Tisdagstrion: Berg

Dags för veckans tisdagstrio. Denna tisdags tema är: Berg. Här kan man associera fritt! 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

De Aderton är första delen i Anton Bergs trilogi om den dolda organisationen med samma namn; en organisation som i hemlighet styr det mesta i Sverige sedan 1700-talet. Det ger naturligtvis foliehattsvibbar, men Anton Berg är inte en sådan som verkligen tror på internets alla galna konspirationsteorier. (Åtminstone tror jag inte det.) Men han har skapat ett litterärt verk där historien bygger på att vådliga konspirationer verkligen finns.

Det är en mycket välskriven bok där författaren gjort en omfattande research. Han berättar historien så väl att jag som läsare nästan grips av en känsla av att det är en sann historia.

Fôlkprat av Stig Berg  är en riktigt trevlig poesibok, men om det är den lättbegripligaste värmländskan, som det sägs på baksidestexten, det vet jag inte. Rolig är den i alla fall, och riktigt tänkvärd. Jag förstår texten, men ibland får jag nästan läsa den högt, för då förstår jag bättre, eftersom jag är van att tala och höra värmländska, men det är mer ovanligt att läsa den. Jag säger inte mer utan bjuder istället på en av dessa vardagsfunderingar som Stig Berg skrivit ner:

Kärringa mi
ho ä att kônsti ho
när dä blir läggdags
då börjer ho me steckinga
tess ja sômner
mä tininga över magen

På môran
när ja vakkner
då ä ho när krettura
i laggårn
men på nôe vis
förstår ja hänn

Ätter elva onger

Och bergen svarade av Khaled Hosseini är en helt fantastisk bok med verklig berättarkonst. Den unge Abdullah tar hand om sin syster Pari, men de båda skiljs åt vid mycket unga år. En lång vandring över bergen till en stad slutar med att systern lämnas till ett barnlöst par. Sakta får vi veta allt mer om vad som händer dem och andra gestalter i boken, men det är inte en enkel resa. Vi får följa olika personer, som på ett eller annat sätt är inblandad i händelserna och får därför helt olika perspektiv.

Hosseini är amerikan, men han är född i Afghanistan, och det är i Afghanistan som hans böcker utspelar sig. Han fängslar läsaren från den första sidan till den sista. Inledningskapitlet, som är en saga som Abdullahs och Paris far berättar för sina barn, visar sig ge en bakgrund till det som sedan händer i deras egen familj, fast man först inte inser det.