Min mormor hälsar och säger förlåt

Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman är faktiskt en helt fantastisk bok. Den handlar om Elsa som är nästan åtta år och som har en sjuttiosjuårig mormor som är galen. Stå-naken-på-balkongen-och-skjuta-med-paintballgevär-på-män-som-vill-prata-om-Jesus-galen. Men hon är också Elsas bästa, och enda vän. Det är in i mormors sagor Elsa flyr på nätterna. Till en värld där alla är annorlunda, och då behöver ingen vara normal.
När mormor dör efterlämnar hon en serie brev, med ursäkter till folk som hon gjort illa. Det gör att Elsa får lära känna alla dem som bor i huset.
Jag vill understryka att detta inte är en barnbok, även om den vid första påseendet kan ge det intrycket. Den handlar om hur vi vuxna har så svårt att leva tillsammans och med oss själva och det krävs ett barn för att se igenom allt. Lite av barnet som upptäcker att kejsaren är naken.
Boken är mycket underhållande, men samtidigt innehåller den så mycket allvar. Det är en bok som jag bara måste rekommendera.
Det enda negativa är att författaren har lite svårt med språket ibland. Han skriver konsekvent "kommer" istället för "kommer att", vilket leder till många meningar av typen "Det kommer komma..." Elsa är i likhet med mig språklig puritan. Trots detta vill hon vid något tillfälle rätta mormor som säger "Lämna brevet till honom som väntar." Elsa påpekar att det heter "han som väntar."
Men det gör det inte alls i den meningen! Efter preposition följer objekt. Det är synd för romanfiguren Elsa att författaren inte till fullo behärskar svenska språket.
Men som sagt var - det är faktiskt en mycket läsvärd bok!