En smakebit på söndag - Välkommen till Flanagans

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser nu heter Välkommen till Flanagans och är skriven av Åsa Hellberg.

1960-talets jetsetare, aristokrater och affärsmän flockas på lyxhotellet Flanagans - att inte få en inbjudan till Linda Lansings mytomspunna fester är en katastrof.
Men ingen vet vilket högt pris Linda har tvingats betala för framgångarna. Många gånger har hon varit nära att ge upp. Hon är ensam kvinna i männens värld, och trots att hon ägt och drivit hotellet i tio år är hon fortfarande inte accepterad.
Det beror på Lindas kusiner Laurence och Sebastian. Ända sedan hon lämnade Fjällbacka för att axla ansvaret för faderns livsverk har de varit hennes bittra fiender. Kusinerna anser att hon borde sälja hotellet till dem och återvända till Sverige, och de skyr inga medel för att få sin vilja igenom.
Nu kulminerar maktkampen. Och Linda inser att hon måste vinna, för att rädda sig själv - och hotellet.

Smakbiten är hämtad från sidan 101:

När hon såg honom skyndade hon sig fram.
"Jag tror att du hörde något där ute som inte var menat för dina öron", sa hon.
Hans blick naglades fast i hennes. Och trots att hon försökte kunde hon inte titta bort. Det var som om han ordlöst förmedlade något. Ögonen, som hade varit så muntra vid middagsbordet, utstrålade nu något helt annat. Men hon ville inte fundera på vad hon såg i hans blick, bara säga att hon var ledsen över det hon sagt och med en kraftansträngning lyckades hon titta ned i golvet istället.
När hon lyfte huvudet för att säga att hon var ledsen över den han tvingats höra, ryckte Robert på axlarna. "Dansa med mig", sa han kort och utan att vänta på svar förde han ut henne på dansgolvet.