Nu kommer Skam som ljudbok!

Nu kommer min kriminalroman Skam ut som ljudbok på Saga Egmont! 

Det är sent 1800-tal och en ung kvinna hittas mördad i den lilla värmländska socknen Frykeboda. Hon har bragts om livet i sitt eget hem och det dröjer inte länge innan skvallret går varmt på kyrkbacken. Vem är den skyldige? 

Uppdraget att hitta den våldsbenägne gärningsmannen går till länsman Nathanael Efraimsson och fjärdingsman Alfred Karlsson. Och det råder inte direkt någon brist på hemligheter i Frykeboda - något de snart ska bli varse. Invånarna gör allt för att undvika att hamna i skvallerkedjans skottglugg och särskilt under sådana tragiska omständigheter. Kommer länsman lyckas hitta mördaren?

Ljudboken släpps den 12 november.

Helgfrågan v. 43

Helgfråga från Mias bokhörna. Det är ruskväder ute säger Mia, så nu är det tända ljus och bokläsning som gäller. Helgfrågan lyder:

Vad läser du nu?

Bonusfråga: Längtar du efter vintern?

Just nu läser jag Anfall som försvar av Marc Cameron. En spänningsroman som jag har fått som recensionsex av Bookmark Förlag.

När det avancerade AI-programmet Calliope hamnar på den svarta marknaden lyckas Kinas underrättelsetjänst komma över teknologin. AI:n är den mäktigaste i moden tid och liknas vid ett programmerbart rovdjur med förmågan att hacka och kontrollera all sorts elektronisk utrustning. Jack Ryan Jr och Kollegiet måste hitta Calliope innan det är för sent - i fel händer kan det kraftfulla vapnet förgöra en hel kontinent.

Om jag längtar efter vintern? Tok där! Vinter betyder kyla och snö som ska skottas. Eller också blir det som förra vintern - nästan ingen snö alls. Men då blir det å andra sidan ännu mörkare. Nej, jag längtar inte efter vintern. Däremot kan jag längta till julen. Jag gillar att få ta fram en massa tomtar och andra juldekorationer.

Veckans kulturfråga v. 43

 

Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Linda är lärare och skolorna har läslov nästa vecka, vilket har inspirerat till veckans kulturfråga som lyder: 

Vilka böcker planerar du att läsa under läslovet?

Nu har ju inte jag något läslov, men läsa kommer jag att göra. Just nu läser jag Anfall som försvar av Marc Cameron. En tjock bok, så jag läser nog fortfarande den i början av nästa vecka. Sedan blir det nog Kwaidan: Japanska spökhistorier nedtecknade av Lafcadio Hearn och Den första frosten av Anna Kuru.

En bok från biblioteket

 Jag fick ett meddelande igår från biblioteket att en bok jag hade beställt hade kommit, så min fru fick hämta den på väg hem från jobbet. Det var inte någon av de bägge som normalt finns på biblioteket i Vålberg, utan någon ersättare till dem, så det höll på att krångla till sig. Hustrun hade inte sitt bibliotekskort med sig och bibliotekarien ville att min fru skulle visa upp min legitimation. Sånt brukar vi inte hålla på med, för de som arbetar på biblioteket känner oss som bor här. Nåväl, det gick bra till slut ändå. Boken, den heter Kwaidan: Japanska spökhistorier, och dessa är nedtecknade av Lafcadio Hearn.

Omslagsonsdag vecka 43: Löv

Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Temat är löv. Det där var knepigare än jag trodde. När jag hör ordet löv så tänker jag mig blad som håller på att vissna/falla, och sådana var det ont om. Därför har jag även tagit med omslag där man ser friska blad. Här är mina lövomslag:  

Till sist en liten bonusbild, som inte är ett bokomslag, men den är så söt att jag måste visa den:

Dagens visdomsord 2020-10-21

 

Bildningens rötter är bittra men frukten är välsmakande. (Aristoteles)

Tisdagstrion: Gudar, väsen, tomtar & troll (mytologi och folktro)

 

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat gudar, väsen, tomtar & troll (mytologi och folktro). Här följer min trio:

Bröderna Grimms sagor måste väl passa in här! De samlade ju på tyska folksagor, och i deras böcker finns allsköns olika väsen.

Vinterdöda ting av Peter Erik Du Rietz är en bok där vi möter människoliknande varelser, som med jämna mellanrum måste stilla sin hunger med mänskligt kött och blod. Vrikerna är på det viset våra värsta mardrömmar. Vampyrer, varulvar, alla dessa bestar som vi läst om och sett filmer om, måhända är de en bild av hur folktron har uppfattat dessa vriker.
Det är en berättelse om de kval en ensam vrik kan känna, när han är uppfylld av hat till den som en gång förvandlade honom.
Jag är full av beundran över hur Peter Erik Du Rietz med ingående miljöskildringar får en att känna att man verkligen är i Göteborg eller i Ryssland vid 1800-talets slut. Det är en tuff miljö, men där finns även plats för kärlek. Författaren måste ha ägnat sig åt en omfattande research, eller också är han helt enkelt mycket bildad, för han hämtar ledigt exempel och förklaringar från skiftande kulturer och epoker, vilket gör boken riktigt intressant. Dessutom är den spännande och när Carl Cronhammer når målet för sin långa resa möts vi av överraskningar som jag inte tänker avslöja. Där får författaren dessutom möjlighet att måla upp en värld, väsensskild från den vi känner.
Jag vill även framhålla att författarens fina språk är en källa till glädje. Endast vid något enstaka tillfälle råkar han använda ett uttryckssätt som inte var känt 1896. 
Vinterdöda ting är en mycket välskriven bok, spännande, känslosam och givetvis även bloddrypande.

Julens symboler av Helen Egardt lär oss vad våra vanligaste julsymboler betyder. 

Priset av Anneli Fichtelius

Titel: Priset

Författare: Anneli Fichtelius

Förlag: Ordberoende Förlag (2020)

Antal sidor: 319

Under en brunch på Grand Hotel, dagen efter Nobelbanketten, dras Nobelpristagarna och bästa vännerna Helen Hymes och Ewa Atkins in i ett oväntat projekt som kommer att förändra deras liv och sätta både dem och deras familjer på oväntade prov. Ett projekt som resulterar i mediastorm och grova personliga hot. Men också en växande insikt om att värderingar och livsval, som med åren börjat gå isär allt mer, inte längre går att ignorera.

Priset av Anneli Fichtelius dök upp i brevlådan som en liten överraskning från förlaget. Roligt, för jag tror att det är en bok som jag annars skulle ha missat.

Romanen är en dystopi, som utspelar sig på 2030-talet. Världens länder verkar ha lyckats med att stoppa temperaturhöjningarna, men det visar sig att det mesta är för sent. Jorden drabbas av vad som kan kallas en apokalyps där det mesta bryter samman. Naturkatastroferna är fasansfulla. Vi får inte i boken veta hur många människor som dör, men vi kan anta att det är åtskilliga. Med tanke på vilka katastrofer som händer samtidigt skulle min gissning vara att det handlar om miljarder.

Samtidigt har några av 2032 års nobelpristagare dragit igång ett stort projekt. De ska på platser som kan antas klara sig ifrån de katastrofer som då fortfarande inte har inträffat skapa små samhällen som ska vara självförsörjande. Oavsett vad som händer så ska de klara sig. Det blir en återgång till ett gammalt bondesamhälle, men med tillgång till de landvinningar mänskligheten gjort inom exempelvis medicin.

Platser som väljs ut är bland annat byar i Åsele och Dorotea och liknande byar i Skottland. Byar som i stort sett övergivits under den kraftiga urbaniseringen får nu nytt liv.

Ett riktigt intressant romanupplägg som jag gillar. Det enda som skaver är att endast multiindivider är välkomna. Dessa definieras som människor med multikulturella släktträd, eftersom dessa sägs besitta en extraordinär empatisk förmåga. Detta känns som ren och skär rasism. Vad är skillnaden på detta och att säga att det vore trevligt att ha med några negrer, för de är så musikaliska?

Boken är lättläst. Det beror dels på att det är korta kapitel, dels på det rappa tempot. Språket flyter lätt, även om författaren ibland gör missar som att inte alltid skilja på subjekt och objekt. En mening som inleds "Den är fylld till bredden" får mig att skruva på mig, men möjligen beror felet på att författaren är bosatt i Stockholmsområdet.

Sammantaget är det en intressant roman. Det är möjligen tveksamt om världen står inför sådana katastrofer endast ett drygt decennium framåt i tiden, men den får väl ändå ses som ett läsvärt debattinlägg kring mänsklighetens och jordens ödesfrågor.

En smakebit på søndag - Priset

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser heter Priset och är skriven av Anneli Fichtelius.  

Under en brunch på Grand Hotel, dagen efter Nobelbanketten, dras Nobelpristagarna och bästa vännerna Helen Hymes och Ewa Atkins in i ett oväntat projekt som kommer att förändra deras liv och sätta både dem och deras familjer på oväntade prov. Ett projekt som resulterar i mediastorm och grova personliga hot. Men också en växande insikt om att värderingar och livsval, som med åren börjat gå isär allt mer, inte längre går att ignorera.

Smakbiten är hämtad från sidan 105:

Hon såg människor som flydde i panik upp på hustak och höjder eller trängdes i bussar och bilar på väg upp i bergsområden. Djur som skenade. Rapporteringen var kaotisk och osammanhängande. Hon fortsatte frenetiskt att bläddra mellan kanalerna i jakt på mer information. De bilder som slutligen tog andan ur henne var från ett av Japans största kärnkraftverk. Kärnreaktorerna hade rubbats ur sina lägen och såväl strömtillförsel som kylsystem slagits ut. En härdsmälta betraktades av den rapporterande journalisten, som helt oundviklig. Han ömsom grät, ömsom skrek i ren skräck medan han försökte förmedla sitt budskap in i kameran. Till slut såg man hur han slängde sin mikrofon på marken och skrikande började springa bort från platsen. Någon, troligen kameramannen, skrek något på japanska. Sedan blev det svart.

Fem en fredag v. 42: Rutiner

Fem en fredag  kommer från bloggen elisamatilda. Varje vecka ställer hon fem frågor och den här gången handlar det om rutiner. (Och jag är en dag sen...)

1. Hur ser din morgonrutin ut?
Eftersom jag är sjukskriven har jag det lugnt på morgonen. När jag vaknar tar jag min morgonmedicin som står på nattduksbordet. Sedan kollar jag lite på telefonen. Frukost brukar jag äta klockan tio. Yoghurt, smörgås och kaffe.

2. Hur ser din kvällsrutin ut?
Jag tar min kvällsmedicin, borstar tänderna m.m. och lägger mig och läser ett tag innan jag släcker lampan.

3. Vad måste du göra varje dag?
Som förstås av det jag skriver ovan så har jag mediciner som jag tar varje dag. Jag tar 14-15 tabletter varje dag. 

4. Har du någon rutin som andra troligtvis inte har?
Ingen jag kommer på just nu.

5. Vad gör du sällan som andra gör?
Jag ser väldigt lite på TV. Inte film på datorn heller.