Tyskungen

I boken Tyskungen använder Camilla Läckberg samma koncept som i sina andra böcker. Nutid blandas med tillbakablickar, och till sist når man fram till upplösningen. Jag gillar den idén och varför ska hon ändra på ett vinnande koncept? Här har Erica hittat en blodig barnskjorta och en tysk medalj från andra världskriget bland sin mors efterlämnade saker. Hon lämnar medaljen till en expert, men han hittas snart mördad.

Jag gillar boken. Den är svår att lägga ifrån sig. Däremot skulle jag verkligen önska att bokförlaget Forum hade en korrekturläsare, som åtminstone kunde rätta till de värsta språkliga felen...