Tisdagstrion: Vit bokrygg

Dags för veckans tisdagstrio. Jag tänkte att det skulle få vara en enkel uppgift idag. Denna tisdags tema är: Vit bokrygg.

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Bilden här bredvid på Gatukatten Bob av James Bowen är blåaktig, men omslaget på min bok har en vit rygg.

Boken beskriver ett mycket annorlunda människoöde (och kattöde). Gatumusikern James Bowen har fått en träningslägenhet medan han försöker bli av med sitt drogberoende. Då träffar han på en skadad, röd gatukatt, som fullständigt förändrar hans liv.

Han ger katten namnet Bob. Katten visar sig vara osedvanligt intelligent och snart är de båda oskiljaktiga. James tar hand om Bob, och detta att han för första gången är ansvarig för någon annans välbefinnande gör att han blir mer motiverad än någonsin att reda upp sitt liv.

Livet är inte lätt för James, för han har hela tiden kravet på sig att varje dag få ihop pengar för att klara överlevnaden för sig själv och Bob.

James Bowen skriver sålunda om sitt eget liv tillsammans med Bob, och det är en både roande och rörande berättelse. James Bowen själv står sålunda som författare, men jag tycker det bör nämnas att han haft hjälp av författaren Garry Jenkins att få det till en sammanhängande berättelse, vilket han också nämner i efterordet.

Gatukatten Bob är en lättläst bok, som är mysig att läsa. Rekommenderas till den som vill ha en bok som på en gång är lättsam och behandlar faktiska sociala problem.

Sonjas sista vilja av Åsa Hellberg är i alla fall ordentligt vit.

Den förmögna Sonja Gustavsson testamenterar alla sina tillgångar till sina tre väninnor, men de måste uppfylla vissa villkor. Därefter följer vi de tre väninnorna i Paris, Barcelona, London och Östersund, sedan de ryckts upp från sina invanda liv. Precis som Sonja planerat.

Boken är rolig. Man vill bara ha mer och det är svårt att lägga den ifrån sig. Boken är välskriven och sexscenerna är inte överdrivna, utan välplacerade. Det är inte porr utan lusta.

Dessutom var det mycket få stavfel och grammatiska fel, och det gläder givetvis en språklig puritan som jag.

Den siste tempelriddaren av Raymond Khoury. New York City - fyra ryttare, utklädda till tempelriddare anfaller Metropolitanmuseet under det högtidliga öppnandet av en utställning med skatter från Vatikanen och stjäl en medeltida chiffermaskin. Därmed kastas FBI-agenten Sean Reilly och arkeologen Tess Chaykin in i en livsfarlig katt- och råttalek med skoningslösa mördare.

Det riskfyllda äventyret för dem genom tempelriddarnas mörka historia; över Manhattans kyrkogårdar, tvärs över kontinenter, till ödsliga bergstrakter i Turkiet och in i Vatikanens innersta. Slutligen upptäcker de en häpnadsväckande hemlighet som kommer att rubba världen i dess grundvalar.

Jag har den i bokhyllan och jag har nämnt den en gång här på bloggen, men jag vet inte om jag har läst den. Om inte, så borde jag verkligen göra det, för det låter som en bok jag skulle gilla.