En smakebit på söndag - Till offer åt Molok

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser nu heter Till offer åt Molok och är skriven av Åsa Larsson.

Man skjuter en björn i Lainio. I den stinkande björnmagen finner man en tumme från en människa. Några månader senare hittas Sol-Britt Uusitalo mördad i sitt hem. Hon har blivit brutalt ihjälstucken med en grep.
Kammaråklagare Rebecka Martinsson börjar forska i mordet. Det verkar gå som ett stråk av död i Sol-Britts familj. Det gäller att hitta sambandet innan fler faller offer.

Smakbiten är hämtad från sidorna 86-87:

- Ja, det gjorde hon. Hon drack för mycket. Men vet du vad, det är det många som gör. Men hon blev en sådan där som alla jävla losers kan känna att de är bättre än. Alla kärringar här i byn som i alla fall har sitt på det torra. Jag tror att det känns lite mer utståbart att leva ihop med en idiot till karl om man bestämmer att det värsta man kan råka ut för är att leva utan. För då har man det ju i alla fall bättre än någon. Och så kan man supa med gott samvete också. För alla har bestämt att Sol-Britt super mera. Och när hon går på byn efter att hon tagit ett glas, då är hon full och pinsam. Medan de andra hälsar på, i vilket skick de än är liksom. Sol-Britt var en sådan där som karlarna gick hem till när de var fulla, när de hade bråkat med frun eller blivit lämnade. Då vinglade de dit. Och hon bjöd dem på kaffe. Inte mer. Det vet jag. Inte för att jag tycker att det skall spela någon roll, men så var det i alla fall. Sedan vinglade de hem till frugan eller grannen eller kompisen och skröt om att de knullat henne. Rent jävla ljug. Önsketänkande. Så. Det var en och annan som kallade henne hora. Jag fattar inte att hon bodde kvar här. Jag fattar inte att du har flyttat tillbaka.