Vissa saker tycks tystas ner väldigt effektivt, mer och mer. Otäckt. Tack för smakbiten.
SvaraRaderaViktigt att både sjukdomar och sjukförsäkringssystemet diskuteras.
RaderaMåste säga att du är "modig" att läsa just en sådan bok. Tänker på stroken du fick själv och hjärnblödningen din fru drabbades av ifjol.
SvaraRaderaDet är inte lätt för omvärlden att "ta hänsyn till" olika sjukdomar som inte syns. Här tänker jag på psykisk ohälsa till exempel.
Vet inte hur duktig läkarna är idag vad gäller "osynliga" sjukdomar. Hoppas dock att kunskapen och beteendet har blivit bättre sedan 2004.
Uppföljningen är jätteviktig. Vad händer med patienten efter att denne förklarats "medicinskt färdigbehandlad" och skickas hem?
RaderaDen här låter intressant, stark läsning kan jag tänka mig. Osynliga sjukdomar behöver synliggöras.Tack för smakbiten!
SvaraRaderaDen är skriven på ett enkelt sätt, men ändå utlämnande. Jag tycker hon är modig som skriver om detta.
RaderaLåter som en viktig men jobbig bok. Tack för smakbiten!
SvaraRaderaBoken är viktig, men inte jobbig att läsa, även om jag blev lite fuktig i ögonen vid vissa passager. Men Karin Malmström visa prov på jävlar anamma också, vilket gör det till en stridsskrift i all enkelhet.
Radera