måndag 15 juli 2019

Kristens resa

Titel: Kristens resa
Originalets titel: The Pilgrim's Progress from This World to That Which Is to Come
Författare: John Bunyan
Förlag: Torsten Hedlunds förlag (1875)
Antal sidor: 297

John Bunyans Kristens resa gavs ut 1678. Kristen bor i staden Undergång med sin fru och sina fyra barn, men en dag hittar han en bok som skrämmer honom. Den säger att hela staden kommer att brännas ner. Samtidigt som han läser boken får han en börda på ryggen som inte går att få av. När han sedan träffar Evangelist förstår han att om han vill överleva måste han fly bort från allt och börja söka den himmelska staden. Under resan mot den himmelska staden träffar han både vänner och fiender, bland andra Velig, Hjälp, Uttydaren, Trogen, Domare Hatman, Hoppfull, Jätten Skräck, Ateist och många andra innan han till slut kommer fram.

Jag råkade få tag i ett exemplar från 1800-talet, vilket gör att texten är mycket ålderdomlig. Men på något vis ger den en extra knorr till berättelsen, eftersom den gavs ut i original för 340 år sedan. En sådan här berättelse skulle aldrig skrivas och publiceras idag. Den är som många andra gamla berättelser ett barn av sin tid, men den är så speciell att den är en verklig klassiker (som för övrigt även finns i modernare svenska översättningar.) Till Kristens resa är fogad fortsättningen Kristinnas resa. På sätt och vis två böcker, men de får ändå anses höra ihop.

Vandringen till Zion, till Himmelriket, är svår för Kristen. Ideligen möter han fiender, som vill hindra honom att nå frälsningen. Ibland har han någon kamrat med sig ett stycke på vägen. Stundtals stöttar de varandra, men det förekommer även att den ene vilseför den andre, inte av ondska utan av okunnighet.

Budskapet i boken är inte svår att förstå. Det är i det närmaste omöjligt att nå målet, för våra laster och synder kommer för de flesta av oss att leda oss till Helvetet. Det som fascinerar mig mest är att John Bunyan genom hela boken lägger in Bibelhänvisningar för att visa att han har grund för allt det han skriver. Jag får faktiskt stor lust att sätta mig ner och läsa Bibeln ordentligt, för där finns mycket som jag aldrig har läst. Det är uppenbart att författaren är vad man brukar kalla bibelsprängd. Och detta är i sin tur fascinerande, då han inte var präst, teologiprofessor eller liknande. Han var en enkel kittelflickare.

Men han var även predikant, vilket gav honom fiender i den engelska kyrkan. Han satt i fängelse i många år, och det var faktiskt i fängelset som han skrev Kristens resa.

Det negativa i boken tycker jag är att den även till dels är en stridsskrift för den protestantiska läran, och Påven framställs som ett av monstren som ville hindra människor att nå saligheten. Religiöst hat är aldrig trevligt, men även detta får väl sägas vara en del av tidsandan då boken skrvs. Kristinnas resas svaghet är att hon (Kristens hustru) och deras barn inte alls behövde gå igenom samma prövningar som vad han hade gjort. Istället åker de snålskjuts på hans goda rykte, och alla blir så jublande glada över att de nu var på väg för att ansluta sig till honom i den himmelska staden.

Till slut vill jag även säga att det är roligt att ha läst boken, för hur många kan skryta med att ha gjort det? :D

kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 27: Läs en bok vars titel börjar på K.

Boken får även ingå i Vargnatts klassikerutmaning att läsa en klassiker per månad. Kristens resa är min juliklassiker.

7 kommentarer:

  1. Det är nog ingen klassiker jag kommer läsa :) Vad blir det i augusti? :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då blir det Robinson Crusoe, som jag läste som barn, men nu vill jag läsa den igen.

      Radera
  2. Robinson Crusoe vill jag också läsa (jag åkte alltid snålskjuts på min lillebrors goda rykte... alla trodde att jag var lika trevlig :)

    SvaraRadera
  3. En intressant klassiker, har inte hört så mycket om den förut så det var riktigt kul att få se en recension av den. :) Och visst tillför det något extra till berättelsen när man läser en bok som är skriven på äldre svenska. :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker mycket om att läsa Selma Lagerlöfs böcker med de gamla pluraländelserna. När det gäller mitt ex av Kristens resor fanns även gammalstavning som "godt" och "hafva", men dessutom ord som vi aldrig använder idag, såsom "varest" och "varkunna sig".

      Radera
    2. Ja det är precis sånt jag också har kommit att tycka så mycket om. Det har öppnat upp och lett mig in på lite annan och "ny" litteratur för mig. Började för ett år sedan ungefär. Tycker också att det var vackra ord som man använde då men inte idag, som du säger.

      Radera