Om skrivkramp

Här skriver Eva Ludvigsen hur hon undviker skrivkramp.

Ta gärna påtår!

En amerikansk studie som SvD refererar till, berättar att vi lever längre om vi dricker kaffe. Kaffet minskar risken att dö i hjärtfel, stroke, infektioner och olyckor.
Det tror jag stenhårt på. Kaffe är rena hälsodrycken. Fast jag förstår inte varför risken att dö i olyckor skulle minska. Kanske för att den som dricker kaffe brukar sitta stilla. (Utom en del yuppisar som går omkring på stan med kaffe i en pappmugg. De positiva effekterna av kaffedrickandet gäller nog inte dem, gissar jag helt ovetenskapligt.)
Nä, nu går jag och sätter på kaffepannan. Det blir säkert en påtår också.

Men så löjligt!

Jag nämnde i ett tidigare inlägg att Sveriges statister hotade med strejk efter att Babben Larsson skämtat om att de åt mycket bullar. På Aftonbladet lämnade jag en kommentar, som också hamnar på Facebook. Där skrev jag:
Att bli kränkt är Sveriges största folksport. Kvinnor känner sig kränkta, muslimer känner sig kränkta, negrer känner sig kränkta, medelålders män känner sig kränkta, frimärkssamlare känner sig kränkta och nu känner sig även statister kränkta. Jag kan ge mig på att den där halvätna bullen känner sig lite kränkt också.
Jag vill gärna citera Fritiof Nilsson Piraten: "Skriver man om synålar är det alltid nån enögd jävel som känner sig träffad."
Nu har jag fått ett meddelande från Facebook att min kommentar tagits bort eftersom den strider mot deras "gemenskapsregler".
Jag antar att det var någon som kände sig kränkt...

Norrlandspolisen?

Aftonbladet meddelar idag att "Norrlandspolisen" varnar för halka och uppmanar folk att lämna bilen hemma.
Norrlandspolisen?! Finns det en polis för hela Norrland? Tänk om journalisterna i Stockholm kunde fatta att "Norrland" är ett jätteområde som omfattar nio landskap eller fem län. Inte är vädret likadant i Gävle som i Karesuando.
Jag undrar vad Svealandspolisen har att rapportera. Om det blir snöoväder i Sälen, innebär det då att folk i Farsta bör hålla sig inne...?

Töväder

Vädret svänger. Kylan har försvunnit. Igår snöade det, så jag var ute på kvällen och skottade. Men nu är det  ett par plusgrader, så nu är det töväder.

Dandy

Efter att ha läst första delen i Jan Guillous serie Det stora århundradet, som hette Brobyggarna, var mina förväntningar höga inför andra delen, Dandy. Jag blev inte besviken. Även denna del är synnerligen välskriven och fängslande.
När jag läst Brobyggarna undrade jag vart Sverre tog vägen och jag funderade över om han möjligen skulle dyka upp i bok nummer två, och det gjorde han. Vi får följa Sverre i England, där han lever tillsammans med sin pojkvän, den trettonde earlen av Manningham, som han träffat under studietiden i Dresden.
Sverre visar sig vara en synnerligen begåvad konstnär och han umgås med konstnärsandar, som har en för sin tid mycket frigjord syn på sexualiteten. Det har dock inte Sverre, som är absolut trogen mot sin man.
Deras värld slås dock sönder av första världskriget. Plötsligt är det synnerligen misstänkt att ha en tysk examen. Dessutom är homosexualitet närmast att ses som landsförräderi.
Jan Guilliou skriver på ett sätt som gör att jag sväljer alla historier i boken med hull och hår. När jag läst färdigt boken kommer jag på mig själv med att vara upprörd över händelserna i slutet av boken, och jag blir tvungen att säga åt mig själv att det faktiskt "bara" är en roman. Romanfigurerna är uppdiktade. Men att jag känner på det viset får väl ändå ses som ett bevis för Guillous storhet som författare.
Om hundra år kommer ingen att minnas böckerna om Carl Hamilton, och jag är inte säker på att böckerna om Arn Magnusson överlever heller. Men jag kan mycket väl tänka mig att Det stora århundradet kommer att tillhöra de litterära klassikerna.

Statisterna strejkar?

Jag läste i tidningen att Sveriges statister funderar på att gå i strejk. Skälet är att Babben Larsson skämtat om att statisterna äter mycket bullar. Tydligen kände sig statistföreningens ordförande kränkt av detta.
Jo men visst! Självfallet blev han kränkt. Alla människor känner sig ju kränkta nu för tiden.
Det får mig att tänka på vad Fritiof Nilsson Piraten sade en gång: "Skriver man om synålar är det alltid nån enögd jävel som känner sig träffad."

Kvällstidningsjournalister chockas så lätt

Carola Häggkvist har bröst! Ja, det är sant. Nyheten står att läsa i Aftonbladet, där journalisterna Andreas Hansson och Johannes Selåker har utsatts för en bröstchock när de såg Guldbaggegalan. En gång i rubriken och tre gånger i artikeln nämns ordet chock.

Men vad är det egentligen för fel på kvällstidningsjournalister? Hur kan de chockas av detta? Och allting annat som de blir chockade av.

När Per Oscarsson klädde av sig i Hylands Hörna 1966, var det nog många som blev chockade. Det var nytt med TV och det fanns nog en större prydhet. Men 2013? Och med tanke på hur sex och nakenhet exploateras i kvällstidningarna, är det helt otroligt att deras egna journalister blir chockade gång på gång.

Kvinnor har bröst och det basuneras ut som en chock i Sveriges största tidning. Finns det någon utanför kvällstidningsredaktionerna som chockas?

Det där med månggifte

Ingen kan väl ha undgått diskussionerna kring Centerns nya idéprogram, där man bland annat föreslår att månggifte ska kunna tillåtas. Nu kommer det säkert inte med i det slutgiltiga programmet, men jag undrar ändå hur förslagsställarna har tänkt.
Det finns förvisso länder där en man kan ha flera hustrur, men jag utgår från att de radikala virrpannorna i programgruppen inte tänker sig att det ska vara könsbundet. Kvinnor ska väl kunna ha flera män. Och dessutom ska det säkert vara möjligt med samkönade äktenskap.
Tänk då att Adam gifter sig med Britta, Cecilia och Doris. Doris är dessutom gift med Erik och Felix. Felix är gift med Gustav. Gustav är förresten även gift med Cecilia.
Kalla mig gammaldags om ni vill, men är det verkligen till gagn för samhället och för individerna med en sådan äktenskapsröra? Äktenskapet blir ju totalt meningslöst, om man tillåter sådana här "korsvisa" giftermål eller vad man nu ska kalla det. Måste de här människorna verkligen gifta sig med varandra? Kan de inte gå med i nån förening istället.

Sonjas hemlighet

Jag var ju väldigt förtjust i Åsa Hellbergs Sonjas sista vilja, och uppföljaren Sonjas hemlighet är faktiskt ännu bättre.
Naturligtvis får man även i den här boken följa väninnorna Susanne, Rebecka och Maggan, men även några fler personer dyker upp och mycket kretsar kring Julie och hennes familj. Julie far från London till Paris, vilket gör hennes mor Edith mycket upprörd. Edith vill inte tala om sina ungdomsår i Paris.
Susanne, Rebecka och Maggan upptäcker märkliga saker när de går igenom Sonjas kvarlämnade saker, och de förstår att Sonja burit på en hemlighet som hon inte delat med dem.
Boken är så väl genomtänkt, och det är en fröjd att läsa den! Steg för steg upptäcks band mellan personerna i boken. Man behöver inte vänta till sista sidan för att förstå vad Sonjas hemlighet är. Det kan man nog lista ut när man läst två tredjedelar. Men det spelar ingen roll. Det här är ingen deckare, utan en romantisk komedi.
Och bäst av allt - avslutningsmeningarna ger en vink om att det nog skulle kunna komma en tredje bok i serien!