Tisdagstrion: Starka kvinnor

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat starka kvinnor. (Tydligen var det knytblusens dag igår. Jag hade inte en aning om att en sådan dag existerade.) Här följer min trio:

Den första kvinnan jag kommer på är Selma Lagerlöf. Vilken stark kvinna!
Hon erhöll nobelpriset i litteratur 1909, trots att den Svenska Akademiens ständige sekreterare David af Wirsén gjorde allt för att förhindra det.
1914 invaldes hon i Svenska Akademien. Detta i en tid då kvinnor fortfarande inte hade rösträtt i riksdagsvalen!
Genom att hon fick nobelpriset, så fick hon pengar till att köpa tillbaka Mårbacka, där hon bott som barn. Hon lät bygga om huset till en pampig herrgård.
Där bedrev hon jordbruk. Det lönade sig nog föga. Det var skrivandet som gav kapital. Om någon kom till henne och sökte arbete så fick han alltid det, för Selma Lagerlöf resonerade som så att om han kom till henne och sökte arbete så behövde han det säkert.
Hon invaldes i kommunalfullmäktige i Östra Ämtervik 1919 på de frisinnades lista. När ett upprop skrevs för att Folkpartiet skulle bildas 1934, så var hon en av undertecknarna.
Selma Lagerlöf tog avstånd från judeförföljelserna i Tyskland och hon hjälpte Nelly Sachs att fly till Sverige.

Fredrika Bremer brukar betraktas som den svenska kvinnorörelsens främsta pionjär. Som författare introducerade hon den realistiska romanen i Sverige.
Hennes roman Hertha blev opinionsbildande och den livliga debatt som den ledde till fick till följd att riksdagen beslutade att ogifta kvinnor fick rätt att ansöka om att bli myndigförklarade. (Gifta kvinnor blev myndiga först 1921.)

Emilia Broomé var inte författare, men värd att nämnas ändå. Hon bildade 1898 Sveriges kvinnliga fredsförening, vars ordförande hon var till 1911. Hon deltog in den stora kvinnokonferensen för fred 1899.
Hon var aktiv medlem i Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt, men lämnade det verkställande utskott efter en konflikt med den liberala regeringen, vars hållning var att männens rösträtt måste genomföras före kvinnornas.
Hon blev den första kvinnan som satt med i en statlig lagstiftningskommitté som ledamot av lagberedningen 1914-18, och därmed den första svenska kvinna som deltog i lagstiftningsarbete. Hon deltog i förarbetet för 1920 års giftermålsbalk, där den gifta kvinnan blev myndig, 1921 års utredning om likalön och i utredningen om kvinnans tillträde till statstjänst, vilken resulterade i behörighetslagen 1923.