En smakebit på söndag - Ljuset vi inte ser

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag ska börja läsa heter Ljuset vi inte ser och är skriven av Anthony Doerr.

Den franska flickan Marie-Laure har nyligen blivit blind och kan bara tolka krigets fasor genom ljud, dofter och beröring.
I Tyskland drömmer barnhemspojken Werner om att bli radiotekniker, men kan bara undslippa ett hårt liv i kolgruvan genom Hitlerjugend.
När Marie-Laure flyr det ockuperade Paris och Werner skickas på ett hemligt uppdrag förenas deras öden i Saint-Malo - en stad som kommer att totalförstöras av kriget.

Smakbiten är hämtad från sidan 13:

I ett hörn av staden, inuti ett högt, smalt hus på rue Vauborel 4, på sjätte våningen, högst upp, ställer sig en blind sextonåring vid namn Marie-Laure LeBlanc på knä framför ett lågt bord som helt och hållet täcks av en modell. Det är en miniatyr av staden framför vilken hon knäböjer, och den rymmer skalenliga kopior av de hundratals husen och butikerna och hotellen innanför murarna. Katedralen med dess genomstungna spira är med, och det skrymmande gamla Château de Saint-Malo och rad efter rad av kustvillor, tätt besatta med skorstenar. En smal träpir löper i en båge från en strand med namnet Plage du Môle; ett utsökt, nätmönstrat atrium välver sig över fiskmarknaden; pyttesmå bänkar, de minsta inte större än äppelkärnor, står utspridda på de små allmänna torgen.