söndag 3 maj 2020

En smakebit på söndag - Pojken som följde med sin far till Auschwitz

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Betraktninger - tanker om bøker. Boken jag läser heter Pojken som följde med sin far till Auschwitz och är skriven av Jeremy Dronfield

Wien 1939. Gustav Kleinmann och hans son Fritz grips av SS och sänds tillsammans med hundratals andra judar till Buchenwald i Tyskland. Detta är början på en obegriplig prövning som inbegriper misshandel, svält och omänskliga förhållanden.
När Gustav ska förflyttas till Auschwitz - en säker dödsdom - vägrar Fritz att lämna hans sida. Det som håller dem vid liv genom fasorna och lidandet är kärleken mellan far och son.
Boken är baserad på Gustavs hemliga dagbok från lägren och ett digert grävande i historiska arkiv. Här berättas familjen Kleinmanns historia för första gången - en berättelse om kärlek, mod och överlevnad i en fruktansvärd verklighet utan motstycke.

Smakbiten är hämtad från sidan 74:

SS-männen var metodiska. Slagen var avpassade för att dra ut på straffet och öka smärtan och skräcken för varje slag. Fritz kämpade för att koncentrera sig, han visste att om han tappade bort sig skulle räkningen börja om från början igen. Tre ... fyra ... en evighet, ett inferno av smärta ... tio ... elva ... han kämpade för att koncentrera sig, att räkna rätt och inte ge efter för förtvivlan eller medvetslösheten.
Till slut hade räkningen nått till tjugofem, remmen lossades och han tvingades på fötter. Inför sin fars ögon leddes han bort, blödande, brinnande av smärta, paralyserad i själen medan nästa olyckliga släpades fram till Bocken.
Den obscena ritualen höll på i timmar: tiotals män, hundratals långsamt utdelade slag. Några av männen föll offer för ögonblickets desperation, räknade fel och måste börja om igen. Ingen gick därifrån obruten.

24 kommentarer:

  1. Jeg er ikke flink med å lese bøker fra andre verdenskrig. Jeg leste endel da jeg var yngre, men jeg har på en måte mistet interessen for dem. Det har selvfølgelig også noe å gjøre med at det er så tøff lesning.
    Ha en riktig fin søndag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det här är en sann berättelse. Fylld med våld, men så var det ju i koncentrationslägren. Men en mycket intressant bok.

      Radera
  2. Fruktansvärt. Men viktigt. Tack för smakbiten.

    SvaraRadera
  3. Hoppar nog över den här boken. Har fått nog av koncentrationsläger och andra världskriget 😟

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag läste Führerns barnmorska förra veckan, så det blev lite tätt.

      Radera
  4. Hemskt, säkert en jättestark bok. Viktigt med såna här böcker. Tack för smakbiten!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Svårt att förstå att detta hände för bara 80 år sedan.

      Radera
  5. läste mycket liknande beskrivningar på 1970-talet, starkt

    SvaraRadera
  6. Riktigt otäckt. Inte helt säker på om jag skulle klara av att läsa denna. Omslaget påminner mig om något jag såg på en historisk dokumentär, om barn i förintelseläger som valde att rita just fjärilar på en vägg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var intressant. Vet inte om det finns en sån koppling i den här boken.

      Radera
  7. Den här vill jag läsa. Tack för smakbiten.

    SvaraRadera
  8. Jag har lagt märke till flera nya titlar om livet i koncentrationslägren. Det är ett ämne som aldrig blir inaktuellt men det är inte alltid man är peppad att läsa om det, man bör vara i balans med sig själv. Tack för smakbit, trevlig söndag

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är inga lätta saker att läsa.

      Radera
  9. obegripligt att människor kan komma på idén att behandla varandra så. tror inte att jag vill läsa den här boken. tack för smakebiten!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man gick nog ibland in för att värva drägg som blev lyckliga över att plötsligt ha en position där man kunde ge igen för upplevda oförrätter.

      Radera
  10. Den boken kände jag inte till, men det kan nog vara något för mig. Tack för smakbiten.

    SvaraRadera
  11. Tack för smakbiten! Har sett boken lite överallt. läste Natten av Elie Wiesel för någon vecka sedan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag läste Führerns barnmorska förra veckan. Den innehöll också skildringar från ett koncentrationsläger.

      Radera
  12. Så fruktansvärt lidande. Tack för smakbiten!

    SvaraRadera