En smakebit på søndag - Koka björn

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger (fast hon verkar ha varit upptagen med annat de senaste veckorna).  Boken heter Koka björn och är skriven av Mikael Niemi.

Det är sommaren 1852 i byn Kengis i nordligaste Sverige. Prostens andliga väckelse drabbar samer och tornedalingar med oanad kraft. Samtidigt försvinner en vallpiga i de djupa skogarna. Snart drar folket ut i jakten på den slagbjörn som man tror härjar. Men prosten fruktar att det är en långt värre dråpare som går lös. Tillsammans med samepojken Jussi finner han spår av den ondska som tränger sig allt närmare och snart hotar att krossa hela väckelsen.

Smakbiten är hämtad från sidan 103:

Om sommaren stiger safter i trädens stammar. Äggen blir till fåglar som uppfyller himlen, insekterna kläcks i stora moln. På älgtjurens huvud växer skovlar ut, i älven stiger laxarna med tunga plask. Ljuset flödar oavbrutet varje timme och gör sommaren till en enda utsträckt dag, ett oavbrutet ljus som räcker ett par månader. Då är det gott att leva i norr.

Veckans mening v. 26 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Koka björn av Mikael Niemi. Det är en man som beskrivs.

Läpparna var blodröda utan att vara målade, den övre höjde sig med höga amorbågar och formades gärna till en sugtratt, den undre glänste våt och var mörk som en nyligen utplockad lever.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Nu får Veckans mening ta lite sommarledigt och återkommer vecka 31. Hoppas ni vill vara med då också.

En bok från biblioteket

Jag promenerade till biblioteket idag och lånade I Brokiga Blads vatten av Torgny Lindgren. Den fanns i deras magasin, så det var väl bra att jag kom dit och väckte den ur dess Törnrosasömn.

Dagens visdomsord 2025-06-25

Jag vill mycket, som jag helst skulle vilja att jag icke ville. (Hjalmar Söderberg)

Tisdagstrion: Sommar och värme

Dags för veckans tisdagstrio! Nu är vi mitt i sommaren. Värme, mygg, sill, nubbe och jordgubbar. Denna tisdags tema är: Sommar och värme. 

Nu tänkte jag att vi tar en paus på några veckor med Tisdagstrion. Den återkommer vecka 31. Då ska jag ha fyllt på listan med teman så det räcker ända fram till jul.

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Hetta av Jane Harper. Australien härjas av en svår torka. Invånarna i den lilla avfolkningsorten Kiewarra tvingas fatta desperata beslut på grund av vattenbristen - ingenting växer på fälten, boskapsdjuren dör. Stämningen i staden är tryckt. Under mystiska omständigheter plockar Luke Hadler ned geväret från väggen för att ta livet av sin fru, deras sexårige son och sig själv.
Poliskommissarie Aaron Falk kommer tillbaka till sin barndoms hemtrakter för att närvara vid begravningen. Luke var hans bäste vän, men de delade också en mörk hemlighet, en hemlighet som drev bort Aaron från Kiewarra tjugo år tidigare.

En sommar på luffen av Eli Åhman Owetz har jag inte läst, men titeln passar ju väldigt bra här.

När trettioårskrisande Anna-Lisa Andersson ramlar över romanen "Vägen till Klockrike" på en loppis tar hennes liv en ny vändning. Hon fascineras av berättelsen om luffaren Bolle och bestämmer sig för att själv gå på luffen i Sommarsverige. Skaffa sig mat och husrum genom att måla staket och klippa gräs. Tjäna pengar på det hon är allra bäst på, att fynda dyrgripar på loppis och sälja vidare. Fundera över vad hon vill göra med resten av sitt liv. Och kanske finns därute någonstans en kille för henne?

En plats i solen av Liza Marklund. En svensk före detta hockeyspelare hittas mördad med sin familj i Spanien. Annika Bengtsson finner en värld av droger och korruption när hon skickas dit för att rapportera om fallet.

Den här boken var alldeles för rörig för min smak, så den vill jag inte rekommendera.

Snövit jord av Lilja Sigurðardóttir

Titel: Snövit jord

Originalets titel: Náhvit jörð

Författare: Lilja Sigurðardóttir

Förlag: Modernista (2024)

Antal sidor: 266

En snöig vintermorgon hittas en övergiven fraktcontainer nära Reykjavik. Inuti den återfinns fem unga kvinnors kroppar, en av dem med nöd och näppe vid liv. Medan kriminalkommissarien Daniel och kollegan Helena nu ställs inför sitt hittills mest brutala fall, får Áróra i uppdrag att undersöka en man vars sambo börjat misstänka att han döljer något för henne. Kvinnan visar sig dessutom vara Daniels före detta hustru, vilket gör situationen betydligt svårare för Áróra, vars känslor för kriminalkommissarien är allt annat än okomplicerade.

Daniels och Áróras utredningar leder dem mot hänsynslösa brottslingar med fasansfulla agendor. Daniel inser snart att någon är beredd att gå mycket långt för att skydda containerns mörka hemlighet, och när Áróra gräver djupare i mannens förflutna uppdagas en historia som vida överträffar den oroade sambons värsta farhågor. Och frågan är: Finns det ett samband mellan de båda fallen?

Snövit jord av Lilja Sigurðardóttir är den tredje delen i Aróra-serien. De tidigare delarna heter Iskall sol och Blodrött hav. 

Även denna del var mycket bra. Författaren väver samman en utmärkt kriminalhistoria, samtidigt som vi får intressanta bilder från huvudpersonernas liv och dessutom en bild av Island. Det tycks finnas en hel del deckarförfattare på Island och det är ofta en hel del mord i dem. Med tanke på att Island inte har så stor befolkning är det väl tur att det i den här boken är kvinnor från andra länder som dödats. Öriket får ju inte helt tömmas på invånare.

Snövit jord har en intrig med internationella förgreningar. Här finns traffickingoffer från Nigeria, Elfenbenskusten, Kina med flera länder och ryska skurkar. Men givetvis också de isländska poliserna Daníel och Helena privatföretagaren Áróra som är expert på att följa pengar som brottslingar försöker gömma.

Lilja Sigurðardóttirs böcker i Áróra-serien är mycket läsvärda. Nu väntar jag på att Drepsvart hraun och Daudadjúp sprunga översätts till svenska.

En smakebit på søndag - Snövit jord

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger (fast hon verkar ha varit upptagen med annat de senaste veckorna).  Boken heter Snövit jord och är skriven av Lilja Sigurðardóttir.

En snöig vintermorgon hittas en övergiven fraktcontainer nära Reykjavik. Inuti den återfinns fem unga kvinnors kroppar, en av dem med nöd och näppe vid liv. Medan kriminalkommissarien Daniel och kollegan Helena nu ställs inför sitt hittills mest brutala fall, får Áróra i uppdrag att undersöka en man vars sambo börjat misstänka att han döljer något för henne. Kvinnan visar sig dessutom vara Daniels före detta hustru, vilket gör situationen betydligt svårare för Áróra, vars känslor för kriminalkommissarien är allt annat än okomplicerade.

Daniels och Áróras utredningar leder dem mot hänsynslösa brottslingar med fasansfulla agendor. Daniel inser snart att någon är beredd att gå mycket långt för att skydda containerns mörka hemlighet, och när Áróra gräver djupare i mannens förflutna uppdagas en historia som vida överträffar den oroade sambons värsta farhågor. Och frågan är: Finns det ett samband mellan de båda fallen?

Smakbiten är hämtad från sidan 148:

Daníel tyckte alltid att det var jobbigt att börja dagen på bårhuset, men i dag kändes det särskilt tufft. Fyra lik låg på stålborden. Fyra kroppsskal av kvinnor som för inte länge sedan hade innehållit levande själar med hopp och drömmar. Drömmar som hade blivit mardrömmar, så gruvliga att det var svårt att föreställa sig.

Rättsläkaren Jóna var en anslående syn, med högburet huvud och hårknuten som vaggade mitt uppe på huvudet som ett grått fågelrede. Hennes uppsyn pendlade alltid någonstans mellan vrede och missmod, och i dag tyckte Daníel att det var särskilt påtagligt.

Veckans mening v. 25 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Snövit jord av Lilja Sigurðardóttir och handlar om svårigheten att bedöma åldern på vissa människor.

Vid första anblicken tänkte hon att han kunde vara i konfirmationsålder, men han hade presenterat sig som verksam avdelningsläkare och Helena gissade att det betydde att han vikarierade för huvudläkaren medan han var och spelade golf någonstans i solen.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Glad midsommar!

Tre böcker som jag köpt på nätet

 Idag hämtade jag ett paket med tre böcker som jag köpt via Bokbörsen. De var otroligt billiga. Leona. Tärningen är kastad (pocket) av Jenny Rogneby för 11 kronor, Kongressmannens dotter (inbunden) av Craig Nova för 3 kronor och Öster om Eden (inbunden) av John Steinbeck för 19 kronor. Öster om Eden köpte jag för att jag samtalade med en kvinna som arbetar i kyrkan i Grums, och jag råkade nämna boken. Hon tyckte den lät intressant och skulle nog försöka få tag på den på biblioteket, men då tänkte jag att jag ju faktiskt kunde skaffa den åt henne. Bokbörsen är fenomenalt bra när man söker böcker som inte är nyutgivna.